Logga in   FARR:s krav   Asylnytt   Goda Råd   Fort Europa   Gå med!   Medlemsmeny

 

 

 

 

rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMLAG & PRAXISDublin IIIOmbud och process

Ombud och process

< Föregående     Innehållsförteckning     Nästa >

Gången vid en prövning enligt Dublinförordningen är ungefär enligt följande.

  • En ansökan om asyl lämnas in till Migrationsverket som tar fingeravtryck.
  • Fingeravtrycken körs mot registren i EURODAC och VIS.
  • Om det finns anledning att tro att något annat land borde vara ansvarigt - det kan handla om en träff i EURODAC eller VIS eller att den sökande har sagt något till Migrationsverket till exempel vid ansökan - frågar Migrationsverket den sökande om det finns några hinder att överföra dit.
  • Ärendet skickas till Dublinenheten som tar ställning till vilket land Migrationsverket anser vara ansvarigt. De kan innan dess begära information från andra länder. Dublinenheten kan här avvisa asylansökan och besluta om utvisning ifall de kommer fram till att den asylsökande har ett uppehållstillstånd på skyddsgrund enligt det inledande kapitlet i denna text.
  • För ensamkommande barn utses i de flesta fall ett offentligt ombud, med möjliga undantag att det är uppenbart att det inte finns grunder för uppehållstillstånd och hinder för överföring, alternativt om barnet kommer att fylla 18 innan något beslut kan tas. För vuxna är det svårt att få ett ombud av Migrationsverket, se Migrationsöverdomstolens dom UM 5998-14. Ombud behövs enligt denna dom normalt inte om inte en överföring skulle vara olämplig. Migrationsöverdomstolen verkar mena att det skulle vara olämpligt endast om en överföring skulle innebära ett brott mot Europakonventionen.
  • Dublinenheten skickar en fråga till landet ifråga ifall det accepterar att överta/återta personen. Frågan ska ställas inom tre månader från asylansökan och inom två månader från en eventuell träff i EURODAC för att Sverige inte ska bli skyldigt att pröva ansökan. Sitter personen i förvar har Sverige en månad på sig från ansökan att skicka frågan, annars måste personen släppas ur förvaret.
  • Vid ett övertagande har det andra landet två månader på sig att svara, eller som längst en månad om Sverige angett att ärendet är brådskande. Vid ett återtagande är tidsfristen en månad, eller två veckor ifall frågan har sin grund i en träff i EURODAC. I vilket fall har landet enbart två veckor på sig att svara om personen sitter i förvar. Om det inte kommer ett svar inom tidsfristen anses landet ha accepterat övertagandet/återtagandet (tyst accept). Handlar det om ett återtagande och frågan ställs på grund av en träff i EURODAC så får landet ifråga endast vägra att acceptera ifall personen har fått ett uppehållstillstånd eller lämnat unionen i tre månader (enligt kommissionens föreskrifter rörande Dublinförordningen). Se avsnittet om övertagande och återtagande; tidsfristerna finns i artikel 21-23 i Dublin III.
  • När ett annat land accepterat blir det svårare att stoppa en överföring. Exakt vad som gäller får ses som lite oklart och frågan kommer framöver att belysas av EU-domstolen, men det är stor chans att frågor som handlar om ifall kriterierna används riktigt inte prövas efter att ett land accepterat, varken av Migrationsverket eller av en domstol vid en överklagan. Till stor del är vad som återstår att argumentera för att Sverige ska välja att pröva asylansökan enligt artikel 17.1. Det är därför viktigt att argumentera i tid för varför Sverige är ansvarigt land, helst redan innan Sverige hinner skicka en fråga till något annat land.
  • Accepterar inte det andra landet kan Sverige fråga en gång till. Det måste då ske inom de tidigare tidsgränserna för när landet skulle svarat.
  • Kommer länderna inte överens finns det en formell möjlighet till en förlikning genom att en kommitté bestående av personer från ej inblandade länder tar ställning. I praktiken används aldrig denna möjlighet till förlikning.
  • Om landet ifråga accepterar kan Migrationsverket ta ett beslut om överföring, vilket kan överklagas till Migrationsdomstol inom tre veckor.
  • Vid överklagan kan den sökande åter begära att få ett offentligt ombud. Domstolen ska bevilja offentligt ombud om det inte saknas rimliga utsikter till framgång, även om Migrationsverket sa nej till ett ombud tidigare, enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 3055-14. Men med tanke på att Migrationsdomstolen ofta inte prövar om det var korrekt att fråga ett annat land utan bara om det är olämpligt att överföra så är det kanske inte så mycket lättare att få ett ombud av domstolen än det var att få ett av Migrationsverket.
  • Om den sökande begär inhibition vid överklagandet, det vill säga att överföringen inte ska verkställas förrän domstolen har prövat saken, så avbryts verkställigheten automatiskt av Migrationsverket till dess att Migrationsdomstolen tar ett beslut om antingen inhibitionen eller om sakfrågan. Detta är en tillfällig regel enligt Migrationsverkets rättsliga ställningstagande rci 09/2014 och kan komma att justeras genom lagändring. Det är viktigt att komma ihåg att ett inhiberat beslut förlänger den tid Sverige har på sig att överföra den asylsökande, se nedan.
  • Beslutar domstolen om överföring kan prövningstillstånd sökas hos Migrationsöverdomstolen.    
  • Från det att landet ifråga har accepterat en överföring har Sverige sex månader på sig att se till att personen överförs för att inte ansvaret för att pröva asylansökan ska övergå till Sverige. Om anledningen till att tidsgränsen inte kan hållas är att personen sitter i fängelse ökar tiden till tolv månader och om anledningen är att personen håller sig undan ökar tidsgränsen till arton månader. Har ärendet inhiberats räknas tiden istället från när inhibitionen hävdes. Se artikel 29.2 i Dublin III. För någon som överväger att hålla sig undan överföringen för att på så sätt få en prövning i Sverige är det alltså inte säkert att det är en bra idé att be om en inhibition.

En viktig fråga är vad som händer om en överföring inte kan eller bör verkställas när det redan finns ett beslut som inte går att överklaga. När det gäller överföringar enligt Dublinförordningen kan inte de mekanismer som finns i Utlänningslagens paragrafer 12:18 och 12:19 för vanliga utvisningar användas. Istället använder Migrationsverket en nödutgång genom Utlänningslagens 12:13, varigenom Migrationsverket kan inhibera en utvisning på eget initiativ. Det handlar alltså om att övertala handläggare på Migrationsverket om att överföringen inte får genomföras och att Sverige borde pröva ansökan enligt artikel 17.1. Det finns ingen direkt process eller möjlighet att överklaga ett beslut om att det inte finns något hinder mot verkställighet. Besluten ligger numera dock hos förvaltningsprocessenheterna, i likhet med hur det är för andra verkställighetshinder. Det finns inga egentliga krav på att det ska handla om nya omständigheter, men ofta är det nog sådana som har någon chans att vinna gehör. Se vidare Migrationsverkets ställningstaganden rci 06/2014 och rci 09/2014.

En annan viktig fråga är vad som händer om Sveriges tidsfrist för att genomföra en överföring har löpt ut. Om personen har hållit sig undan preskriberas Dublinbeslutet 18 månader efter att det ansvariga landet accepterade eller blev ansvarigt genom "tyst accept". Om överföringen har varit inställd preskriberas beslutet istället 18 månader efter att inhibitionen hävts.

Om Dublinbeslutet berodde på att personen rest in illegalt eller fick besöksvisering av det andra landet, så kommer asylansökan antagligen att kunna prövas i sak i Sverige efter att beslutet preskriberats. Detsamma gäller om personen har avbrutit en asylansökan i det andra landet eller fått avslag. Men om personen har fått uppehållstillstånd i det andra landet så kommer asylansökan antagligen inte att prövas i sak i Sverige. Om personen har uppehållstillstånd med skyddsstatus bör det normalt inte ha blivit något Dublinbeslut från början. Men skulle personen ha beviljats skyddsstatus i en procedur som var påbörjad i det andra landet så kommer Migrationsverket att anse att detta ger rätt till fortsatt uppehållstillstånd där och asylansökan i Sverige kommer att avvisas. Om uppehållstillståndet gavs av något annat skäl så kan Migrationsverket ändå anse att det lätt kan förnyas. Det förekommer att personer har beviljats uppehållstillstånd i det ansvariga landet trots att de inte stannade kvar där för att ta emot beslutet, och kanske inte ens vet om det.

 

Om personen ändå får sin sak prövad i Sverige och inte avvisas på grund av ett uppehållstillstånd i annat EU-land, så följer en vanlig asylprövning. Om den proceduren slutar med uppehållstillstånd i Sverige eller inte beror på varifrån personen kommer och vilka asylskäl som finns.

Innan någon tar ett beslut om att försöka hålla sig undan en överföring är det viktigt att försöka bedöma hur chanserna skulle se ut om det faktiskt skulle bli en prövning i Sverige. För de allra flesta är det svårt och påfrestande att leva gömda och kanske inte något som bör försökas om inte det är en någorlunda chans att det i slutändan resulterar i ett uppehållstillstånd.

 

Förordningen

Hitta artiklarna i Dublinförordningen!

Dublinforordningen sid 1

Länkar direkt till förordningens artiklar fungerar inte i alla webb-läsare. I så fall kan du istället ladda ner filen för att  finna bokmärken till de artiklar som nämns i texten.

Kontakt

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391,
101 27  STOCKHOLM

Medlemssidor

Medlemssidorna är just nu stängda på grund av resursbrist. Vi hoppas kunna öppna ett nytt medlemsforum på en annan plattform.

Stöd FARR!

  

SWISH

123 327 8983

Postgiro 520890-5