rutor 2016 maj
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till kontaktkupong
HEMVad vill FARR?Tvångsåtgärder

Tvångsåtgärder och utlänningskontroll

Till FARR:s krav rörande tvångsåtgärder och utlänningskontroll           Innehåll  

Under de senaste åren har den politiska ambitionen att öka antalet utvisningar av personer som saknar tillstånd att vistas i landet betonats allt starkare i såväl svensk som europeisk migrationspolitik. Det har inneburit att olika tvångsåtgärder fått högre prioritet. Återreseförbud har införts, antalet förvarsplatser har utökats, polisens ID-kontroller har blivit fler och grupputvisningar med chartrade plan har blivit vanligare.

Tvångsutvisningar, även kallade deportationer, försvaras med att de som drabbas har fått sin sak prövad i domstol och inte har skäl att stanna i Sverige. Men som vi har visat i de tidigare avsnitten så förekommer många brister i såväl lagstiftning som i asylprövning. Många personer som väljer att stanna i Sverige efter avslag på sina asylansökningar gör det därför att de anser att alternativet, att låta sig utvisas till det land som de flytt ifrån, är för farligt.

Om fler personer stannar i Sverige trots att de fått beslut om utvisning kan det vara en varningssignal om att asylprocessen inte fångar upp de personer som är i behov av skydd eller har andra starka skäl att stanna i Sverige. Detta är en anledning till att undvika tvång, men det borde också vara självklart att undvika våldsmetoder inom denna verksamhet liksom i all annan myndighetsutövning.

Återreseförbud

I samband med att en person får avslag på sin asylansökan kan hen också få beslut om återreseförbud. I vissa fall kan återreseförbudet börja gälla omedelbart i samband med utvisningsbeslutet, men för de flesta träder ett återreseförbud i kraft endast om de inte lämnat landet "självmant" inom en viss tidsperiod. Återreseförbud innebär att personen inte kan resa tillbaka till EU/Schengen inom den period som förbudet gäller, vanligen ett, två eller fem år beroende på omständigheterna. Längre återreseförbud kan till exempel ges för att personen har vistats länge i Sverige utan uppehållstillstånd eller har brutit mot tidigare återreseförbud.

Visum eller uppehållstillstånd i ett Schengenland kan bara beviljas i undantagsfall för den som har återreseförbud. Trots att det inte är ovanligt att asylsökande som utvisats från Sverige tvingas lämna hemlandet på nytt, innebär alltså denna regel ett ytterligare hinder att fly för den som redan försökt söka skydd i ett EU-land. En persons livssituation kan förändras när som helst och därmed kan det också uppstå nya skäl för uppehållstillstånd. Det är stötande att tidigare händelser och bedömningar inskränker människors möjligheter att söka arbete eller studera - eller söka skydd.

Ett annat problem är att personer som fått avslag och återreseförbud i vissa fall har förhindrats att utnyttja möjligheten att “byta spår”, det vill säga att ansöka om arbetstillstånd efter ett avslag på asylansökan. Det är inte rimligt att asylsökande som har erbjudande om anställning som uppfyller kriterierna för arbetstillstånd ändå inte ska kunna utnyttja detta.

Förvar

Om Migrationsverket misstänker att en person som fått avslag på sin asylansökan kommer att försöka undvika utvisningen genom att hålla sig undan leder det till att personen kan tas i förvar. Det innebär att personen frihetsberövas i en av Migrationsverkets låsta inrättningar i väntan på att utvisningen genomförs. En person får inte vara förvarstagen längre än två månader om det inte finns ”synnerliga skäl”, då kan perioden förlängas med ytterligare två månader i taget i upp till max 12 månader. I praktiken rör det sig oftast om samma skäl som från början; att personen ska hållas tillgänglig för verkställighet, samtidigt som personen inte samarbetar och/eller att det tar tid att få fram resehandlingar. Även barn kan få beslut om att tas i förvar, men då är tidsgränsen 72 timmar, som kan förlängas med ytterligare 72 timmar ifall det finns ”synnerliga skäl”.

Enligt Utlänningslagen är det inte tillåtet att hålla en person i förvar för verkställighet av ett utvisningsbeslut om det inte finns några praktiska utsikter att verkställa utvisningen. Denna regel följs i vissa fall och personen släpps om ett utvisningsförsök har "misslyckats". Andra personer hålls kvar för fortsatta försök, vilket tyder på att beslut om förlängning av förvarstagandet tas slentrianmässigt.

Frihetsberövande är en allvarlig inskränkning i människors rättigheter och det är därför anmärkningsvärt att asylsökande till skillnad från andra människor i Sverige frihetsberövas utan att de är misstänkta eller dömda för brott eller är en risk för sin egen eller andras hälsa, och utan att den betydligt mindre ingripande åtgärden att personen får anmälningsplikt (uppsikt) har prövats.

Många asylsökande bär på traumatiska upplevelser av tidigare frihetsberövanden, tortyr och andra allvarliga kränkningar som riskerar att göra frihetsberövandet mycket plågsamt. FARR anser att det är särskilt angeläget att personer med sådan bakgrund inte tas i förvar. Detsamma gäller föräldrar som skiljs åt från sina barn genom förvarstagandet.

Den förvarstagna har rätt till ett offentligt ombud i förvarsfrågan efter tre dygn, men tidsgränsen hålls inte alltid i praktiken och tre dygn är en lång tid att vänta på juridisk hjälp, i synnerhet då en utvisning kan komma att ske inom kort.

Allvarliga brister

Det händer även att personer som ska utvisas låses in på häkte av praktiska skäl i väntan på transporter, men även när de bedöms vara en fara för sig själva eller andra, till exempel om den förvarstagna försöker ta sitt liv. Det är upprörande att en sådan allvarlig handling leder till ännu striktare frihetsberövande istället för att ses som ett tecken på den desperation och rädsla den asylsökande känner inför att bli utvisad och personens behov av vård.

En annan allvarlig brist är att personer som placerats i förvar eller häkte ibland nekas den hälso- och sjukvård de behöver och har rätt till. Det kan få allvarliga konsekvenser för individens hälsa och leda till utvisningar av människor i mycket dåligt hälsotillstånd.

Sverige har fått kritik från både Europarådets och FN:s kommittéer mot tortyr för att självmordsbenägna personer placeras i häkte och för bristerna i sjukvården. Nu har förvarsavdelningarna byggts om för att häktesplaceringar inte ska behöva användas lika ofta. FARR välkomnar det, men vill poängtera att det inte bara handlar om vilken lokal som används utan hur den självmordsbenägna eller utagerande personen behandlas.

Den kommitté som utredde hur EU:s återvändandedirektiv skulle implementeras i Sverige kommenterade att "det är bekymmersamt att förvarstagna placeras i anstalter, häkten och polisarrester i den omfattning som sker. Att utlänningar som är förvarstagna placeras inom kriminalvården sänder enligt utredningens uppfattning en tydlig signal om hur det svenska samhället ser på dessa utlänningar".

Inre gränskontroll och etiska riktlinjer för polisen

Polisen söker på olika sätt efter personer som håller sig undan sina utvisningsbeslut, till exempel genom samarbeten med myndigheter. Inom skolan, vården och socialtjänsten råder i allmänhet sekretess, det vill säga att personalen inte får lämna ut personliga uppgifter ens till andra myndigheter som Migrationsverket eller polisen. Detta är bra, men polisen har ändå möjlighet att fråga efter namngivna personer och att gå in och hämta en person som de misstänker befinner sig på platsen. Detta gör att papperslösa ibland av rädsla för polisen avstår från sina grundläggande rättigheter.

Polisen har idag en oskriven policy att inte hämta barn i skolan. Men bristen på tydliga regler gör att barn utsätts för en daglig oro. Om denna policy finns borde den lika gärna kunna vara formulerad i tydliga regler. Samma sak gäller vid möten som Migrationsverket eller polisen kallat den asylsökande till. Att sådana möten inte får användas som fällor för att kunna gripa den asylsökande är avgörande för de asylsökandes tilltro till de svenska myndigheterna.

En annan metod som har väckt stor uppmärksamhet i debatten om projektet "REVA" är polisens ID-kontroller. En så kallad ”inre utlänningskontroll” innebär att polisen har rätt att kontrollera en persons ID-handlingar, ställa frågor och kontrollera uppgifter i dataregister om de misstänker att personen saknar tillstånd att vara i Sverige. Bedömningen ska enligt Rikspolisstyrelsens egna riktlinjer göras utifrån "iakttagelser, spaningsuppgifter, underrättelseunderlag, tips eller annan tillförlitlig information". En inre utlänningskontroll får också genomföras i samband med trafikkontroller.

En persons ”uppträdande och umgänge” kan enligt Rikspolisstyrelsens riktlinjer vara en omständighet som kan ge skäl att anta att en person saknar tillstånd att vistas i landet. Däremot är etnisk profilering förbjudet. En utlänningskontroll får alltså inte genomföras enbart på grund av att en person ser "utländsk" ut, talar ett annat språk än svenska eller har ett "utländskt" namn. Trots det har många, även inom polisen, vittnat om att ID-kontroller görs på lösa grunder och att de i praktiken ofta bygger på just etnisk profilering/rasifiering. Ett exempel på detta är att polisen använder biljettkontroller i tunnelbanan och kontroller av cykellyse som förevändning för att kontrollera vissa individer.

När polisen genomför ID-kontroller på eller i anslutning till skolor och andra centrala samhällsinstitutioner så som vårdinrättningar eller i samband med vigslar riskerar det att avskräcka människor från att vända sig till dessa instanser. Även detta leder till att papperslösa inte får tillgång till grundläggande rättigheter. Att gifta sig är till exempel en rättighet som inte kräver uppehållstillstånd, och det kan vara mycket viktigt för en person som ska utvisas att få gifta sig innan hen lämnar landet. Det kan inte vara polisens uppgift att förhindra detta.

Att polisen tar emot tips från allmänheten om personer som kan tänkas vara papperslösa är obehagligt och riskerar i förlängningen att leda till ett angiverisamhälle där grannar, klasskamrater och kollegor förväntas ange varandra. Även extrema rasistiska grupperingar agerar ibland gränspolis och söker aktivt efter papperslösa. FARR varnar för att de mest utsatta kan hamna i en än mer rättslös situation om polisen tillåts utnyttja Migrationsverkets uppgifter om ombud och stödpersoner för att finna papperslösa.

Tvångsutvisningar

Syftet med inre utlänningskontroller och förvar är i förlängningen att polisen med tvång ska kunna utvisa de personer som inte frivilligt lämnar Sverige. Det händer också att polisen utan förvarning hämtar personer med utvisningsbeslut och kör dem direkt till ett väntande flygplan. Sådana ingripanden innebär en chock för de berörda personerna och begränsade möjligheter att ta kontakt med ombud, familj och frivilligorganisationer för att informera om utvisningen, ta farväl och försöka ordna så att ankomsten i hemlandet blir så trygg som möjligt.

Tvångsutvisningar sker ofta med stort polispådrag och övervakning av dem som deporteras, ibland med två eller tre personal per person, och detta oavsett om det gäller en familj som inte hållit sig undan utan hämtas i sitt hem eller om det gäller personer som varit gömda och tagits i förvar. Polisen har möjlighet att använda handfängsel, fotfängsel, spännbår, ”spotthuva” och tvångsinjicering av lugnande medel. Det är skrämmande att sådant våld återkommande används mot personer som kommit till Sverige för att söka skydd och som inte begått något brott.

Ibland händer det att polisen försöker utvisa personer trots att de saknar pass eller ID-handlingar som visar var de kommer ifrån. Gränspolisen kan då försöka förhandla direkt med landets myndigheter på plats när flygplanet landat för att få dem att släppa in personen i landet. Sådana förhandlingar innebär en stor risk för de personer som har flytt just från myndighetspersoner.

Att utvisningar inte övervakas eller utvärderas är ett hot mot rättssäkerheten och omöjliggör granskning av exempelvis hur vi lever upp till Europakonventionens förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling. Den här bristen har också kritiserats av EU eftersom EU:s återvändandedirektiv föreskriver att det ska finnas oberoende övervakning av tvångsutvisningar.

FARR:s krav rörande alternativ till tvångsåtgärder


En person som har tagit sig till Sverige för att söka säkerhet och trygghet bör inte mötas av våld, tvång eller frihetsberövande även om personen nekats asyl. FARR är principiellt emot att personer som har sökt skydd tas i förvar eller utvisas med tvång. Oavsett orsakerna till att människor inte lämnar Sverige frivilligt borde samhället sträva efter att lösa situationen utan användning av våld.

  • Om asylskälen inte räcker för uppehållstillstånd så ska andra alternativ erbjudas:
    – Frivilligt återvändande med stöd, till exempel av frivilligorganisationer,
    – Spårbyte till invandring för arbete, studier eller anknytning, eller
    – Stöd till vidarebosättning på grundval av invandringsregler i annat land.
  • Tidsbegränsat uppehållstillstånd bör ges i avvaktan på en permanent lösning.

FARR:s krav rörande dagens tvångsåtgärder


  • Kvantitativa mål rörande antalet verkställda utvisningar ska inte förekomma.
  • Våld såsom hand- och fotfängsel, spännremmar, spotthuvor och tvångsmedicinering med lugnande medel ska inte förekomma i samband med utvisningar.    
  • Gripanden vid möten som utlysts av Migrationsverket eller polis med falska förespeglingar ska inte förekomma.
  • Överraskningshämtning direkt till flygtransport ska inte förekomma. Den som ska utvisas ska ha rätt att hinna ta kontakt med ombud, familj och frivilligorganisationer och att få med sig sina tillgångar.
  • Återtagandeförhandlingar ska inte ske varken på nationell nivå eller direkt av gränspolisen när det gäller länder som inte respekterar grundläggande mänskliga rättigheter eller inte kan erbjuda myndighetsskydd mot förföljelser.
  • Förvarstagnas rätt att få kontakt med läkare/psykolog ska respekteras och besök av extern läkare/psykolog ska tillåtas.
  • Offentligt biträde ska utses i förvarsärendet efter 24 timmar i förvar.
  • Förvar ska inte användas utan att polisen först prövat att ställa personen under uppsikt.
  • Återreseförbud ska inte användas mot personer som sökt skydd.

FARR:s krav rörande polisens inre utlänningskontroll


  • Etiska riktlinjer ska införas för polisen som innebär att inre utlänningskontroll inte får ske på ett sådant sätt att det inskränker de grundläggande rättigheterna. I detta ingår följande:
  • Kvantitativa mål rörande antalet utlänningskontroller ska inte förekomma.
  • Polisen ska inte begära ut uppgifter om barn eller vuxna från vårdinrättningar, skolor, socialtjänsten, rådhus och andra instanser som är nödvändiga för att grundläggande rättigheter ska kunna tillgodoses.
  • Polisen ska inte övervaka, genomföra ID-kontroller eller hämta barn eller vuxna på eller i anslutning till skolor, vårdinrättningar, vid vigsel, stödinrättningar, religiösa platser såsom kyrkor och moskéer, eller på andra ställen som bidrar till att de grundläggande rättigheterna tillgodoses.
  • Polisen ska inte eftersöka barn eller vuxna hos privata ombud eller stödpersoner som begärt ut dokument från Migrationsverket eller bistått med ansökningar.
  • Lagens förbud mot att utföra utlänningskontroll genom etnisk profilering ska inte kringgås under täckmantel av id-kontroller i kollektivtrafiken eller dylikt.

Till innehållsförteckning               Till pdf-fil

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5