Om Dublinförordningen
Förord
Det här är en genomgång av hur Dublinförordningens regler fungerar från ett svenskt perspektiv. Förhoppningen är att både den som inte vet något alls om detta och den som vet en del ska kunna läsa och få ut något av texten. I första hand vänder den sig till den som behöver navigera i Dublinsystemet, antingen för egen del eller som rådgivare åt någon annan.
Det viktigaste rådet som finns att ge om Dublinförordningen är att det är viktigt att försöka ta rätt beslut från början. Ju längre i processen du har kommit, desto svårare är det att få bli prövad av det landet du vill bli prövad av. Det bästa är alltså att veta vad som gäller innan du ens försöker ta dig in i EU för att söka asyl. Har du väl tagit dig in i EU är det bäst att veta vad som gäller innan du söker asyl någonstans. Har du väl sökt asyl någonstans är det bäst att försöka övertyga myndigheterna innan något annat land får frågan ställd till sig om de accepterar att överta dig.
Det sätt som i många fall återstår för att försöka få till en prövning i Sverige är att hålla sig undan överföringen till dess att den tid som Sverige har på sig har gått ut. Det är viktigt att vara medveten om att det är en svår väg att gå gå och att det fortfarande när du söker asyl igen kan finnas skäl som gör att du skickas till ett annat land. Det är bättre att försöka överväga i förväg ifall det finns en tillräckligt bra chans istället för att i efterhand kanske upptäcka att du inte kunde få asyl i Sverige.
Ambitionen är att texten ska uppdateras allteftersom saker förändras. Du får gärna hjälpa till med det genom att påpeka fel och brister. Använd helst texten med en viss försiktighet och försök gärna själv att ta reda på hur saker ligger till. Det appendix med referenser som finns sist i den här texten ska förhoppningsvis göra det enklare att leta själv. Det finns mycket annat som är värt att säga om Dublinförordningen än det som står här. Kanske framtida versioner kan rymma något av det också.
Jag själv är den huvudsakliga författaren till texten, men många har hjälpt till på olika sätt. Från FARRs sida är det Björn Åhlin, Sanna Vestin, Michael Williams, Annette Rosengren och Ylva Sjölin. Vi har dessutom pratat med olika personer utanför FARR som har kan mycket om Dublinförordningen och vi tackar för att de har tagit sig tid.
Terje Holmgren maj 2015, terje.holmgren (at) farr.se