Logga in   FARR:s krav   Asylnytt   Goda Råd   Fort Europa   Gå med!   Medlemsmeny

 

 

 

 

rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material

Dublin IV

Radikalt olika förslag om förordningen Dublin IV

Kommissionens förslag till ny Dublinförordning innehåller ett förslag till solidarisk omfördelning för att minska trycket på EU:s gränsländer. Men förslaget innebär också att alla som rest in från ett "säkert" tredje land skulle få sin ansökan prövad direkt utan någon omfördelning - det kan göra att de flesta ändå ska prövas i gränsländerna. Parlamentets förslag innebär att de flesta ska spridas ut där de har anknytning eller genom en omfördelningsmekanism, oberoende av var de rest in eller var de lämnat in asylansökan. Rådet har ännu inte kunnat enas om en ståndpunkt, då flera länder vägrar delta i en obligatorisk omfördelning.

Den ifrågasatta förstalandsprincipen finns kvar i EU-kommissionens förslag. Asylansökan ska prövas i det EU-land som är ansvarigt för att ha släppt in en asylsökande första gången (vanligen genom illegal inresa eller visum). En skillnad är att gränsländerna ska avlastas genom ett omfördelningssystem. När antalet asylsökande kommit en bit över den genomsnittliga andelen asylsökande i EU-länderna ska ansvaret för att pröva ansökan gå över till ett annat land som inte uppnått genomsnittsnivån. Därigenom ska de asylsökande fördelas och spridas över hela EU enligt en beräkningsmodell som utgår från medlemsstatens ekonomi, befolkningsantal och antal mottagna.

En annan skillnad, som gör att förstalandsprincipen kan förbli den starkaste, är att prövning av "säkert land" ska ske först. Det land som tar emot en asylansökan ska pröva om den sökandes ursprungsland är ett säkert land och en asylansökan därför är ogrundad, eller om hen har passerat ett tillräckligt säkert land eller ett land där det hade gått att söka asyl. I så fall ska personen skickas dit. Denna prövning görs innan Dublinförordningens kriterier används, dvs även innan det blir tal om någon omfördelning.

Vidare ska ansvaret enligt Dublinförordningens kriterier inte längre ha några tidsgränser. Ett ansvar på grund av illegal inresa (utan asylsansökan) försvinner idag ett år efter inresan, och den som har hållit sig undan en överföring enligt Dublin kan få saken prövad i vistelselandet efter 18 månader. Dessa tidsgränser skulle försvinna. Undantaget för ensamkommande barn skulle också försvinna. Den som reser vidare från första land eller det ansvariga landet på egen hand kan få hela asylproceduren avslutad.

Idag sparas fingeravtryck i EU:s databas Eurodac i 18 månader för dem som rest in illegalt utan att söka asyl. Denna tid ska ökas till 5 år. Fingeravtryck för asylsökande sparas i tio år. Detta kvarstår enligt förslaget men avtrycken ska bara raderas i förtid för dem som blir medborgare, inte som idag så fort personen fått uppehållstillstånd.

Definitionen av familj vidgas till att också gälla vuxna syskon och familjeband som har bildats under flykten.

Sveriges ståndpunkt: Alla medlemsstater måste solidariskt dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. Alla medlemsstater ska i princip delta i omfördelningen. Rätten att söka asyl och få den prövad måste säkerställas i alla lägen. Men det är inte upp till den enskilde att välja i vilken medlemsstat det ska ske. Om möjligt ska hänsyn tas till exempelvis språkkunskaper eller annan koppling till en medlemsstat. Det kan dock inte finnas en garanti för att komma till en viss medlemsstat. Familjer ska hållas samman.

Förslaget från rapportören Cecilia Wikström var delvis annorlunda jämfört med kommissionens, bland annat om hur asylsökande ska fördelas. Det ska finnas ett system som sorterar bort dem som kommer från ett säkert ursprungsland. Men kriteriet illegal inresa ska försvinna. Istället ska anknytning på grund av familjeband bli avgörande, och omfördelningen ska slå till tidigare än kommissionen föreslagit. UNHCR:s dokument ”Better protecting refugees” har haft betydelse. Förslaget innehåller fler rättssäkerhetsgarantier, till exempel att gode män till ensamkommande minderåriga ska utses inom 24 timmar efter ansökan. Gode män ges fler rättigheter i enlighet med ”barnets bästa”. Rapporten innehåller också ändringar för att överföringar inte ska leda till kränkningar av mänskliga rättigheter.

Parlamentet röstade efter många förhandlingar och med oväntat stor enighet fram ett radikalt förslag som skiljer sig ytterligare från kommissionens och kan vara bättre för flyktingarna. Prövningen av "säkert land" ska enligt parlamentet inte ske före Dublinförordningens kriterier. Däremot ska de som framstår som säkerhetsrisker och särskit sårbara personer undantas från överföring. Principen om första land finns kvar för dem som någon gång har haft uppehållstillstånd eller visum, men omflyttningen av asylsökande till övriga medlemsstater ska i övrigt styras av i vilket EU-land hen har familj eller annan anknytning som utvidgad familj, sociala och kulturella band, språkfärdigheter och andra band som underlättar integration. I gengäld ska ett nytt "filter" införas efter anknytningskriteriet. Om en sökande inte har uppgett några skyddsgrundande skäl ska denna "filtreras bort" från fördelningen och ansvaret för att pröva ansökan hamnar på det land som prövar Dublinkriterierna.

Trots filtrering får omfördelningen större betydelse i parlamentets än i kommissionens förslag, genom att prövning av säkert land och kriteriet illegal inresa försvinner. Fördelningsmekanismen blir avgörande när inga andra kriterier kan tillämpas - dvs ansvaret hamnar inte på det land där ansökan lämnas in (och som den asylsökande kanske försökt ta sig till). Den sökande ska dock få möjlighet att välja mellan de fyra länder som för tillfället har lägst andel asylsökande enligt vägningen.

Rådet: Rådets diskussioner har utgått från kommissionens förslag men det har inte gått att nå enighet om en omfördelningsmekanism som alla länder är skyldiga att delta i. Det finns samstämmighet kring en rad allmänna punkter som att det måste finnas balans mellan solidaritet och ansvar, att EU:s värdegrund måste gälla (om humanitet etc), att alla medlemsstater måste ta emot asylsökande, att det ska fungera med hjälp av en mekanism så att vissa kategorier utesluts som de som kommer från säkra ursprungsländer och säkra tredje länder enligt EU:s lista, att det måste finnas en övre årlig gräns för hur många som kan tas emot och att det måste finnas finansiellt stöd från EU både till asylsökande och medlemsstaterna, med mera. Staterna är också eniga om att EU måste försäkra sig om en elasticitet vid framtida flyktingvågor och att kommissionen måste hitta möjliga lösningar för att avlasta frontstaternas (nu Italien och Grekland) börda.

Nu-status: Parlamentet förslag låg klart i oktober 2017. I rådet har diskussionen blockerats i väntan på politiska lösningar om solidaritet (obs solidaritet mellan medlemsstaterna). Dåvarande ordförandelandet Estland föreslog inför toppmötet i december att det inte ska vara obligatoriskt att delta i omfördelning utan att länderna ska hjälpas åt på andra sätt. Rådet ska besluta från fall till fall vilka åtgärder som behövs. Någon enighet om detta förslag uppnåddes inte. Sverige är ett av de länder som hårdast driver att alla ska delta i omfördelning, och har hotat med att annars behålla de inre gränskontrollerna. I början av 2018 gav rådet en expertgrupp i uppdrag att försöka hitta en kompromiss inför nästa ministerrådsmöte.

Kommentar: Dublinförordningen i kommissionens tappning går ut på att ingen ska få välja land och den som försöker resa vidare ska straffas ut från proceduren. Om prövningen av säkert land ska göras innan några andra fördelningsprinciper används och grannländerna räknas som säkra tredjeländer, så kommer den nuvarande Dublinförordningens ohållbara princip om första landets ansvar att finnas kvar. Schengenområdets gränsländer kommer fortfarande att bära huvudansvaret att genomföra alla prövningarna av personer som passerat säkra och "tillräckligt säkra" länder. Invånarna på de grekiska öarna protesterar kraftigt mot att deras öar, där turismen är huvudnäringen, görs om till vad de befarar vara permanenta flyktingläger. Samtidigt förefaller det svårgenomförbart att förflytta dem som faktiskt ska få söka asyl med tvång till de länder de kvoterats till. Försöket att göra just detta under 2015-2017 gick trögt trots att alla EU-länderna då formellt hade accepterat omfördelningen.

 

Läs mer:

EU-kommissionens förslag till reviderad dublinförordning, från maj 2016

Överblick över turerna i förhandlingarna om Dublinförordningen

Parlamentets förslag jämfört paragraf för paragraf med kommissionens, från november 2017

ECRE: State of play of negotiation on Dublin IV Regulation and the Reception Conditions Directive, från december 2017

Fler artiklar om fördelningen av asylsökande i Asylnytts arkiv om omfördelning och om Dublinförordningen

 

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Stöd FARR!

   

SWISH

123 327 8983

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5