Logga in   FARR:s krav   Asylnytt   Goda Råd   Fort Europa   Gå med!   Medlemsmeny

 

 

 

 

rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMFort EuropaCEAS - EU:s asylsystemFörordning om asylprocedur

Förordning om asylprocedur

Asylprocedurdirektivet byts ut mot bindande förordning

EU-kommissionens förslag innebär att asylprocedurdirektivet ska bytas ut mot en bindande förordning. Liksom beträffande skyddsgrunderna får enligt kommissionens förslag inget land ha bättre villkor i asylproceduren. Förslaget innehåller en del rättssäkerhetsgarantier, till exempel rätt till information, muntlig prövning och offentligt biträde i de flesta fall och särskilda garantier för sårbara personer, inklusive ensamkommande barn. Men det dominerande är att proceduren ska bli effektivare och förflyttningar inom EU förhindras.

Innan skyddsbehovet börjar undersökas ska det prövas om den sökande har rätt att få sin asylansökan prövad i EU-landet. En ansökan som är "uppenbart ogrundad" kan avslås direkt. Detta ska ske om personen befunnit sig i ett land som kan ses som "första asylland" där hen redan har tillräckligt skydd eller ett "säkert tredjeland" där det går att söka asyl. Då kan hen återsändas dit utan sakprövning (som teoretiskt gäller nu för dem som passerat Turkiet på väg till Grekland - i praktiken vägrar domstolar att godkänna detta). Om den sökande kommer från ett "säkert ursprungsland" ska ansökan prövas men med en snabbprocedur som leder till ett snabbt återsändande. Hen kan placeras i förvar om landet hen har flytt från förväntas bli säkert inom en nära framtid.

Om en asylsökande inte anses samarbeta kan asylprocessen avslutas. Att inte samarbeta kan vara att vägra lämna fingeravtryck eller att själv ha rest vidare till ett annat EU-land - det ses som att personen avstått från att fullfölja proceduren. Att ingen medlemsstat får ha en generösare asylpolicy anses undanröja asylsökandes vilja att välja land.

I kommissionens förslag ingår att alla EU-länderna ska använda gemensamma listor över säkra länder, ingen får alltså ha sin egen lista efter en övergångsperiod. Bara EU:s egen landinformation får refereras till i asylprocessen. Som säkra ursprungsländer ska räknas Albanien, Bosnien, Makedonien, Kosovo, Montenegro, Serbien och Turkiet. Det är inte klart vilka länder som ska anses som säkra tredjeländer.

Asylprocedursförordningen är det tekniskt mest komplexa förslaget i paketet. Till exempel definieras det som tre olika moment att en asylsökan görs, registreras och lämnas in. Tiden för asylproceduren ska kortas genom att ansökan ska registreras inom tre dygn efter att den är gjord, och den asylsökande måste lämna in en fullständig ansökan inom tio arbetsdagar efter registreringen. Överklagan av beslut måste ske inom en månad efter beslut men inom kortare tid vid påskyndade procedurer som återsändande till säkra länder eller Dublinländer, ner till en vecka då ansökan anses ogrundad.

Det ställs nya krav även på staterna genom att ansökan ska behandlas inom sex månader, med möjlighet till förlängning i extrema fall upp till 15 månader. Men det är oklart vad tidsramen kommer att få för betydelse eftersom det inte finns någon sanktion för överskridande och ingen mekanism som ger uppehållstillstånd om tidsgränserna överskrids. För Dublinärenden, efterföljande ansökningar och andra snabbprocedurer är tidsgränserna kortare.

Sveriges ståndpunkt: Systemet ska värna asylrätten och vara rättssäkert, effektivt, långsiktigt, hållbart och humant. Principen om non-refoulement och respekten för rätten att söka asyl måste upprätthållas. Regeringen välkomnar att regler förenklas och förtydligas. Regeringen motsätter sig vissa föreslagna begränsningar av bevisvärderingar.

Parlamentets rapportör är Laura Ferrara från Italien (Femstjärnerörelsen). Hennes rapport innehåller en mängd ändringar, varav många som följer rekommendationer från ECRE och andra NGO:s. Hon vill bland annat ha betydligt längre tid för överklagan. I parlamentet råder dock stor oenighet om en rad detaljer. Diskussionen sammanfaller delvis med vad som diskuteras i Dublin IV. Bland annat diskuteras ”säkert tredjeland”, ”första asylland” och på vilka grunder man ska tillåtas söka asyl. Rapportören vill ha bort den obligatoriska avvisningen av sökande som passerat säkra tredjeländer och vill inte heller använda begreppet ”tillräckligt skydd" för definition av säkra länder. Det anses vara en lägre nivå än "skydd". Begreppet säkert tredjeland ska bara tillämpas för länder som ratificerat Genèvekonventionen utan territoriella begränsningar - vilket skulle utesluta Turkiet som säkert tredjeland. Snabbprocedur ska inte tillämpas bara på sådana grunder som att personen försökt resa vidare till ett annat EU-land och återsänts.

I rådet finns också stor oenighet. Här diskuteras allt från vissa definitioner och begreppen ”säkert tredjeland” och ”tillräckligt skydd” till vilka som ska vara ansvariga myndigheter, sökandes rätt att stanna i territoriet, kostnadsfritt juridiskt stöd i bara andra instans eller även första, i vilket stadium beslutet om man ska få söka eller inte kommer in och mycket mer.

Nu-status: Det är långt kvar till en lösning. Förordningen diskuteras fortfarande både i parlamentet och rådet.

Kommentarer:  Konsekvenserna av avtalet med Turkiet visar vad begrepp som ”säkert tredjeland” eller ”tillräckligt skydd” leder till. Att kunna skicka tillbaka asylsökande till ett sådant land undergräver rätten att söka asyl. Får vi nu flera länder i den kategorin på andra sidan Medelhavet blir det lätt att skicka tillbaka människor till exempelvis Libyen. Här kommer också den internationella grundprincipen om non-refoulement in, det absoluta förbudet enligt internationell lag (FN:s flyktingkonvention art. 33, Europakonventionen art. 3) att skicka tillbaka någon till ett land där hen riskerar att utsättas för tortyr och förnedrande behandling, eller riskerar att skickas vidare till ett land där detta kan ske. Hela skrivningen är rättsosäker och vilar på att sökande kan uteslutas trots att det är omöjligt att kontrollera vad som sedan sker med personen.

Rätten att söka asyl är individuell och begrepp som säkra länder kan leda till att man inte tar hänsyn till utsatthet genom religion, etnisk tillhörighet och sexuell läggning. Att en asylansökan kan avslutas om personen uppfattas som inte samarbetsvillig innebär att någon kan skickas tillbaka till ett land varifrån hen kan ha flytt av starka skyddsbehov som inte har undersökts. Detta är rättsvidrigt.

 

 Läs mer:

EU-kommissionens förslag till förordning om gemensamt förfarande för internationellt skydd, från juli 2016.

FARR:s yttrande över förslaget till asylprocedurförordning, från oktober 2016.

Rapporten från EU-parlamentets rapportör Laura Ferrara, från maj 2017.

ECRE: Policy Note: Debunking The “Safe Third Country” Myth, från november 2017

FARR:s brev till EU-parlamentariker om asylprocedurförordningen, pdf, från februari 2018

Överblick över turerna i förhandlingarna om asylprocedurförordningen.

Fler artiklar om asylproceduren i Asylnytts arkiv om EU:s gemensamma regler för asylprocedur

 

Kontakt

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391,
101 27  STOCKHOLM

Medlemssidor

Medlemssidorna är just nu stängda på grund av resursbrist. Vi hoppas kunna öppna ett nytt medlemsforum på en annan plattform.

Stöd FARR!

  

SWISH

123 327 8983

Postgiro 520890-5