rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMLAG & PRAXISOm tortyrAsylprövningen och tortyr

Asylprövningen och tortyr

Det värsta en människa kan göra mot en annan är det en torterare gör mot sitt offer. Det värsta ett land kan göra mot en individ är att sända henne tillbaka till en torterares händer.

Familjen M flydde till Sverige efter år av förföljelse, misshandel och övergrepp i hemlandet. Här fick de avslag på sin ansökan om skydd. De utvisades; Mamma, pappa och en tolvårig dotter överlämnades till gränspolisen. Direkt, där och då på flygplatsen i hemlandet, utsattes pappa M för tortyr. Mamma M och dottern trodde att det aldrig skulle sluta, de hörde pappa Ms skrik genom tunna väggar. Familjen släpptes efter några helvetiska dagar. Efter ett par månader av skräckslagen väntan – skulle pappa M hämtas igen? – lyckades de fly tillbaka till Sverige. Pappa M med färska märken efter tortyren trodde inget annat än att denna gång skulle Migrationsverket förstå att de behövde skydd, men än en gång fick de nej. Familjen skaffade ett läkarintyg från en av Sveriges experter på tortyrskador som skrev: ”Det kan anses säkerställt att patienten varit utsatt för förhör under tortyr på det sätt som han har beskrivit”. Men svaret var fortfarande nej. Familjen anmälde Sverige till FN:s tortyrkommitté som skrev att utvisningen inte var förenlig med tortyrkonventionen och det absoluta internationella förbudet mot att återsända någon till risk för tortyr.

Som asylsökande är det nästan omöjligt att få tortyrskador dokumenterade och erkända, vilket gör asylprocessen svårare och rättsosäker. Kritiken mot utvisningsbeslutet av familjen M var nittonde gången Sverige fälldes av FN:s tortyrkommitté. Inget annat land har kritiserats så många gånger. 2012 fick familjen M besked att de på grund av FN:s ingripande fick stanna i Sverige – men efter det har Sverige fällts av tortyrkommittén igen.

Sanna Vestin, FARR:s ordförande, var familjen Ms ombud i FN:s kommitté mot tortyr. Texten ovan är delvis lånad av en text hon skrev på Flyktingbloggen när familjen fick stanna. Läs hela texten här.

Om du vill läsa domarna mot Sverige från FN:s tortyrkommitté hittar du dem här.

Ingen frågar om tortyr

När den asylsökande berättar om tortyr noterar Migrationsverket nästan alltid det som misshandel. I en studie som UNHCR genomförde 2009 av 200 asylärenden konstaterade studiens författare Emelia Frennmark att Migrationsverkets personal sällan ställer följdfrågor och att mycket få utredningar av tortyrskador görs. I studien intervjuas enhetschefer och handläggare om hur de ser på tortyrskadeutredningar. I citaten blir det tydligt att frågan inte prioriteras. En enhetschef säger (s. 75): ”Men visst sedan är man ju rädd att släppa iväg ärendet för intyg eller ytterligare utredning för att det blir en tidsförlust.” Ett offentligt biträde säger: ”Jag plockar inte in egna tortyrutredningar nu för tiden. Det är en kostnadsfråga.” En tortyrskadeutredning låter flyktingens kropp – hennes oregelbundna ärr, hennes avslitna muskler, hennes felaktigt läkta benbrott – berätta vad som hänt henne. En medicinsk utredning tar sig över språkbarriärer och lekmannens bedömningar. I ett land som dömts upprepade gånger för att vi fattar utvisningsbeslut i strid med tortyrkonventionen, där den upprepade kritiken varit att vi inte tycker att flyktingen gjort det sannolikt att hon verkligen blivit torterad, borde tortyrskadeutredningar vara högsta prioritet. Men i UNCHR:s studie hade enbart en person av 200 fått genomgå en medicinsk undersökning. Tortyrskadeutredningar anses vara slöseri med tid och pengar och utvisningarna fortsätter.

Kan en berättelse om tortyr någonsin vara trovärdig?

Sverige behöver låta kroppen tala genom att göra tortyrskadeutredningar, för vår asylprocess är uppbyggd på ett sådant sätt att den asylsökandes muntliga vittnesmål inte duger. 2010 kritiserades Sverige av Europadomstolen i målet R.C. vs Sweden för att en man som åberopat tortyr och lämnat in ett läkarutlåtande inte gavs en rimligt utredning. Precis som familjen M hade han, R.C, berättat vad som hänt utan att anses trovärdig av Migrationsverket. Det Europadomstolen kritiserade var detsamma som FN:s tortyrkommitté konstaterat är anledningen till att så många felaktiga utvisningsbeslut fattas – flyktingen bedöms inte trovärdig och ingen utredning görs som kan stärka flyktingens berättelse.

I den svenska asylprocessen ska du berätta vad som hänt dig konsekvent och direkt. Det som för psykologer och läkare signalerar en trovärdig redogörelse för tortyr – att patienten har svårt att minnas, avbryter sig själv, döljer och hoppar över sekvenser som är för plågsamma eller skamfyllda – det är vad asylprocessen är byggd för att bedöma som icke trovärdigt. En torterad person behöver dessutom känna tillit och trygghet innan hon ger sig in i de plågsamma minnena, och hon har dessutom ofta svårt att berätta saker för myndighetspersoner, eftersom det oftast varit just myndighetspersoner som utfört tortyren. Inte sällan innebär det att berättelsen om tortyr inte kommer direkt. Asylsökande som kompletterar sina vittnesmål i efterhand betraktas med skepsis av Migrationsverket. Den svenska asylprocessens krav på en direkt och konsekvent berättelse gör att den torterade flyktingen automatiskt blir misstrodd.

Europadomstolens kritik är fyra år gammal, men hos MIgrationsverket görs ändå inte fler utredningar. Kritiken från FN:s tortyrkommitté borde vara så tung, inte minst eftersom den är återkommande, att en kriskommitté borde ha tillsatts varje gång Sverige fällts – men 20 domar har fallit utan att de hörts i Sverige.

FARR tycker att

  • När en person har blivit utsatt för tortyr i hemlandet ska det betraktas som ett starkt bevis för att det finns asylskäl.
  • Beslut där Sverige fällts av FN:s tortyrkommitté ska betraktas som vägledande.
  • Asylsökande med tortyrskador ska få hjälp att snarast få vård samt tortyrskadeutredning, bekostad av Migrationsverket. Beslut i asylärendet ska inte fattas innan ett förväntat utlåtande har inlämnats.
  • Den asylsökande ska informeras om trovärdighetsbrister som uppstår under grundintervjun. Om Migrationsverket finner fler trovärdighetsbrister ska de kommuniceras till det offentliga biträdet. Den asylsökande ska ges tillfälle att undanröja eventuella missförstånd innan beslut fattas.
  • När den sökande gör rättelser och lämnar kompletterande uppgifter efter att ha fått läsa intervjun, eller i samband med biträdets inlaga till Migrationsverket, får dessa uppgifter inte betraktas som en upptrappning eller bedömas som mindre trovärdiga.
  • En asylsökande som av Migrationsverket bedömts som icke trovärdig ska ha rätt till muntlig förhandling i samband med att domstolen prövar ärendet.
  • Traumatisering efter övergrepp ska vägas in i bedömningen av skyddsbehov och inte enbart vid bedömningen av synnerligen ömmande omständigheter.


Text av Frida Johansson Metso, psykolog på Röda Korsets center för torterade flyktingar och vice ordförande i FARR.

orange knapp

Viktigt!

  • Info till dig som vill gå med i FARR

    Beställningskupongen på FARR:s hemsida har en längre tid fungerat dåligt. Många enskilda och föreningar som försökt bli medlemmar i FARR eller prenumerera på Artikel 14 har fastnat i svårtydda bildfrågor eller att deras mailadress inte har...

    Läs mer ...

  • Frivilligorganisationernas krav till politikerna

    De senaste årens migrationspolitik har kännetecknats av en lång rad förändringar som genomförts i snabb takt utan regelrätta utredningar och förarbeten. Konsekvensanalyser har många gånger helt saknats." Så inleddes ett brev från representanter för...

    Läs mer ...

Kontakt

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391,
101 27  STOCKHOLM

Medlemssidor

Medlemssidorna är just nu stängda på grund av resursbrist. Vi hoppas kunna öppna ett nytt medlemsforum på en annan plattform.

Stöd FARR!

  

SWISH

123 327 8983

Postgiro 520890-5