Förlåt att jag stör - men detta är inte livet

Hej. Jag ber om ursäkt att jag stör er och skriver till er. I min förtvivlan söker jag hjälp och förståelse hos er. Jag kan inte förklara hur jag fortfarande lever. Jag är nästan slut. Jag kan inte vara tyst längre jag hoppas att ni läser mitt brev.

Artikeln av Luiza Shakhmina publicerades i Flyktingbloggen den 1 april 2013
Bara några månader sedan levde vi som en lycklig familj, uppfostrade två barn (16 och 3,7 år ), satsade på företag, pluggade på universitet, hade planer, skrattade tillsammans vid bordet. Idag har vi bara hågkomster. I min förtvivlan sökte jag hjälp hos några journalister men deras svar var att vår situation är ett "tråkigt ämne". Ju mer jag tänker om det desto mer håller jag med det. Det är sant . Idag allt som återstår av vår familj är bara tråkiga rester och jag vet inte vad som måste hända mer för att vi ska bli hörda. Jag ber er med hela min själ och mitt hjärta att lyssna på mig innan någon av oss inte har hoppat från fönstret.

Läs hela artikeln