rutor 2016 maj
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till kontaktkupong
HEMVad vill FARR?EU:s flyktingpolitik

EU:s flyktingpolitik

Till FARR:s krav inom EU-politiken          Innehåll            Nästa>


EU skapades som ett projekt bland annat för att riva gränser. Det blev framgångsrikt – EU-medborgarna reser, flyttar, arbetar och bildar familj som aldrig förr inom EU. Men flera regeringar satte sig länge emot att ta bort de inbördes gränskontrollerna, eftersom det skulle göra att alla invandrare utifrån som något EU-land släppt in också skulle kunna resa fritt. För att kunna komma överens beslutade EU-staterna därför även om en gemensam yttre gränspolitik, med en högre mur utåt. Förbud att resa in utan tillstånd i förväg – visumtvång – infördes för medborgare från de flesta länder utanför EU.

Gränshinder

För att styra vilka som ska få tillstånd att komma in och stoppa alla andra kompletteras visumtvånget numera av många andra åtgärder. En del är administrativa, som vilka id-handlingar som godkänns och transportöransvar (böter för flygbolag som tar med personer utan giltiga handlingar). Men andra åtgärder är brutala: verkliga murar med taggtråd och rakblad, vallgravar, elektronisk utrustning, polis och militär till lands och till sjöss.

EU-länderna välkomnar studenter och utvald arbetskraft. Samtidigt drabbar gränshindren människor på flykt. Inget EU-land beviljar visum för att söka asyl. Detta betyder att flyktingar antingen måste hitta något annat skäl för att få visum – eller resa irreguljärt.

I brist på lagliga vägar är de utelämnade till olagliga. För att fly måste de använda falska handlingar eller resa med smugglare – de kriminaliseras.

I takt med ökande gränsbevakning tvingas många också ta allt farligare vägar. Sjöovärdiga båtar överlastas och människor drunknar. Andra omkommer då de försöker gömma sig mellan lastbilshjul eller när de vandrar genom otillgängliga gränsområden.

EU:s gränspatruller under den gemensamma byrån Frontex räddar ibland liv vid sina utryckningar. Men huvudsidan i verksamheten är att stoppa ”illegal invandring”. Sammanlagt har 20.000 dödsoffer dokumenterats de senaste 20 åren – ett fruktansvärt facit över EU:s skamliga gränspolitik som skapat en marknad för hänsynslösa smugglare.
   Med flykting avses här alla som är på flykt undan krig, konflikt, miljökatastrof eller förföljelse av olika skäl, individuellt eller i grupp. Det inkluderar människor som sökt asyl i ett annat land men också människor som sökt andra tillfälliga lösningar och hoppas på att snart kunna återvända till hemlandet. I vissa andra sammanhang används ordet flykting bara om personer som beviljats flyktingstatus i en asylprocess. Men den kategorin utgör bara en liten del av alla människor på flykt. Här väljer vi därför att använda ordet om alla som själva skulle definiera sig som flyktingar.  

 

Konsekvenser

De som når fram riskerar i flera av gränsländerna att gripas av polis och fängslas just för att de rest irreguljärt. Detta sker trots att FN:s flyktingkonvention tydligt föreskriver att en flykting inte får straffas för illegal inresa. Det händer också att människor som vill söka asyl vänds tillbaka mot ursprungslandet utan att ha fått möjlighet att söka skydd. Sådana "pushbacks" bryter mot principen om non-refoulement. Denna princip innebär att det är absolut förbjudet att skicka någon till ett land där hen riskerar dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling, eller där hen riskerar att skickas till ett annat land där dessa risker finns. Denna princip finns i flera internationella konventioner, bland annat i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

FARR anser att de som gör sig skyldiga till pushbacks ska straffas. Men pushbacks är en konsekvens av ett regelverk som kriminaliserar asylsökande och på sikt behöver därför hela gränspolitiken förändras.

En ödesdiger aspekt av gränspolitiken är att EU:s gränskontroll exporteras till grannländer. Det sker genom överenskommelser om hur dessa länder ska kontrollera sina gränser mot EU och att de ska ta emot personer som EU vill skicka tillbaka. I utbyte erbjuder EU visumlättnader och partnerskap. Bland samarbetsländerna finns diktaturer och länder som saknar flyktingmottagande.

Människor kan ha skäl att fly oavsett klasstillhörighet, men de fattigaste har sällan möjlighet att ta sig någon annanstans än till ett flyktingläger inom landet eller till ett grannland. EU:s gränspolitik drabbar fattiga i högre utsträckning än andra eftersom de inte har råd att anlita smugglare. Samtidigt skapar den fattigdom genom att många flyktingar tvingas sätta sig i skuld för resan och genom att de som reser och lever irreguljärt blir särskilt utsatta på arbetsmarknaden. De allra mest utsatta kan hamna i trafficking, slaveri eller organhandel för att överleva.

Asylsystem

Parallellt med att gränspolitiken har etablerats har EU-länderna på senare år också försökt skapa ett gemensamt system för asylsökandes rättigheter. Nu finns flera direktiv som länderna är skyldiga att följa: Mottagandedirektivet innehåller minimivillkor för boende, rätt att arbeta, hur särskilt utsatta grupper ska tas emot mm. Asylprocedurdirektivet stadgar den asylsökandes rätt att få sitt skyddsbehov prövat på ett rättssäkert sätt. Skyddsgrundsdirektivet ska säkra att den som har skäl att fly också ska få skydd inom EU.

Positivt med direktiven är att den generella standarden i asylmottagandet på sikt skulle kunna höjas med en gemensam politik. Även i Sverige kan direktiven användas för att kräva förbättringar. Om direktiven följs kan det få effekt för fler flyktingar än vad ett enskilt land kan åstadkomma, och störst effekt i de länder där mottagandet i dag är sämst. Det finns även klausuler som tillåter att de som har bättre standard inte ska behöva sänka sig till en gemensam nivå.

Men det finns flera problem med direktiven. Till exempel regleras förvarstagande i direktiven. Ändå förhindrar direktiven inte att asylsökande tas i förvar utan särskild anledning, något som tillämpas i flera länder. Asylprocedurdirektivet ger alltför stort utrymme för snabbprocedurer, vilket kan göra det svårt för vissa utsatta grupper att få en ordentlig prövning. 

Ett annat stort problem är att direktiven inte följs överallt. Det finns inte heller några fungerande sanktioner mot länder som inte följer direktiven. Mottagandet skiljer sig fortfarande dramatiskt mellan länderna, liksom möjligheten att få skydd. Asylsökande från ett visst land kan ha mycket stor chans att få asyl i ett EU-land, men ingen alls i ett annat. Asylsökande kan få arbete, bostad och skolgång för barnen i ett EU-land, men hamna i fängelse eller på gatan i ett annat.

Trots att villkoren kan vara helt olika i olika medlemsländer finns en bindande EU-förordning om att den som söker asyl ska få ansökan prövad i det land som är ansvarigt för att ha släppt in personen – och ingen annanstans. Även detta regelverk, Dublinförordningen, har en fra msida; varje asylsökande har rätt att få sin sak prövad. Men baksidan, att det måste ske i det land som man fått visum av eller först rest in i, har tagit överhanden. Många asylsökande snurrar runt inom EU utan skydd och utan att lyckas ta sig till ett EU-land som skulle ge dem en rättssäker asylprövning eller till det EU-land där nära och kära finns.

Genom bristen på lagliga vägar kommer de flesta asylsökande att hamna i EU:s gränsländer. Dessa har genom Dublinförordningen fått ett intresse att hålla asylsökande borta och mottagandet på en bottennivå för att inte få ansvaret för alla som vill söka asyl EU. Därigenom motverkas asyldirektiven. Länder som Sverige förstärker detta genom att ytterst sällan göra de undantag som förordningen faktiskt tillåter, och att inte ens ge möjlighet till skydd för den som är hotad i ett EU-land. En konsekvens är att asylsökande försöker undvika att stanna i vissa länder och att avslöja sin resväg. Förordningen har därmed blivit en del av den yttre gränskontrollen och bidrar till kriminaliseringen; att flyktingar framstår som "illegala".

De länder som återsänder asylsökande till länder som missköter asylmottagandet eller i värsta fall bryter mot principen om non-refoulement, borde ses som medansvariga för sådana brott. FARR anser att det är stötande att asylsökande istället kan fortsätta att återsändas trots att missförhållandena är kända.    Mer om FARR:s krav på Dublinproceduren i Sverige – se avsnittet om asylprocessen!  


FARR:s krav inom EU-politiken

FARR välkomnar en gemensam standardhöjning i EU:s flyktingmottagande och gemensamma villkor som skyddar varje individs asylrätt – om dessa villkor övervakas och respekteras. Men FARR anser att den gemensamma yttre gränspolitiken hotar flyktingar till liv och hälsa och undergräver asylrätten. Den nuvarande gränspolitiken behöver avskaffas till förmån för en politik som bygger på mänskliga rättigheter och värdet av fri rörlighet. I en sådan politik har regler som hindrar flyktingar från att nå trygghet och skydd ingen plats.

Aktuella åtgärder

  • Asylsökande ska accepteras som giltigt skäl för att bevilja visum.
  • Humanitära visum ska beviljas vid akuta katastrofer.
  • Visumtvånget ska kunna avskaffas gentemot ett land när en våldsam konflikt tvingar många att fly.
  • Transportöransvaret ska avskaffas.
  • Avtal som hindrar asylsökande från att nå EU ska inte ingås med stater gentemot vilka människor kan behöva skydd eller med länder utan fungerande asylsystem.
  • Pushbacks ska inte bara fördömas utan också lagföras som brott mot internationell rätt. Nationella myndigheter som inte kunnat hindra pushbacks ska ställas under övervakning av oberoende EU-myndighet eller internationella organ.
  • EU ska inte bygga upp fysiska murar kring de yttre gränserna. I synnerhet ska medlemsstaterna inte i fredstid tillåtas använda vapen eller gränshinder med avsikt att skada eller döda inpasserande.
  • Dublinförordningen arbetas om i grunden så att den sökandes avsikt att söka asyl i ett visst EU-land ska vara det första kriteriet för vilket land som ska pröva ansökan.
  • Medlemsstaterna ska, i väntan på att villkoren för asylsökande i EU-länderna blir jämbördiga eller Dublinförordningen omarbetats, använda undantagsparagrafen för att stoppa överföringar som den asylsökande motsätter sig.

 

LÄS MER:
ECRE, Europeisk samorganisation för flyktingrådgivande organisationer, om EU:s asylsystem. 

 

Till innehållsförteckning               Till pdf-fil

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5