rutor 2016 maj
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till kontaktkupong
HEMFAKTADublin kort-info

Kort information om Dublin

Skriv ut denna information från pdf-fil eller beställ från info@farr.se                Läs denna information på engelska

Varje EU-land måste registrera alla som sökt asyl där, alla som de gett visum till och alla som rest in illegalt till landet från något land utanför EU. Den här registreringen används för att bestämma vilket land som är ansvarigt för att ha släppt in personen i EU. Samma land kommer också att vara ansvarigt för att behandla ansökan ifall personen söker asyl någon annanstans i EU. Allt det här finns i en EU-förordning som kallas Dublinförordningen, eller bara Dublin.

Det här betyder inte att ingen får söka asyl i Sverige. Många har passerat andra EU-länder utan att behöva lämna fingeravtryck. Alla fingeravtryck registreras heller inte för det här ändamålet. År 2014 sökte 80.000 personer asyl i Sverige. Sverige har ju inga yttre gränser utom flygplatserna så de allra flesta kom in i EU genom något annat land. Ungefär 8.000 personer fick samma år beslut om att de måste åka från Sverige till ett annat EU-land enligt Dublinförordningen.

När flyktingar söker asyl i Sverige så kommer deras uppgifter att kontrolleras och om de matchar uppgifterna i en visumansökan eller asylansökan eller från en poliskontroll vid gränsen i ett annat EU-land, så kommer det land som verkar vara ansvarigt enligt Dublin att få en fråga om de accepterar att ta hand om deras asylansökningar. Oftast är det fingeravtryck som blir avgörande.

Fingeravtryck kan tas vid olika tillfällen. Fingeravtryck som tas vid illegal inresa vid en yttre EU-gräns leder till att det landet blir ansvarigt enligt Dublinförordningen. Det ansvaret varar bara 12 månader. Men ofta registreras personen också som asylsökande, och då ligger ansvaret kvar hos inreselandet. Fingeravtrycken för asylsökande finns kvar i registret i tio år.

Fingeravtryck som tas vid en gräns mellan EU-länder har inte så stor betydelse i det här fallet eftersom Dublinförordningen handlar om vem som släppte in personen över EU:s yttre gräns. Fingeravtryck som tas när någon grips inne i ett land sparas inte i det gemensamma registret, så de används sällan för att bestämma ansvarigt land - om inte personen samtidigt registrerades som asylsökande.

Eftersom många som lämnat fingeravtryck vid gränsen också är registrerade som asylsökande så är det väldigt osäkert att försöka undvika ett Dublinbeslut genom att vänta med att söka asyl. Däremot kan de som har rest in med visum göra det. Om en person rest in med visum som ett annat EU-land utfärdat så blir det landet ansvarigt. Men ansvaret upphör sex månader efter att viseringen löpt ut.

Viseringar för längre tid än tre månader, till exempel sådana som getts för arbete eller studier, räknas som uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd är skäl för Dublinbeslut i mycket längre tid, minst två år efter att uppehållstillståndet löpt ut. De som fått uppehållstillstånd med någon slags skyddsstatus kan inte överföras enligt Dublinförordningen men de får ändå normalt ett snabbt beslut om avvisning från Sverige, för att de redan har skydd.

Ensamkommande barn ska enbart överföras enligt Dublinförordningen om de redan har sökt asyl och fått beslut i asylärendet i ett annat EU-land. Ensamkommande barn riskerar alltså inte att skickas tillbaka bara för att de lämnat fingeravtryck eller rest in med Schengenvisum, om inte deras ålder har skrivits upp till över 18.

Besluten om att överföra någon enligt Dublin är svåra att ändra. Sverige avstår sällan från att göra sådana överföringar, även om det finns möjligheter enligt Dublinförordningen att göra undantag.

Skäl för att få stanna i Sverige kan vara starka familjeband här eller mycket starka humanitära skäl. Överföringar kan också stoppas till länder som över huvud taget inte klarar av att ta emot asylsökande, men just nu gäller det bara Grekland. Det är bra att så fort som möjligt uppge om det finns nära familj i Sverige - eller i ett annat land som personen helst vill komma till. Detta gäller särskilt ensamkommande barn. För dem kan även syskon räknas som familj.

Det går att överklaga beslutet till domstol, men domstolen ifrågasätter sällan Migrationsverkets beslut. Tyvärr går det inte att få asyl i Sverige på grund av trakasserier eller misshandel i ett EU-land.

När det finns starka individuella skäl (som make och barn i Sverige, att personen är extremt traumatiserad, eller har ett direkt hot mot sig i det andra EU-landet som formellt inte kan vägas in, men som går att bevisa), så händer det att handläggaren låter saken rinna ut i saken genom att "glömma" verkställa överföringen. Då preskriberas den efter 6 månader. Men detta är ovanligt.

Det är betydligt vanligare att personer håller sig undan och stannar kvar i Sverige tills det gått 18 månader. Tidsgränsen till preskription är 18 månader om överföringen inte gått att verkställa på grund av att personen håller sig undan. Men det innebär att leva illegalt i Sverige under den tiden, utan tillgång till de flesta rättigheter. Efter att tiden gått ut kan personen söka asyl.

De 6 eller 18 månaderna räknas från att det andra landet accepterat att ta tillbaka personen, Undantag är om personen överklagat och överföringen ställts in i väntan på det ("inhibition"). Då räknas tidsgränsen från när inhibitionen hävdes.

Ett sätt att komma runt tidsgränserna är att ha lämnat EU i minst tre månader eller att ha låtit sig utvisas till sitt hemland istället för det andra EU-landet. Om personen då kommer tillbaka till EU så är Dublinbeslutet överspelat. Men det måste finnas stämplar i passet eller lika starka bevis för att personen faktiskt varit utanför EU.

En viktig sak att veta är att om en person redan fått uppehållstillstånd i det andra landet så kommer den troligen inte att få söka asyl i Sverige, även om det första Dublinbeslutet löpt ut. Om det var ett uppehållstillstånd utan skyddsstatus (till exempel ett arbetstillstånd) så kan det ibland gå. Men om personen har skyddsstatus så kommer det med stor säkerhet att vara omöjligt. Däremot kan personen - med hjälp av papperen från det land som gett uppehållstillstånd - resa inom EU och knyta kontakter som ibland kan göra det möjligt att till exempel få erbjudande om jobb. Den som är asylsökande eller har uppehållstillstånd i ett EU-land får ansöka därifrån om den vill få arbetstillstånd eller uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning i Sverige. Den behöver alltså inte åka till hemlandet för att ansöka.

Observera att det finns många undantag och situationer som är komplicerade att reda ut.
Läs mer om Dublinförordningen i detalj
Hämta FARR:s "Goda Råd" till asylsökande i Sverige. Goda råd finns på sex språk och innehåller information även om om Dublin.

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5