Logga in   FARR:s krav   Asylnytt   Goda Råd   Kontakt   Gå med!   Medlemsmeny

 

 

 

 

rutor 2016 maj
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till kontaktkupong
HEMVad vill FARR?Familjeåterförening

Familjeåterförening

Till FARR:s krav för familjeåterförening            Innehåll            Nästa>

Att få bo ihop med sin familj är en mänsklig rättighet som har starkt skydd både i internationella konventioner och i den svenska utlänningslagen. Rätten till återförening för en splittrad familj går också före många andra regler. Den som ska återförenas med sin make/maka kan till exempel få uppehållstillstånd trots återreseförbud. Men vad som är en familj är snävt definierat i lagen, och liksom i andra sammanhang möter flyktingar särskilda hinder. Endast personer som har permanent uppehållstillstånd eller är EU-medborgare har rätt till familjeåterförening.

De familjemedlemmar som har rätt att hålla samman eller återförenas enligt lagen är makar/sambor och minderåriga barn. EU-migranter och arbetskraftsinvandrare har rätt att ha med sig barn upp till 21 års ålder, men för asylsökande och flyktingar går gränsen vid 18. Andra anhöriga kan räknas in i familjen, men då ska det finnas ett särskilt beroendeförhållande; familjemedlemmarna ska ha bott tillsammans och det får inte ha gått för lång tid sedan familjen splittrades. Den här definitionen är alldeles för snäv med tanke på hur familjer kan se ut och vilka behov som till exempel en äldre anhörig eller ett barn som fyllt 18 kan ha.

Europadomstolen för mänskliga rättigheter tillämpar en definition som bygger på den faktiska familjebildningen och kan innefatta till exempel även barn som fyllt 18. Numera händer det att svenska domstolar också bedömer att unga vuxna kan höra till familjen, med hänvisning till Europakonventionen. FARR anser att detta borde vara regel.

Inget utrymme för speciella omständigheter

För att ytterligare någon anhörig ska få invandra krävs att omständigheterna är både "ömmande" och "udda", enligt lagstiftningen. Det räknas till exempel som ömmande att en ensam gammal människa inte klarar sig själv längre i ett land där det är släktingar som brukar stå för äldreomsorgen. Men det är inte "udda" att bli gammal och orkeslös – tvärtom helt normalt. Därför får inte åldringen komma till sina barn i Sverige.

Tidigare fanns en bestämmelse om ”sista länken” i utlänningslagen som rörde just äldre vars vuxna barn var bosatta i Sverige. De kunde få uppehållstillstånd om de inte hade andra anhöriga i hemlandet. Den möjligheten finns inte längre, vilket leder till tragiska situationer, inte minst när barnen är flyktingar och inte ens kan besöka föräldern.

Det saknas tillräckligt utrymme i lagen för att ta hänsyn till speciella omständigheter. Särskilt allvarligt är att barn skiljs från sin familj eller hindras från att förenas med sin familj i Sverige för att de inte är biologiska barn. Det är inte ovanligt att barn i krigsområden växer upp hos släktingar efter att ha blivit föräldralösa. Det är inte alltid möjligt att genomföra en adoption som är giltig i Sverige under sådana förhållanden. Men att ett barn skiljs från syskon och föräldrar för att de inte har några biologiska band är en fullständigt förödande konsekvens, som inte skulle accepteras för andra grupper.

Äldre syskon nekas ofta återförening med yngre syskon som är på flykt, eftersom syskonskapet i sig inte räknas som skäl för familjeåterförening. Det är över huvud taget svårt för barn som blivit föräldralösa att få återförenas med den släkting som skulle varit bäst för barnet att få komma till – om den släktingen bor i Sverige. Det är märkligt att barnets bästa inte tillämpas i sådana ärenden, något som skulle vara självklart för ett barn fött i Sverige.

En annan vanlig situation är att en familj där en förälder saknas inte får återförenas därför att det behövs godkännande från båda vårdnadshavarna för att barnen ska få lämna hemlandet, alternativt en giltig dödsattest. Regeln är bra i sig och syftar till att en förälder inte ska kunna kidnappa barn mot den andra förälderns vilja. Men den tillämpas in absurdum i krigshärjade länder där det inte är möjligt för familjen att bevisa att en förälder är dödad eller försvunnen.

Platsen för ansökan

En ansökan om familjeåterförening måste i de allra flesta fall behandlas på en ambassad utanför landet och enligt praxis måste ambassaden ligga i ett land där personen har rätt att vistas. Dessutom får personen inte befinna sig i Sverige när ett beslut tas. Det står egentligen ingenting i lagen om var personen ska befinna sig, bara att uppehållstillstånd måste vara beviljat före inresa. Det här är byråkratiska regler som är mycket svåra att förstå vad de ska fylla för funktion när de tillämpas för personer som redan befinner sig i Sverige och som måste lämna landet bara för att göra ansökan.

Svenska ambassader vägrar sedan 2012 att behandla vissa ansökningar om familjeåterförening för personer som har rätt till uppehållstillstånd i Sverige, enbart med motiveringen att personen inte har rätt att bo i det land där ambassaden ligger – och där personen inte alls har för avsikt att bosätta sig. Detta sker utan lagstöd och drabbar även anknytningspersonerna som är bosatta i Sverige.

Reglerna innebär att det är svårare för personer att legalisera sin vistelse här och att familjer i onödan splittras, trots att de har rätt att bo ihop enligt lagen. De innebär också ibland att personer ibland behöver ta betydande kostnader och risker för att kunna ansöka om att leva ihop med sin partner och sina barn, speciellt när personen kommer från ett land i konflikt eller där hen riskerar trakasserier.

Enligt lagen ska hänsyn tas till barn som kan fara illa av separation från en förälder, när det avgörs om en person i undantagsfall kan få göra ansökan om familjeanknytning utan att lämna Sverige. Men punkten om detta är utformad på samma sätt som nämnts ovan i avsnittet om verkställighetshinder. Bland annat krävs giltigt pass och bevis för att just det enskilda barnet skulle fara illa av separationen, vilket är svårt för många att åstadkomma. Undantaget tillämpas därför inte ofta.

Sommaren 2014 ändras lagen för att underlätta för föräldrar som sammanbor med barn i Sverige att få uppehållstillstånd på grund av anknytning till barnet - en relation som saknas i den nuvarande lagstiftningen. FARR välkomnar detta – men för att lagändringen ska få effekt krävs att villkoren om giltigt pass och bevis för barnets skada också försvinner ur praxis.

Utredning och process

Utredning och bedömning av ansökningar om familjeåterförening sker idag på ett sätt som inte underlättar för familjer att sammanföras - vilket borde vara syftet. Myndigheterna bedömer vilka uppgifter familjemedlemmarna lämnat i olika utredningar. Men skillnader som uppstår i materialet beror ofta på bristfällig handläggning av myndigheterna själva. Namn som uppges muntligt och skrivs ner på ett annat språk kan stavas på en rad olika sätt. Fakta om familjeträffar och släktingar kan återberättas olika eller missförstås vid intervjuerna.

Den som vid asylansökan uppger sina föräldrars, syskons eller barns ålder är oftast inte medveten om vilken precision som krävs för att inte sabotera en familjeåterförening ett par år senare, speciellt inte om familjen kommer från en kultur där födelsedatum är mindre viktigt. Det är därför viktigt att de inblandade får förklara motsägelser och att en rimlighetsbedömning görs.

Ett annat problem är att familjeåterförening hanteras som mindre allvarliga ärenden, trots att de kan vara av livsavgörande betydelse för de sökande – som ofta är flyktingar precis som den anhörige i Sverige. Processen är delad mellan olika myndigheter och något medvetet kvalitetsarbete tycks inte ske på ambassaderna, där outbildad personal ibland hanterar ansökningar. Eftersom det oftast inte går att få juridiskt stöd övervakas rättsutvecklingen dåligt och de sökande blir beroende av att myndigheternas personal är professionell och kompetent. Tiden för hela processen är också orimligt lång, vilket kan bero både på bristande resurser och bristande handläggning.

Dokument

Familjeåterförening är förenad med ett mycket starkt krav på att kunna styrka sin identitet. Detta har ställt till speciella problem för familjer från länder där staten har havererat eller det av andra anledningar är omöjligt för någon att få tillgång till sådana handlingar som krävs i Sverige. Genom detta splittras många familjer. Det är ovärdigt att ett rikt land som Sverige bestraffar människor som befinner sig på flykt och inte har kunnat hålla samman.

För vissa barnfamiljer har situationen lösts genom att DNA-test erbjuds. Om detta visar att det finns ett biologiskt band mellan barn och föräldrar så kan kravet på styrkt identitet sättas ned. I dessa fall har även främlingspass utfärdats. Det är stötande att blodsband på detta sätt ersatt rätten till familjeåterförening i svensk lagtillämpning.

Dessutom är lösningen inskränkt genom att DNA-testet bara används som bevis om vissa andra villkor redan är uppfyllda, som att föräldrarna har bott ihop i hemlandet under en viss tid och att det inte finns några motsägelser i deras berättelser. Det förekommer att familjer vägras återförening på grund av sådant som ett felskrivet årtal trots att DNA-test visar att barnen är biologiska.

Det finns flera praktiska problem beroende på höga krav på dokumentation. Särskilt skamligt är att Sverige vägrar att behandla ansökningar från föräldralösa barn som försöker komma till närmaste släkting i Sverige. Detta sker därför att barn inte tillåts ansöka utan att det finns en formellt utsedd vårdnadshavare på plats. Regeln leder till att föräldralösa barn lämnas utan omsorg, ofta på flykt i ett grannland, trots att det finns anhöriga i Sverige, till exempel äldre syskon, som inget hellre skulle vilja än att ta hand om dem.

Familjeåterförening enligt Dublinförordningen

Familjeåterförening kan också ske enligt vissa villkor genom Dublinförordningen. Artiklarna om familjen syftar i första hand till att en familjs asylprocess ska hållas samman och inte delas upp på olika länder. Den garanterar alltså inte uppehållstillstånd, men gör att familjer kan återförenas betydligt tidigare än om en parts uppehållstillstånd ska inväntas.

Familjeåterförening enligt Dublin har under en tid använts mycket för familjer som kommit till EU via Grekland. Det går att resa vidare eftersom Dublinförordningen inte tillämpas gentemot Grekland, men ofta har inte hela familjen råd att fortsätta resan med smugglare. Proceduren försvåras, förutom av de vanliga problemen med till exempel namn som stavats olika, av bristen på juridisk rådgivning och att ärendena skickas fram och tillbaka mellan Sverige och Grekland. Handläggare i Sverige är ofta okunniga om rätten till familjeåterförening inom Dublin och hur det ska skötas. Om den part som befinner sig i Sverige får uppehållstillstånd avbryts ofta processen i onödan.

FARR:s krav för familjeåterförening


Familjeåterförening är en stark mänsklig rättighet. Men för flyktingar behandlas den inte som sådan, utan som ytterligare ett led i gränskontrollen. Detta leder till att familjer vägras återförening och hålls splittrade för obestämd tid. För vissa familjer som bildats eller förenats i Sverige leder reglerna till att de måste skiljas åt. Det är anmärkningsvärt att familjesplittringen fortgår trots att politiker i andra sammanhang säger sig värna om familjen. FARR kräver att flyktingars rätt till familjeliv respekteras.

Aktuella åtgärder

  • En ansökan om uppehållstillstånd för att leva med sin familj i Sverige ska kunna sökas och prövas från Sverige eller annat land där personen befinner sig för tillfället.
  • Ansökningar om familjeåterförening ska utredas av Migrationsverket. Personal som placerats på ambassader och konsulat ska ha utbildning för ändamålet.
  • Intervjuer i familjeåterföreningsärenden ska spelas in och de sökande ska få möjlighet att rätta till missförstånd och förklara oklarheter.
  • Trovärdighetsbedömningar i familjeåterföreningsärenden ska göras med hänsyn till att minne för detaljer påverkas av exempelvis barnets ålder.
  • Juridisk rådgivning ska erbjudas i samband med ansökan om familjeåterförening och överklagan av negativt beslut.
  • Tiden från ansökan till beslut i familjeåterföreningsärenden ska inte få överstiga sex månader. Ansökningar som rör barn ska prioriteras.
  • Styrkt identitet ska inte krävas för familjeåterförening i Sverige när det inte finns förutsättningar för detta i hemlandet, dvs när det inte går att ordna godkända ID-handlingar. Blodsband ska inte krävas för detta.
  • Gränsen för att betraktas som barn i familj ska höjas till 21 år oavsett på vilken grund föräldrarna får uppehållstillstånd, inte bara för EU-medborgare och arbetskraftsinvandrare.
  • Regeln om "sista länken" ska återinföras.
  • Även andra personer än åldringar som efter att familjen splittrades har blivit beroende av familjemedlemmar i Sverige ska kunna beviljas uppehållstillstånd utan att deras situation ska behöva definieras som "udda". Detta kan gälla exempelvis vuxna med funktionsnedsättningar och vuxna barn som enligt landets sed inte kan bo själva.
  • Ett föräldralöst barn med nära släktingar i Sverige ska beviljas uppehållstillstånd för att förenas med dessa, om detta är till barnets bästa.   
  • Undantag ska göras från principen om att vårdnadshavare ska godkänna barns utresa, i situationer när det i praktiken inte går att bevisa vårdnadshavarens bortgång eller försvinnande.
  • Ansökan om familjeåterförening ska kunna göras av den part som befinner sig i Sverige.
LÄS MER:
Rapport 2013 från Röda Korset och Rädda Barnen om problem med familjeåterförening i Sverige

Till innehållsförteckning               Till pdf-fil

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5