Logga in   FARR:s krav   Asylnytt   Goda Råd   Kontakt   Gå med!   Medlemsmeny

 

 

 

 

rutor 2016 maj
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till kontaktkupong
HEMVad vill FARR?Asylrätten i Sverige

Asylrätten i Sverige

Till FARR:s krav inom asylrätten            Innehåll            Nästa>

FARR:s utgångspunkt är att asylrätten inte är förhandlingsbar. Ingen ska nekas rätt till liv och skydd mot förföljelse för att det blir för dyrt för Sverige, för att det kommer många asylsökande, för att integrationen brister eller för att den enskilda har svårt att uttrycka sig. Detta har Sverige lovat genom att underteckna flera internationella konventioner om flyktingars rättigheter. Det är också vår moraliska skyldighet att som likvärdiga människor erbjuda skydd åt dem som är på flykt.


Personer som riskerar förföljelse och personer som flyr från en väpnad konflikt eller andra svåra motsättningar har rätt till skydd om de sökt asyl i Sverige, enligt den svenska Utlänningslagen. Undantag kan göras till exempel för grova brottslingar. Den som riskerar dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr får aldrig utvisas oavsett vilka skälen är – inga undantag tillåts.De allra flesta beslutsfattare skulle skriva under på att asylrätten är absolut i den bemärkelsen. Ändå finns det många hinder för en flykting att få skydd.

I Utlänningslagen finns en paragraf som definierar vem som är flykting på grund av risk för förföljelse och vem som är alternativt skyddsbehövande, till exempel på grund av väpnad konflikt. Enligt lagen ska den som söker asyl och verkligen är i behov av skydd få stanna. Sverige har också gett många asylsökande uppehållstillstånd genom åren. Men andra asylsökande nekas uppehållstillstånd trots att de faktiskt behöver skydd. Detta sker bland annat genom att de ställs inför orimliga krav på att bevisa sitt behov.

Beviskrav

Det är inte svårt att förstå att någon som har behövt fly från ett land i rädsla för förföljelse eller konflikt har svårt att ordna skriftliga bevis för vad som hänt. Det finns också situationer av förföljelse som inte kan bevisas på annat sätt än genom en muntlig berättelse. Berättelsen bör då bedömas i förhållande till hur rimlig den verkar vara i ljuset av andra fakta och landinformation. Men det är alltför vanligt att en muntlig berättelse avfärdas på grund av brist på bevis.

Ofta krävs skriftlig bevisning som för den enskilda kan vara omöjlig att ordna fram. När den sökande lyckas lämna in skriftliga bevis så bedöms dessa ofta vara av "enkel beskaffenhet" och anses därför ha ett lågt bevisvärde. Om den sökande inte har kunnat styrka sin identitet med tillräckligt tillförlitliga id-handlingar (något som för personer från vissa flyktländer helt enkelt är omöjligt) kan det leda till att Migrationsverket och domstolarna inte heller accepterar några andra handlingar som bevis. Även om den sökande lyckas övertyga myndigheterna om att berättelsen är sann så tillkommer kravet på att bevisa att det hot som finns kommer att förverkligas, eller att övergrepp som redan skett kommer att upprepas.

Bedömningen av asylskäl handlar om vilka risker som finns i framtiden om personen måste återvända. Men i vissa fall, till exempel om någon har blivit utsatt för tortyr, så rekommenderar UNHCR att det inte ska behövas ytterligare bevisning för att personen fortfarande är hotad. Det samma ska gälla för personer vars familjemedlemmar eller kolleger, som levt i samma situation som den sökande, har dödats eller råkat ut för allvarliga övergrepp. Men i Sverige avfärdas sådana bevis ofta för att de inte anses visa att den sökande är personligen hotad.

Ett liknande problem är att det sällan ses som ett bevis i sig att personen tillhör en särskilt utsatt grupp. Det gäller till exempel homosexuella, bisexuella och transpersoner från länder där dessa riskerar förföljelse, konvertiter från länder där konvertering inte accepteras, kvinnor som brutit mot sociala normer där sådant kan leda till förföljelse, etniska minoriteter i konfliktområden etc.

Det är oacceptabelt att konvertiter får avslag med motiveringen att deras tro inte är känd i hemlandet och att de därför kan återvända om de inte berättar om sin tro eller visar den öppet. Det borde heller aldrig krävas av homosexuella, bisexuella eller transpersoner att de kan låta bli att leva öppet. Det är varje människas rättighet att få tro och älska vem hen vill och att få definiera sig själv. Detta är principer som har erkänts av migrationsmyndigheterna och vad FARR kräver är att de tillämpas fullt ut.

Krav på att den asylsökande ska ha försökt få skydd hos hemlandets myndigheter är också ofta alltför höga, inte minst när den sökande har utsatts för övergrepp av personer från samma myndigheter.

Väpnad konflikt och internflykt

Asylsökande från länder i väpnad konflikt har enligt lagen rätt till uppehållstillstånd utan att behöva bevisa några personliga detaljer. Det är en bra regel som har gjort att Sverige har blivit en fristad för många asylsökande från länder i krig, förutsatt att de lyckats ta sig hit.

Här finns ändå ett problem, nämligen den snäva tolkning som Sverige har tillämpat av vad som är en väpnad konflikt. Vi ser dock fram mot att Sveriges tolkning kan komma att ändras sedan EU-domstolen i början av 2014 gjorde en vidare tolkning av begreppet.


Även om konflikten accepteras som "väpnad konflikt" i lagens mening, så kan den betraktas som lokal. I sådana fall utvisas människor ofta trots konflikten med hänvisning till att de kan flytta inom landet.

UNHCR tillåter utvisning av skyddsbehövande när det finns ett alternativ i form av skydd internt i hemlandet. Men internflykts-alternativet måste enligt UNHCR vara relevant, det vill säga att flyktingen verkligen ska vara säker. Dessutom ska det vara rimligt; flyktingen ska ha en rimlig möjlighet att få tak över huvudet, försörja sig osv.

I praktiken görs internflyktsbedömningarna i Sverige ofta slentrianmässigt. De är varken tillräckligt individualiserade eller tillräckligt baserade på aktuell landinformation. Detta leder till att personer som faktiskt bedömts ha flyktbehov utvisas till omöjliga situationer, tvingas på flykt igen eller att hålla sig gömda i hemlandet.

En snäv tolkning av vad som är ett krig och en oförsiktig tillämpning av internflyktsalternativ bidrar också till att konflikthärjade länder måste ta hand om en stor mängd internflyktingar. En annan följd är att naturresurser och infrastruktur i – oftast fattiga – grannländer överbelastas då människor tvingas ge sig av på nytt. I värsta fall saknas fungerande flyktingmottagande i grannländerna.

Övriga skyddsbehövande

Definitionerna i den svenska utlänningslagen om flyktingstatus på grund av förföljelse och alternativt skyddsbehövande till exempel vid väpnad konflikt är hämtade ur FN:s flyktingkonvention respektive EU:s skyddsgrundsdirektiv.

Sverige har också en egen punkt i lagen om övriga skyddsbehövande för personer som inte täcks in av de andra definitionerna. Detta ger till exempel möjlighet att ge skydd vid en miljökatastrof om en sådan skulle inträffa.

   Den som har flyktingstatus har rätt att få resedokument, ett slags pass. Flyktingstatus ger möjlighet att bli medborgare efter kortare tid än med andra typer av uppehållstillstånd. När medlemmar i kärnfamiljen till en person med flyktingstatus beviljas familjeåterförening, har de rätt till bidrag för resan hit.

Den som har flyktingstatus räknas efter fem år som varaktigt bosatt med rätt till bosättning i andra EU-länder. Detsamma gäller alternativt skyddsbehövande men inte övriga skyddsbehövande. Båda dessa kategorier kan beviljas främlingspass, men bara om det är bevisat att de inte kan få hemlandspass.

Personer som fått uppehålls-tillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter (utan skyddsstatus) har inte dessa rättigheter. De har även i vissa situationer svagare rätt att återförenas med familjemed-lemmar i Sverige. Föräldrar till ensamkommande barn beviljas t ex inte återförening med barnet i Sverige om barnet har fått uppehålls-tillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter.

En annan skillnad är att de som inte har flykting- eller annan skyddsstatus endast kan få garantipension för de år de bott i Sverige.
 
Men i praktiken har punkten om övriga skyddsbehövande blivit en lösning med lite lägre status för personer som kunde ha definierats som flyktingar eller alternativt skyddsbehövande om dessa definitioner hade tolkats mindre snävt. Om EU-domen om väpnad konflikt som nämnts ovan slår igenom, kan det få effekten att de flesta som anses ha skyddsbehov kommer att definieras som alternativt skyddsbehövande.

Beviskraven för att definieras som övrig skyddsbehövande har varit hårda. En asylsökande som riskerar "allvarliga övergrepp" i ett land där det råder "svåra motsättningar" kan omfattas. Men då ska personen inte bara uppfylla de hårda beviskraven för sin identitet och att hotet är personligt, utan dessutom kunna visa att hotet har samband med den övergripande konflikten.

Det innebär alltså att personer som tillhör erkänt utsatta minoritetsgrupper har ställts inför absurda krav på att bevisa att de kidnappningsförsök, dödshot, godtyckliga arresteringar och misshandel som de har utsatts för varit personligt riktade mot just dem. Dessutom ska de kunna förklara vilka förövarna var och deras motiv. Enligt en omtvistad formulering i ett tidigare ställningstagande från Migrationsverket måste den som är hotad för att den tillhör en viss grupp även bevisa att hotet är större än för andra i gruppen.

FARR välkomnar om Sverige upphör med den ovärdiga principen att ställa den som riskerar övergrepp inför extra krav på att bevisa vem som ligger bakom övergreppen eller att hotet är starkare än för någon annan.

Trovärdighet

Ett annat problem som berör alla typer av skydd är hur trovärdighetsbedömningar går till. Om trovärdighet ska bedömas bör det ske utifrån den sökandes berättelse, eventuella bevis och tillgänglig landinformation. I UNHCR:s rekommendationer om trovärdighetsbedömning påpekas det särskilt att beslut inte får grundas i handläggarens eller beslutsfattarens egna antaganden och spekulationer utan hänvisningar till relevant landinformation.

Migrationsverket har utifrån UNHCR:s riktlinjer publicerat egna riktlinjer om hur trovärdighet och tillförlitlighet ska bedömas. Här framgår bland annat att den muntliga berättelsen ska betraktas som ett bevis i sig, att detaljer som inte rör asylberättelsens kärna inte får användas för att avfärda berättelsen och att det är berättelsens tillförlitlighet i förhållande till fakta som är avgörande. Det skulle vara ett stort framsteg om dessa riktlinjer fick genomslag i bedömningarna av asylsökandes skyddsskäl. Det är inte acceptabelt att trovärdighet bedöms subjektivt, till exempel genom att handläggaren bedömer hur den sökande har agerat, eller till och med hur personen uppträder vid intervjun. Lika oacceptabelt är det att en berättelses tillförlitlighet bedöms med utgångspunkt i handläggarens egen föreställning om ett visst lands kultur eller om normer kring exempelvis kön och sexualitet.

När en person flyr från förföljelse efter att ha tillhört ett förbjudet politiskt parti eller har tillhört en väpnad styrka så kan det finnas gott om skriftlig information. Men när förföljelsen eller övergreppen utgår från lokala krafter som staten inte kan skydda individen mot, som vid blodshämnd, hedersrelaterade hot och olika former av kvinnoförtryck, är det ofta svårt att lägga fram skriftliga bevis. Då är det extra viktigt att den asylsökandes berättelse får väga tungt och inte avfärdas på grund av förutfattade meningar om vem som är en flykting.

Personer som har utsatts för tortyr eller har andra starkt traumatiserande upplevelser kan ha svårt att berätta om vad som hänt. Samtidigt kan de ha psykiska symtom som i sig tyder på att de har utsatts för tortyr eller omänsklig behandling eller har bevittnat sådant. Detta gäller både barn och vuxna. Men när intyg om psykiska problem förekommer i asylärenden bedöms de ofta som ömmande omständigheter, utan koppling till asylskälen.

En vanlig regel inom rättsväsendet är det som kallas för tvivelsmålets fördel (benefit of the doubt). I brottsmål används regeln så att om det råder tvivel om vad som hänt så ska den misstänkte inte straffas. En liknande försiktighetsprincip borde vara helt nödvändig i asylärenden, där resultatet har så dramatisk betydelse för den sökande.

Ändå förekommer det att Migrationsverket och domstolarna ger avslag trots att den asylsökandes berättelse är helt rimlig och stämmer överens med information som finns om ett visst land, bara för att den sökande inte kunnat styrka sin berättelse med andra bevis. Detta leder i värsta fall till att människor som faktiskt behöver skydd ändå utvisas - ett livsfarligt resultat av att den asylsökandes bevisbörda är för stor.


När Sverige har fällts i utvisningsärenden av FN:s kommitté mot tortyr har det ofta rört sig om att svenska myndigheter har använt detaljer och enskilda motsägelser i den asylsökandes redogörelse för att ifrågasätta personens hela berättelse. Därmed har den faktiska risken för en person i den sökandes situation inte bedömts.

Svårt att se kvinnors asylskäl?

Migrationsverket har för många år sedan självkritiskt tagit fram särskilda riktlinjer för hur kvinnor ska intervjuas för att könsrelaterade skäl ska komma fram och inte förloras bakom stereotyper om hur en flykting ser ut - en politiskt aktiv man. Kön och sexualitet har förts in i skyddsgrunderna i Utlänningslagen bland annat för att stärka asylsökande kvinnors position. Ändå händer det om och om igen att kvinnor nekas asyl trots att de har haft goda skäl att fly. Det sker genom att tvångsäktenskap i hemlandet avfärdas, hedersrelaterade våldshandlingar och mordhot bagatelliseras, misshandlade kvinnor hänvisas till hemlandets kvinnojourer och polismyndigheter - till och med i länder där kvinnor inte har lagstadgat skydd mot misshandel inom familjen.

För myndigheter som har till uppgift att identifiera kvinnors utsatthet och avgöra vilka som har rätt till skydd, är det centralt att det finns en genusanalys av hela samhället, både det svenska och det kvinnan har lämnat. Detta är nödvändigt för att inte kvinnors upplevelser av våld, tortyr, tvångsäktenskap och trafficking ska förminskas och osynliggöras i asylprocessen.

Landinformation

En viktig förutsättning för att fatta välgrundade beslut är att det finns bra landinformation. Migrationsverket har numera en stor rättsdatabas med landinformation som i huvudsak är offentlig. Detta är bra och användbart även för asylsökande och ombud. Men det är tyvärr vanligt att Migrationsverket och domstolarna endast redogör för generell information om säkerhetsläget i det aktuella landet, utan att analysera vilken landinformation som är relevant för den sökandes individuella skäl. Det förekommer också att landinformation används tendentiöst, så att endast sådan information som talar emot den sökande citeras.

Det förefaller ibland som att Migrationsverket i sina ställningstaganden lägger större vikt vid sina egna resor, som vanligen sker i mindre skala, än exempelvis rapporter från stora internationellt erkända frivilligorganisationer. Det är särskilt otillfredsställande att UNHCR:s rapporter och ställningstaganden, som ofta är omfattande och genomarbetade, inte betraktas som vägledande i Sverige.

Sverige har under lång tid som huvudregel beviljat permanenta uppehållstillstånd åt asylsökande som fått stanna på grund av skyddsbehov eller ömmande omständigheter. I samband med att EU:s skyddsgrundsdirektiv infördes ändrades denna regel till att uppehållstillstånd för flyktingar och andra skyddsbehövande ska vara minst treåriga. Men tidsbegränsade uppehållstillstånd har många nackdelar. Att få etablera sig i Sverige under trygga omständigheter underlättar både integration i Sverige och frivilligt återvändande. För barn är tryggheten i ett permanent tillstånd extra viktig. Dessutom tillåter lagen inte familjeåterförening vid tidsbegränsade tillstånd, vilket utgör en stor moralisk och rättslig lucka i flyktingmottagandet.

FARR:s krav inom asylrätten


FARR anser att asylrätten hotas genom alltför snäva definitioner av begrepp som förföljelse och väpnad konflikt, i kombination med orimliga beviskrav och fokus på detaljer som inte är centrala för asylskälen. FARR:s övergripande krav är att ingen som behöver skydd ska riskera att få avslag på sin asylansökan och utvisas till det land de flytt ifrån. Det innebär att om det finns osäkerhet kring skyddsbehovet så ska skydd beviljas. Försiktighetsprincipen ska tillämpas!

Aktuella åtgärder

  • Om asylprövningen i ett EU-land kränker mänskliga rättigheter eller bryter mot EU:s skyddsdirektiv, så ska asylsökande inte överföras dit, utan Dublinförordningens undantagsparagraf ska användas och asylprövningen ske i Sverige.
  • Om en asylsökande har behov av skydd gentemot ett EU-land så ska personen kunna få skydd i Sverige. Detta ska gälla både EU-medborgare och tredjelandsmedborgare.
  • Att identiteten inte kan styrkas ska inte leda till högre beviskrav när det inte finns någon praktisk möjlighet för den enskilde att styrka sin identitet.
  • En rimlig berättelse om skyddsbehov som stämmer med landinformation ska kunna accepteras utan andra bevis.
  • Detaljer som inte rör asylberättelsens kärna ska inte användas för att avfärda en rimlig asylberättelse.
  • Traumatisering efter övergrepp ska vägas in i bedömningen av skyddsbehov och inte enbart vid bedömningen av synnerligen ömmande omständigheter.
  • När en person har blivit utsatt för tortyr i hemlandet ska det betraktas som ett starkt bevis för att det finns asylskäl.
  • När familjemedlemmar eller kolleger i samma situation som den asylsökande har dödats eller råkat ut för allvarliga övergrepp ska det betraktas som ett starkt bevis för att det finns asylskäl.
  • Att en person tillhör en särskilt utsatt grupp i ett land där det råder svåra motsättningar, ska betraktas som ett starkt bevis för att individen är skyddsbehövande.
  • En person som riskerar övergrepp får inte som förutsättning för att få skydd avkrävas att bevisa vem som ligger bakom övergreppen/hoten eller att hotet är starkare än för någon annan – skyddsbehovet ska vara det avgörande.
  • En konvertit ska inte utvisas till ett land där konvertiter eller andra som tillhör samma religiösa åskådning utsätts för förföljelse.
  • En homosexuell, bisexuell eller transperson ska inte utvisas till ett land där personer med den läggningen/identiteten utsätts för förföljelse.
  • En person som förföljts av eller utsatts för övergrepp av myndighetspersoner ska inte avkrävas att söka skydd hos samma myndighet
  • Internflyktsalternativ ska endast användas med försiktighet. Internflyktsalternativets relevans och rimlighet ska utredas noggrant och bedömas utifrån den sökandes personliga situation.
  • Migrationsverket och domstolarna ska följa UNHCR:s riktlinjer för trovärdighets- och tillräcklighetsbedömningar. Trovärdighet ska bedömas utifrån berättelsen, bevis och landinformation, inte utifrån subjektiva bedömningar av hur den sökande agerat.
  • Riktlinjer och ställningstaganden från FN:s flyktingorgan UNHCR ska erkännas som en vägledande rättskälla.
  • Beslut där Sverige fällts av FN:s tortyrkommitté, CAT, ska betraktas som vägledande.
  • Skyddsbehövande ska som huvudregel beviljas permanenta uppehållstillstånd, inte temporära.

LÄS MER:
Utlänningslagen 
EU:s skyddsgrundsdirektiv 
UNHCR:s handbok  (pdf)
UNHCR och EU:s flyktingfond, projektet CREDO: "Beyond proof", rapport om trovärdighetsbedömning i EU-länders asylsystem (pdf)

Till innehållsförteckning               Till pdf-fil

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5