Förordning om skyddsgrunder

Skyddsgrundsdirektivet blir förordning med brister.

EU-kommissionens förslag innebär att EU:s nuvarande skyddsgrundsdirektiv ska omarbetas till en bindande förordning. Skyddsgrundsförordningen anger grunderna för att asylsökande ska ges skydd och under vilka former skydd ska ges. Enligt förslaget ska enbart tillfälliga uppehållstillstånd ges – tre år för flyktingstatus, ett år för alternativt skyddsbehövande. Uppehållstillstånden ska kunna förlängas upprepade gånger, men de ska omprövas i samband med ansökan om förlängning. Tillstånden kan även dras in mitt under en period, till exempel om situationen i hemlandet förbättras. Landinformation ska ges av EU:s utvidgade asylbyrå EUAA och ska uppdateras regelbundet, bland annat genom ett triggersystem. Under en övergångsperiod ska det finnas möjlighet att byta spår till arbetstillstånd om skyddsbehovet upphör. Humanitära skäl regleras inte i förordningen men det är upp till staterna om de vill ha sådana möjligheter.

Att direktivet omvandlas till förordning innebär att inget land får ge bättre villkor. Inget land får till exempel utfärda permanenta uppehållstillstånd till asylsökande. Grunden för att att få internationellt skydd ska vara densamma i alla länder (idag varierar andelen bifall mycket). Det ska vara obligatoriskt att tillämpa internflyktalternativ där detta är möjligt. En positiv förändring är att familjer som bildats utanför hemlandet ska betraktas som familj enligt förordningen.

Om en person anses ha skapat sitt skyddsbehov själv efter att ha lämnat hemlandet ska hen inte ges asyl. Denna regel finns redan i det nuvarande direktivet, men just genom att det inte är en bindande förordning har Sverige och andra länder ändå kunnat ge skydd av så kallade "surplace-skäl". Om detta inte blir möjligt drabbar det konvertiter och hbtq-personer, som har kommit ut först när de har nått EU, men även politiskt aktiva som från utlandet agiterar mot regimen.

Sveriges ståndpunkt: Regeringen välkomnar ökad harmonisering och anser att enhetlig bedömning bör göras. Principen om non-refoulement och respekten för att söka asyl måste upprätthållas fullt ut. Skyddsstatus måste kunna beviljas vid surplaceskäl på samma sätt som i dag. Vid behov ska en enskild medlemsstat i vissa delar kunna ha mer generös inställning än vad EU som helhet har.

EU-parlamentet antog i juni en rapport med vissa ändringar. Parlamentet vill skriva in principen om "benefit of the doubt" och att staterna ska erkänna varandras positiva asylbeslut, inte bara avslag. Det ska inte vara obligatoriskt att tillämpa internflyktalternativ. Vissa garantier ska skrivas in som skyddar möjligheten att få skydd för tillskriven tillhörighet till en viss grupp och då viktiga skäl kommer fram sent i proceduren. Förföljelse på grund av kön, sexuell läggning, könsidentitet eller funktionshinder ska skrivas in i definitionen av en flykting. Parlamentet vill mildra paragrafen som hindrar skydd av surplace-skäl till då någon agerar enbart för att få asyl. Vuxna syskon ska räknas som familjemedlemmar. Tillstånden ska vara femåriga både för flyktingar och alternativt skyddsbehövande, och förnyas med fem år i taget.

Rådet: Medlemsstaterna föreslår tillstånd mellan 3-10 år för flyktingar, 1-5 år för alternativt skyddsbehövande. I förhandlingsmandatet ingår möjlighet till permanentning av uppehållstillstånd vid förlängning.

Nu-status: Trilogförhandlingar pågår. Det som diskuteras är bland annat längden på uppehållstillstånd, hur uppehållstillstånd ska förlängas, och  på vilka grunder uppehållstillstånd kan dras in. Man diskuterar också definitionen av familjemedlemmar. Troligen utesluts syskon medan familj bildad efter flykt accepteras. Men det finns olika åsikter om familjen måste vara bildad före ankomsten till EU. Surplace diskuteras, bland annat i form av ordval som ”kan” eller ”skall”.

Kommentar: Att förbjuda permanenta uppehållstillstånd är bortom vett och sans eftersom det är känt att människor utan permanent uppehållstillstånd lever i oro och otrygghet och har svårt att bygga upp ett nytt liv. För närvarande har Sverige en tillfällig lag som bara ger tillfälliga uppehållstillstånd och som gör familjeåterförening närmast omöjlig. Det skadar barnen i deras uppväxt och följer inte internationella konventioner om familjens rättighet att få hålla ihop.

Att bara tillåta landinformation från EU:s asylbyrå är mycket riskabelt, särskilt för mindre kända flyktinggrupper och i situationer som förändras snabbt. Att inte acceptera surplace-skäl går emot vars och ens rätt att välja sin religion, och det drabbar dem som vågat komma ut som hbtq-personer när de kommit till Europa.

 

Läs mer:

EU-kommissionens förslag om vilka som ska anses berättigade till internationellt skydd, från juli 2016.

FARR:s yttrande om förslag till EU-förordning om skyddsgrunder, från oktober 2016.

ECRE Comments on the proposal for a Qualification Regulation, från november 2016
(ECRE = samorganisation för NGOs i Europa, European Council on Refugees and Exiles)

Parlamentets förslag, jämfört paragraf för paragraf med kommissionens, från juni 2017.

Överblick över turerna i förhandlingarna om skyddsgrundsförordningen.