Logga in   FARR:s krav   Asylnytt   Goda Råd   Fort Europa   Gå med!   Medlemsmeny

 

 

 

 

rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMLAG & PRAXISDublin IIIMöjligheter och skyldigheter att pröva en asylansökan utanför kriterierna

Möjligheter och skyldigheter att pröva en asylansökan utanför kriterierna

< Föregående     Innehållsförteckning     Nästa >

Dublinförordningen innehåller vissa regler som öppnar möjligheten till att ett annat land blir ansvarigt för att pröva asylansökan än vad som följer av de vanliga kriterierna. I princip handlar det om två olika typer av fall. Det ena är att återförena och hålla samman familjer. Det andra är att hindra överföringar som skulle leda omänsklig behandling eller när det finns andra starka humanitära skäl. Alternativt kan undantagen delas in efter artiklar i förordningen. Artikel 16 gäller nära släktingar i en beroende position, artikel 3.2 handlar om när det finns sådana systematiska brister i ett lands mottagning eller asylprövning att ingen ska överföras dit och artikel 17.1 ger en möjlighet för ett land att ta över en asylprövning om det vill. I Sveriges fall finns det inga politiska ställningstaganden om när Sverige borde välja att pröva en ansökan, varför det är Migrationsöverdomstolen och Migrationsverkets tolkningar som bestämmer när artikel 17.1 används. Resultatet är att artikeln spelar en roll både för familjeåterförening och för individuella skäl när en överföring skulle ge upphov till en väldigt orimlig situation. Migrationsverkets syn på hur detta ska tillämpas ges i ett rättsligt ställningstagande, RCI 06/2014, se appendix.

Sammanhållning och återförening av familjer

Som nämnts tidigare innehåller artikel 9 och 10 bland kriterierna möjligheter till återförening av kärnfamiljer, antingen då det finns familj med uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov eller då det finns familj med en asylansökan som det ännu inte tagits något beslut om. Möjligheterna i dessa två artiklar är alltså starkt begränsade på två olika sätt. Dels i vilken familjerelation som kan komma ifråga och dels att den asylsökande måste befinna sig i proceduren då ansvarigt land ska utses enligt kriterierna.

Utanför kriterierna kommer familjeåterförening att handla om artikel 16 och 17. Artikel 16 täcker fallen då det finns ett beroendeförhållande på grund av graviditet, ett nyfött barn, svår sjukdom, allvarligt funktionshinder eller hög ålder mellan föräldrar och barn eller syskon och syskon (men inte mellan makar!). Givet att relationen fanns i ursprungslandet, att personen faktiskt kan ta hand om den beroende, att de uppehåller sig lagligt och att de inblandade begärt det skriftligt så ska normalt familjen förenas.

Normalt sett ska det hela initieras av den asylsökande. Landet som personen vill komma till ska sedan ställa en fråga till landet där familjen befinner sig. Det finns dock ett avgörande från EU-domstolen (mål C-245/11) rörande motsvarande artikel i Dublin II som säger att detta inte är nödvändigt när omständigheterna är sådana att detta enbart skulle utgöra ett formellt krav. Men Migrationsverket förefaller relativt ovilligt att använda artikel 16 när det inte finns en fråga från ett annat land.

Artikel 11 i kommissionens tillämpningsförordning (1560/2003), tillsammans med ändringsförordnigen 118/2014 som ger ett tillägg till den artikeln, ger en del detaljer om beroendeförhållanden.

Om det handlar om andra typer av släktskap och relationer, eller andra typer av beroende, eller att andra villkor för tidigare artiklar inte uppfyllts så kan det fortfarande vara möjligt att hålla samman eller återförena en familj, men det kommer i så fall att falla under artikel 17.1 där rättigheterna är mindre klara. Europakonventionens artikel 8 (rätten till familjeliv) blir viktig här. Migrationsverket ger sin syn på saken i sitt rättsliga ställningstagande rci 06/2014, där de tar ställning för att artikel 17.1 ska användas för att Europakonventionen uppfylls. Det finns ett avgörande från Migrationsöverdomstolen där en kärnfamilj hölls samman trots att den själv hade valt att agera så att den hotade att splittras. Det var då viktigt att ingen ännu hade fått sin asylansökan prövad (MIG 2010:18).

Artikel 17.2 ställer upp en möjlighet för ett land innan det tagit ett första beslut i sak att be ett annat land att överta prövningen av en asylansökan för att sammanföra alla närstående av humanitära skäl, särskilt familjeskäl eller kulturellt betingade faktorer. Med tanke på svensk praxis i övrigt är den alltså något udda på så sätt att den antyder möjligheter till att sammanföra närstående som verkar gå betydligt längre. Vad vi vet finns det ingen praxis här, åtminstone ingen som avviker från det som sagts ovan om 17.1.

Systematiska brister

Europadomstolen stoppade överföringar till Grekland i slutet av 2010 på grund av de eländiga förhållanden som rådde i både mottagningen och i prövningen av asylsökande vilket domstolen ansåg stred mot artikel tre i konventionen, vilken förbjuder omänsklig och förnedrande behandling (M.S.S. mot Belgien och Grekland, 21 januari 2011). EU-domstolen bekräftade det beslutet ungefär ett år senare i ett avgörande som satte upp vad som skulle vara uppfyllt för generella stopp för överföringar till ett land (förenade målen C-411/10 och C-493/10).

"... ankommer det ... på medlemsstaterna ... att inte överföra en asylsökande ... när de inte kan sväva i okunnighet om att de systembrister vad beträffar asylförfarandet och mottagningsvillkoren för
asylsökande som finns i den medlemsstaten utgör allvarliga och klarlagda skäl
att anta att den asylsökande löper en verklig risk att utsättas för omänsklig eller
förnedrande behandling i den mening som avses i artikel 4 i stadgan."

EU-domstolen säger också att det inte handlar om mindre avvikelser från ett lands skyldigheter, eftersom det skulle motverka att ansvarig medlemsstat utses snabbt och att stater slipper de skyldigheter de har enligt förordningen. För ett generellt stopp ska det föreligga systembrister som innebär omänsklig eller förnedrande behandling enligt artikel 4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilket är detsamma som artikel 3 i europakonventionen, där europadomstolen sätter praxis.  

Det domstolen gör är alltså att sätta upp en regel om ett generellt stopp för överföringar till ett land då tre villkor är uppfyllda.

  • Det finns systembrister i asylprövning eller mottagningsförhållanden.
  • Det finns allvarliga och klarlagda skäl att tro att dessa systembrister skulle innebära en verklig risk för att den asylsökande utsätts för omänsklig eller förnedrande behandling enligt artikel 4 i stadgan.
  • Den staten som vill överföra kan inte sväva i okunnighet om dessa systembrister.

En detalj det är värt att lägga märke till är att både europadomstolen och EU-domstolen framhävde betydelsen av de rapporter från icke-statliga organisationer om förhållandena i Grekland.

Artikel 3.2 i Dublin III har sedan infört avgörandet från EU-domstolen direkt i förordningen.

Ett stopp enligt artikel 3.2 kommer inte med nödvändighet att innebära att det senaste landet istället kommer att pröva asylansökan. Istället ska landet, t.ex. Sverige, först pröva om något annat land borde vara ansvarigt, antingen enligt kriterierna eller av någon annan anledning. Detta är alltså ett tillfälle då kriterierna kan komma att användas en andra gång.

Andra individuella skäl

I Migrationsverkets ställningstagande rci 06/2014 finns också Migrationsverkets syn på när Sverige ska välja att pröva en ansökan av andra individuella skäl än de familjeskäl som diskuterades ovan. Migrationsverket lutar sig i huvudsak mot Migrationsöverdomstolen och säger att Sverige bör pröva en asylansökan om det skulle framstå som humanitärt stötande att överföra personen.

Handlar det om ohälsa är det viktigt att försöka visa att en överföring skulle förvärra tillståndet. Att asylansökan i det andra landet redan prövats talar emot att Sverige väljer att pröva. Det är också viktigt att komma ihåg att det är en sammantagen bedömning som ska göras och att flera omständigheter som var för sig inte skulle räcka tillsammans kan leda till att Sverige väljer att pröva asylansökan.

 

Förordningen

Hitta artiklarna i Dublinförordningen!

Dublinforordningen sid 1

Länkar direkt till förordningens artiklar fungerar inte i alla webb-läsare. I så fall kan du istället ladda ner filen för att  finna bokmärken till de artiklar som nämns i texten.

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Stöd FARR!

swish transp

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5