rutor 2016 maj
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till kontaktkupong
HEMVad vill FARR?Asylproceduren

Asylproceduren

Till FARR:s krav för asylproceduren           Innehåll            Nästa>

Asylsökande i Sverige har rätt att få sin ansökan prövad av Migrationsverket. Ingen ska enligt lagen kunna utvisas utan någon form av muntlig handläggning. De flesta asylsökande får hjälp av ett offentligt biträde, det vill säga en jurist som staten betalar. Den som får beslut om utvisning har också rätt att överklaga beslutet till domstol. Detta är bra grundregler och det finns många andra regler som gör att asylproceduren i Sverige borde säkerställa att var och en får sin sak grundligt prövad. Jämfört med en del andra EU-länder kan Sverige ses som ett föredöme.

Ändå vittnar många asylsökande om att de inte blivit tillräckligt hörda, att de blivit misstrodda utan anledning och att deras skäl inte har beaktats. En del av bristerna kräver lagändringar för att åtgärdas, andra skulle kunna lösas genom ett bättre bemötande.

Dublinproceduren

Flera tusen av dem som söker asyl i Sverige varje år kommer aldrig in i själva asylproceduren eftersom de får ett beslut om att överföras till ett annat EU-land, som är ansvarigt för deras ansökan enligt Dublinförordningen. Det ställs inte samma rättssäkerhets krav på proceduren för att besluta om en sådan överföring som inom andra delar av asylproceduren. Asylsökande i Sverige som har fått beslut om överförening enligt Dublinförordningen har till exempel inte haft rätt till offentligt biträde när Dublinfrågan behandlas, trots att regelverket är mycket komplicerat.

Den omarbetade Dublinförordningen ger större utrymme för att en sökande som överklagar inte ska överföras innan domstolen fattat beslut om överklagandet. Sverige har inte haft någon sådan regel, men å andra sidan har myndigheterna ändå i många fall avvaktat med att genomföra överföringen tills domstolen fattat beslut. FARR anser att detta borde vara huvudregeln.

I och med att Dublinförordningen ändrades 1 januari 2014 kommer åtminstone ensamkommande barn normalt att få offentligt biträde. Migrationsverket har tagit ställning för att vuxna även i fortsättningen ska få klara sig på egen hand, trots att få talar språket eller har kunskap om lagar och procedurer, och många är svårt traumatiserade. Hur praxis kommer att bli är oklart. Därför är det viktigt att asylsökande som behöver offentligt biträde står på sig, och överklagar om de nekas biträde.

Ett annat problem är att Migrationsöverdomstolen lagt fast att Sverige inte ska använda förordningens undantagsregel och välja att pröva en asylansökan här ens om det finns synnerligen ömmande omständigheter på samma nivå som leder till uppehållstillstånd i andra ärenden. Det krävs ännu starkare skäl. Humanitära överväganden, som att låta en person som fängslats eller utsatts för övergrepp i det ansvariga landet slippa resa tillbaka, görs därför normalt inte av svenska myndigheter.

Som vi har beskrivit i avsnittet om EU borde Sverige ha motsatt attityd och tillämpa undantagsartiklarna i större utsträckning så länge förordningen inte arbetats om. Migrationsöverdomstolens snäva praxis för när en asylsökande ska undantas från Dublinförordningen på grund av humanitära överväganden stämde inte överens med EU-kommissionens och EU-domstolens uttalanden ens under den tidigare versionen av Dublinförordningen.

Situationer där Sverige borde göra undantag är när personer redan har farit illa i det ansvariga landet, när ensamkommande barn riskerar överföras på grund av beslut som tagits i annat land och när familjer riskerar splittring på grund av en stelbent tillämpning av Dublinförordningen. Det finns inget som hindrar att undantag görs i varje situation där normalt humanitärt ansvarstagande borde hindra att en person på flykt skickas ut på ännu en resa.

Migrationsverkets asylutredning

När ett asylärende väl prövas i Sverige ska ärendet utredas och beslut fattas av Migrationsverket. Den som får avslag har möjlighet att överklaga, men tyngden i asylprövningen ligger i första instansen, hos Migrationsverket. Om något går snett i början är det svårt att rätta till det senare. Migrationsverket strävar efter att korta handläggningstiderna, vilket i sig är bra. Men det gör det desto viktigare att varje inslag i asylproceduren hos Migrationsverket fungerar så att det enskilda ärendet blir grundligt utrett innan det är försent - men så är det tyvärr inte alltid.

Såväl den första mottagningsintervjun som den större asylutredningen inleds ofta med frågor om id-handlingar, resvägar, släktingars identiteter etc. Ibland domineras intervjun helt av dessa frågor, som syftar till att klarlägga - eller ifrågasätta - personens identitet, medan asylberättelsen kommer i andra hand.

Andra återkommande brister i proceduren rör att den asylsökande inte får tillräcklig insyn i vad som händer och inte kan påverka vilka faktorer som Migrationsverket grundar sin bedömning på. Det kan bero på att hen inte får information på sitt eget språk (trots att detta krävs i EU-direktiv), att det offentliga biträdet som tillsatts av Migrationsverket inte har kunskap eller engagemang för asylfrågor, att den sökande inte fått träffa biträdet före asylintervjun, att tolkningen inte har fungerat eller att den sökande inte får läsa protokollet och rätta eventuella felaktigheter och missförstånd innan beslutet fattas.

Rättelser och kompletteringar ses dessutom ibland som en upptrappning av berättelsen. Detta går stick i stäv med hur trovärdighet bör bedömas och gör det omöjligt för den asylsökande att presentera en detaljerad berättelse.

De offentliga biträdena tillsätts efter var de finns geografiskt – men inte efter närhet till den sökande utan till Migrationsverket. En sökande kan behöva resa genom halva Sverige för att träffa sin advokat och det bidrar till att kontakten blir dålig eller obefintlig. Det är tveksamt om en sökande som inte över huvud taget fått träffa sin advokat i enrum verkligen kan sägas ha haft tillgång till ett offentligt biträde i lagens och EU-direktivens mening.

Det är Migrationsverket som tillsätter offentliga biträden, trots att myndigheten är den asylsökandes motpart, eller åtminstone blir en motpart under domstolsproceduren. Detta betyder inte att alla offentliga biträden är dåliga; många gör ett bra jobb. Men eftersom det inte finns några krav på utbildning i asylrätt eller att ombudet ska ha fått kompetens inom området på annat sätt och biträdena tillsätts i turordning enligt en lista, så kommer biträden som gör ett mindre bra jobb att tillsättas lika ofta som de mer kompetenta. Tanken är att Migrationsverket i första instans är en neutral utredande part. Men så upplever inte de asylsökande situationen och många oroas av att ombudet tillsatts av Migrationsverket.

Ett specialproblem är bristen på tolkar och att de tolkar som anlitas efter upphandling inte alltid är de mest kompetenta. Telefontolkning används ofta trots att kvaliteten försämras och det är alltför vanligt att tolkning sker genom en tolk som inte fullt behärskar den asylsökandes språk. Trots att denna situation med nödvändighet innebär att missförstånd kommer att uppstå vid många intervjuer, så är det vanligt att missförstånden läggs den asylsökande till last.

Migrationsverket har utlovat att asylintervjuerna ska spelas in. Detta skulle vara ett bra underlag för att gå tillbaka till vad som faktiskt blev sagt. Inspelningar får dock inte hindra att den asylsökande måste ha rätt att korrigera och komplettera sin berättelse. Det finns inget vetenskapligt underlag för idén att en persons första version av en berättelse skulle vara den mest korrekta – speciellt inte när den är lämnad till en främmande myndighetsperson strax efter traumatiska händelser och en period på flykt. Många asylsökande upplever att deras omsorgsfulla försök att minnas och få fram en helt korrekt berättelse bemöts med misstro och att de ska "sättas dit" om de rättar en uppgift eller inte får minnena att gå ihop i alla detaljer.

Ytterligare ett problem är att den sökande inte alltid får veta om och i så fall på vilka punkter Migrationsverket anser att deras berättelse inte är trovärdig eller vilken landinformation Migrationsverket använder i sin bedömning, och därför inte har någon chans att förklara sig eller bemöta Migrationsverkets bild. En trovärdighetsbedömning görs ofta med utgångspunkt i den muntliga intervjun och ligger sedan kvar. Det innebär att en del bevis som den sökande tillför under processens gång inte vägs in, utan ges mindre tyngd eftersom den sökande redan bedömts som mindre trovärdig. Som vi påpekat i avsnittet om asylrätt skulle mycket vara vunnet om alla trovärdighetsbedömningar gjordes enligt UNHCR:s riktlinjer eller åtminstone i enlighet med Migrationsverkets eget ställningstagande.

Ett viktigt område är hur Migrationsverkets uppfyller sitt eget ansvar att utreda ärendet. Den sökande har bevisbördan enligt lagstiftningen, men Migrationsverket har ett ansvar för hela utredningen. Det betyder att verket ska hjälpa till med sådan efterforskning som den asylsökande inte har möjlighet att göra. Detta sker i en del fall; Migrationsverket kan använda ambassadresurser och andra källor för att bekräfta en uppgift som den sökande lämnar. Men det är också vanligt att den sökandes uppgift avfärdas med motivering att den inte är bekräftad.

I de fall Migrationsverket enbart använder sina resurser för att motbevisa den asylsökande, så är Migrationsverket definitivt inte den neutrala part som lagen förutsätter, utan en motpart redan från början. Även om den asylsökande ibland har möjlighet att utreda en fråga, så finns risken att resultatet inte ges samma tyngd som när Migrationsverket har utrett samma sak.

Att Migrationsverket tar sitt ansvar för utredningen är särskilt viktigt när den asylsökande har utsatts för tortyr. Sverige har kritiserats av Europadomstolen för att en person som hade intyg från en allmänläkare om tortyrskador avfärdades eftersom det inte var en tortyrexpert som skrivit utlåtandet. Enligt Europadomstolen borde bevisbördan i det läget ha gått över till Migrationsverket, som borde ha ordnat den expertutredning som saknades. Migrationsverket har senare publicerat ett ställningstagande som innebär att verket ska agera på det sättet så fort något tyder på att en sökande utsatts för tortyr. Men detta tillämpas fortfarande inte alltid.

Åldersbedömning och språktest

Vissa rutiner som tillämpas regelmässigt av Migrationsverket har kritiserats för ovetenskaplighet och godtycke. Åldersbedömningar sker ofta godtyckligt men får en stor rättsverkan på flera områden, som vi beskriver under avsnittet om barn nedan. Ändå betraktas inte åldersbedömning som ett beslut och kan inte överklagas - det är svårbegripligt att lagstiftaren låter en sådan lucka i lagen bestå trots många års påpekanden från jurister och frivilligorganisationer.

En annan metod som har kritiserats är språk- och landkunskapstest för att bekräfta eller motbevisa den sökandes uppgift om ursprungsland. Dessa tester kan vara till fördel för en sökande som på detta sätt kan få bevis för sitt ursprung. Men det finns ingen garanti i systemet för att "experten" verkligen har någon expertis eller känner till den sökandes hemort eller dialekt. Särskilt har systemet kritiserats när det inte finns någon expert för personens modersmål och testet istället görs på sökandens andraspråk. Språktest tycks ibland användas som avgörande skäl för avslag, vilket inte borde förekomma.

Domstolsproceduren

Enligt Utlänningslagens förarbeten ska en asylsökande som fått avslag av Migrationsverket normalt få muntlig förhandling inför migrationsdomstol, om utgången är beroende av personens trovärdighet. Trots denna regel nekas många muntlig förhandling även efter ett avslag som bygger helt på en trovärdighetsbedömning, vilket kan leda till att alla omständigheter inte utreds. Detta motiveras då med att domstolen i sitt beslut inte går in på trovärdigheten. Det är märkligt att förvaltningsdomstolar på detta sätt går runt lagens andemening och väljer att fatta beslut utan att höra den sökande.

En svår brist i proceduren är att den tredje instansen - Migrationsöverdomstolen - inte får ge prövningstillstånd i ärenden som gäller bedömningen i det enskilda ärendet, även om det finns anledning att misstänka att beslutet är felaktigt. För att ge prövningstillstånd krävs synnerliga skäl eller att beslutet rör principiella frågor som får betydelse i andra ärenden. Det betyder att ytterst få ärenden går vidare till den vägledande instansen. Vad de lägre migrationsdomstolarna beslutar anses inte styrande för Migrationsverket, och deras praxis varierar ibland uppseendeväckande mycket. Lika ärenden bedöms alltså inte lika, vilket borde vara grundläggande i ett rättssäkert system.

Följden av att det för de flesta frågor inte finns någon högsta instans har blivit att Migrationsverket har blivit sin egen styrande instans, där verkets rättschef författar de riktlinjer som egentligen borde ha givits från en högre domstol. Den konkreta följden för den enskilde asylsökande är att det inte går att få sin sak överprövad ens när samma situation bedöms olika av domstolarna.

FARR:s krav för asylproceduren


Det grundläggande problemet med asylproceduren är misstron som genomsyrar den. Det är bra att asylsökande i Sverige bemöts med personlig intervju och juridisk hjälp och inte med hugg och slag, som på en del andra håll i världen. Men om en människa på flykt ska utsättas för prövning av sina skäl så är det livsviktigt att proceduren är rättssäker och inriktad på att utifrån den sökandes egna upplevelser undersöka vad som faktiskt hänt och hur det fungerar i hemlandet - inte på att ifrågasätta den personliga trovärdigheten och finna fel. FARR anser att utlänningslagen behöver omarbetas för att säkerställa detta.

Aktuella åtgärder

  • Offentligt biträde ska utses som grundregel, även i Dublinärenden.
  • Överföringsbeslut enligt Dublinförordningen som överklagas ska som grundregel inte verkställas innan domstolen fattat beslut.
  • Den asylsökande ska ha rätt att träffa det offentliga biträdet innan asylutredningen genomförs och kostnader för detta ska ersättas.
  • Information om asylprocessen ska lämnas på ett sätt och på ett språk som den sökande förstår i snar anslutning till att en asylansökan görs. Även informationsmaterial från frivilligorganisationer bör finnas tillgängliga.
  • Asylintervjun ska spelas in och vara tillgänglig under hela asylprocessen. Till dess att detta är infört ska den asylsökande informeras om möjligheten att själv spela in genom exempelvis mobiltelefon.
  • Om tolkningen är undermålig ska asylutredningen avbrytas och återupptas med annan tolk.
  • Asylsökande ska kunna byta biträde då förtroende saknas.
  • Offentliga biträden i utlänningsärenden ska utses av neutral part och enligt ett system som tar hänsyn till beprövad skicklighet och aktuell fackutbildning på rättsområdet.
  • Asylsökande med tortyrskador ska få hjälp att snarast få vård samt tortyrskadeutredning, bekostad av Migrationsverket. Beslut i asylärendet ska inte fattas innan ett förväntat utlåtande har inlämnats.
  • All relevant landinformation som har betydelse för bedömningen av skyddsskäl ska kommuniceras till den asylsökande och det offentliga biträdet för att inhämta deras synpunkter innan ett beslut fattas.
  • Den asylsökande ska informeras om trovärdighetsbrister som uppstår under grundintervjun. Om Migrationsverket finner fler trovärdighetsbrister ska de kommuniceras till det offentliga biträdet. Den asylsökande ska ges tillfälle att undanröja eventuella missförstånd innan beslut fattas.
  • När den sökande gör rättelser och lämnar kompletterande uppgifter efter att ha fått läsa intervjun, eller i samband med biträdets inlaga till Migrationsverket, får dessa uppgifter inte betraktas som en upptrappning eller bedömas som mindre trovärdiga.
  • En asylsökande som av Migrationsverket bedömts som icke trovärdig ska ha rätt till muntlig förhandling i samband med att domstolen prövar ärendet.
  • Det ska säkerställas att alla asylsökanden informeras i tid om ett avslagsbeslut hos Migrationsdomstolen så att överklagandetiden inte löper ut. Migrationsverket ska ha ett ansvar för detta, inte enbart biträdet.
  • Ett avslagsbeslut ska kunna få prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen på grund av att bedömningen i det enskilda ärendet kan vara felaktig.
LÄS MER:
FARR:s Goda Råd till dig som söker asyl i Sverige
EU:s asylprocedurdirektiv
Dublinförordningen

Till innehållsförteckning               Till pdf-fil

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5