Möte med Maryam

maryam plakatFoton från Simrishamn: Britt-Marie Norelius

En manifestation mot att barnfamiljer får utvisningsbesked till Afghanistan

Den 6 april 2019 startade Österlens stödförening för flyktingar (ÖSF) en manifestation i Simrishamn för att protestera mot att barnfamiljer får utvisningsbesked till Afghanistan. Gruppen valde att fokusera på denna grupp eftersom barnfamiljer inte har uppmärksammats så mycket i media eller på andra ställen. Följande artikel innehåller gruppens egen berättelse.

För er som vill göra något liknande finns längst ner länkar till logga, flygblad som kan ändras efter era behov, och Maryams berättelse som inspiration!

 

Möte med Maryam

maryam simrishamnI slutet av februari 2019 fanns det, enligt statistik från Migrationsverket, 1800 personer (vuxna och barn) i barnfamiljer från Afghanistan som fått avslag på sina asylärenden. Vi uppskattar att minst 1000, förmodligen fler, av dessa är barn i åldrarna 0 – 17 år.

De flesta av dessa familjer har varit i Sverige i flera år. Många av dem kom 2015. När de väl fått avslag i sista instans lever de i en slags limbo-situation där de vuxna inte får studera eller arbeta och ofta är deras dagersättning nedsatt till ett minimum. Livet blir en oändlig och oviss ångestfylld väntan och de vet att de vilken dag som helst kan bli tilbakaskickade till det land de flydde från.

Vi har varit i kontakt med många av dessa familjer och gemensamt för dem tycks vara att Migrationsverket inte anser att de gjort sannolikt att de behöver skydd. Många av dem har utsatts för hedersrelaterade hot och våld och ofta har det varit mycket svårt för dem att berätta vad de har utsatts för, kanske på grund av posttraumatiska tillstånd som gjort att de inte kunnat prata om vad som hänt dem eller helt enkelt för att de inte har vågat berätta. Kvinnor berättar till exempel vanligtvis inte något som har med sexualitet att göra om det finns män i närheten. När historierna väl kommit fram blir de inte sannolika, enligt Migrationsverket.

Dessa familjer lever i närmast tortyr-liknande situationer och många av dem mår så psykiskt dåligt att de har förvandlats från arbetsföra och hoppfulla individer till mentala vrak. Barnen far illa, sover dåligt och det är svårt för dem att klara skolan.

Vår manifestation går ut på att vi varje vecka, samma dag och samma tid, läser en kort livshistoria berättad av en kvinna som vi kallar Maryam och som får representera alla dessa barnfamiljer. Vi läser en historia för att nå människors hjärtan och visa att det handlar om människor av kött och blod. Vi ställer våra tre krav:

Vi hoppas att denna manifestation ska sprida sig till hela landet och också att den ska nå våra politiker. Redan nu har flera andra städer följt efter oss.

Vill du eller din organisation vara med?

I så fall läser ni en Maryam-historia varje vecka på samma tid och plats. Ni får gärna använda den Maryam-historia som vi har, eller läsa en egen, bara det är en afghansk kvinnas berättelse, handlar om barnfamiljer och ni kallar personen för Maryam. Använd loggan med kvinnan med den lila sjalen. Ni behöver inte skriva att ÖSF står bakom, utan får gärna ändra till er egen organisation på det bifogade flygbladet, men vill ni använda vår organisations namn så hör av er. Det behöver inte heller vara samma tid och plats över hela landet utan ändra så att det passar er. Det viktigaste är att vi når ut!

Anna Lindberg

För mer information skriv till flykt.osterlen@gmail.com

Hämta material här (klicka på bilderna):

Lågupplöst logga:    Högupplöst logga:    Flygblad att justera:
maryam logga maryam logga maryam flygblad

Fotologga: Britt-Marie Norelius

 

Maryams berättelse

Jag har så mycket smärta att berätta om. Jag har så många historier om kvinnors lidande i mitt huvud och i mitt hjärta så att jag sprängs.

Den här kroppen och detta huvud är bara 27 år, men jämfört med hur ni ser ut här i Sverige så ser jag ut som en gammal kvinna. Min dotter sade en dag: ”Varför är du inte som andra mammor? Du är gammal och skrattar aldrig!” Ja, just så är det.

Jag föddes i en by i Afghanistan där livet var hårt, särskilt för oss kvinnor. Alla i vår familj var bönder eller dagarbetare på fälten. Det är ett samhälle för män och ingen lyssnar på oss. Vi har inga rättigheter. Jag har hittills inte berättat för någon ordentligt om vad som hände, men nu ska jag göra det.

Läs hela berättelsen