Logga in   FARR:s krav   Asylnytt   Goda Råd   Fort Europa   Gå med!   Medlemsmeny

 

 

 

 

rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMOM FARRIntegritetspolicyOm FarrDebattinläggSanna Vestin: Gränspolitikens signaler och signalpolitikens gränser

Sanna Vestin: Gränspolitikens signaler och signalpolitikens gränser

Tillfälliga uppehållstillstånd är signalpolitik, gränskontroller är signalpolitik - ja, hela EU:s gränspolitik riktad mot flyktingar och andra oönskade invandrare är enda stor signal: Kom inte hit. Det säger FARR:s ordförande Sanna Vestin i den här kommentaren, som bygger på ett anförande vid Etikkommissions seminarium den 17 november. - Men det värsta är signalen till oss som redan bor här, fortsätter Sanna Vestin. Det är tydligen vid gränserna polisen behövs, inte kring flyktingförläggningarna där attentaten faktiskt har skett den här hösten. Signalerna får oss att glömma vilka det är som är hotade. Sådan signalpolitik är särskilt tragisk i dessa dagar när hela Europa fylls av medkänsla med offren för terrorattentaten i Paris. De människor som flyr från år av terrordåd i sina hemländer är också värda vår medkänsla och välkomnande.

Kommentaren bygger på ett anförande som hölls vid Etikkommissionens seminarium om Tillfälliga uppehållstillstånd, den 17 november 2015 i Stockholm. Se även de fakta-artiklar om gränskontroller, Dublinförordningen mm som FARR publicerar samtidigt.

 

För en vecka sedan infördes tillfälliga gränskontroller vid Sveriges södra gräns. Ett par veckor tidigare slöts en överenskommelse med sex riksdagspartier som bland annat innebar att vuxna som får asyl i Sverige bara ska få tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel.

Regeringen säger att gränskontrollerna har kommit till för att upprätthålla ordning och säkerhet. Efter vad som hänt i Paris kommer vi säkert att få höra mer om säkerhet. En del journalister har redan börjat prata om kontrollerna som om de införts för att hejda terrorister.

Det är säkert sant att regeringen vill ha kontroll. Men varför började ministrarna varje uttalande om gränskontroller med hur många som har kommit till Sverige? Varför infördes regeln om id-handlingar som gör att många flyktingar över huvud taget inte kommer på båtarna?

Vad gränskontrollerna egentligen handlar om är att signalera att flyktingarna är för många.

Tillfälliga uppehållstillstånd motverkar trygghet. De motverkar rehabilitering. De motverkar integration. De motverkar alla goda saker som flyktingpolitik handlar om. Även om regleringen inte omfattar barn så kommer den att drabba barn. Många flyktingar väljer att bara låta en förälder ger sig ut på den livsfarliga resan hit för att barnen sedan ska kunna komma efter genom familjeåterförening. Om föräldrarna får veta att det sättet kan leda till att möjligheten till trygghet minskar, då riskerar vi att fler tar med sina barn på resan.

Varför görs den här lagändringen över huvud taget? Möjligheten till treåriga tillstånd finns faktiskt i lagen och användes av Migrationsverket för syrier - tills verket kom fram till att konflikten kommer nog att vara i mer än tre år.

Många hänvisar till att andra länder i EU har tillfälliga tillstånd. Det är sant. Men då ska ni veta att det knappast förekommer  att såna tillstånd inte förlängs med automatik. Om en person med ett utgånget tillstånd med skyddsstatus i ett annat EU-land söker asyl i Sverige, då blir det regelmässigt avslag. Migrationsverket anser nämligen att ett sådant tillstånd alltid förnyas med automatik. Så bör det bli i Sverige också om vi ska bli lika som andra EU-länder, vilket förespråkarna brukar framhålla. Vad har vi då vunnit?

Svaret är obehagligt. Det regeringen har vunnit är att en signal har gått ut att nu blir Sverige restriktivare. Den signalen går till flyktingar för att färre ska komma hit - det var partierna helt öppna med. Men signalen går också till oss i Sverige. Det är en signal som säger att det är dåligt för Sverige att det kommer fler flyktingar. Ni som är oroliga har rätt. Vår välfärd kommer att försämras, det här är ohanterligt.

Det här är signalpolitik och det är en politik som går långt tillbaka och har sina rötter på slutet av 80-talet då EU-länderna börjar samordna sin gränspolitik.

Det var en tid då alla väntade på att Sovjetunionen och hela östblocket skulle falla samman. Miljoner skulle fly till väst, trodde man. Samtidigt planerade ju EU-länderna för att öppna upp gränserna sinsemellan. Som kompensation kom de överens om ett regelverk som skulle omöjliggöra spontan invandring utifrån.

Visumtvång gentemot mer än hundra länder var det första av reglerna som blev obligatoriskt för alla EU-länder. Visumtvång innebär att människor från ett visst land måste ha inresetillstånd för att resa hit. Samtidigt slog länderna fast att besöksvisum inte skulle ges till den som kunde förväntas vilja stanna kvar. Därmed blev det helt enkelt förbjudet att ta sig till ett EU-land för att söka asyl.

Efter visumreglerna kom obligatoriska gränskontroller, utplacering av tjänstemän på flygplatser i transitländer, regler om skilda flygplatser för trafik inom och utom EU, krav på att flygbolagen skulle kontrollera pass och visum - och allt annat som sammanlagt kan kallas för Fort Europa. Visumtvånget är grundstenen.

Flyktingkonventionen och Europakonventionen innehåller starka och bra förbud mot att utvisa människor som riskerar förföljelse, dödsstraff, tortyr eller omänsklig behandling. Men de här förbuden gäller människor som redan är här. Flyktingkonventionen säger ingenting om människors rätt att ta sig till ett land där de skulle kunna få skydd. Därför kunde alla dessa regler införas samtidigt som EU refererade till flyktingkonventionen i varje direktiv.

Antalet asylsökande till EU-länderna sjönk dramatiskt. Sen började det öka igen, bara det att nu kom de asylsökande och även många arbetssökande på illegala vägar. Den marknad som EU-länderna stängt för sina egna resebolag togs över av smugglare.

Och nästa steg blev förstås att EU började bekämpa människosmuggling. Ökad gränsövervakning, patrullering, mäta koloxid i lastbilar...  Men med smugglarnas hjälp kom flyktingar trots hindren. Och efter ett tag handlade EU-ländernas kamp mot oönskad invandring om hur de skulle bli av med folk. Det betydde razzior och våld, förvarstagande, massutvisningar med chartrade plan.

När oron för östblockets sammanbrott svalnat så kom en ny hotbild som rättfärdigade insatserna, nämligen skräcken för muslimer i allmänhet och terrorister i synnerhet.

Terrorattacken i New York 2001 lyfte alla åtgärder som redan var planerade för kontroll av utlänningar till en ny nivå. Nu sågs asylsökande som ett hot inte bara genom sin mängd utan också genom att de misstänktes för att vara terrorister.

Det vi nu ser kring EU:s gränser med alla som dör på grund av att de måste resa illegalt och osäkert, det är alltså ingen naturlag. Det är följden av beslut som fattades av EU-ländernas ledare under nittiotalet och framåt. Vi som höll på med de här frågorna, inklusive FN:s flyktingorgan UNHCR, varnade och protesterade från dag ett.

Visst reste människor med smugglare även tidigare. Men det handlade oftast om flykten ut ur hemlandet. Vad EU-länderna gjorde var att förbjuda flyktingarna att ta sig in i EU.

Tvånget att resa illegalt kom också att påverka hur flyktingarna bemöts när deras asylskäl ska bedömas. Den som inte har id-handlingar och inte vågar tala om hur den rest har svårt att bevisa sin identitet och göra sin berättelse trovärdig.

EU-reglerna om yttre gränskontroll kompletterades av Dublinförordningen. Motivet var att den sökande inte skulle skickas runt mellan länderna. Det skulle alltid finnas ett ansvarigt land. Som förordningen utformades blev huvudregeln att det land som släpper in en asylsökande i området, genom visum eller över en yttre gräns, ska ha ansvaret för att pröva asylansökan. Därmed har även Dublinförordningen blivit en del av Fort Europa. Gränsländerna försöker signalera: kom inte hit.

Dublinförordningen har höjt våldsnivån och bidragit till att gränsländerna avsätter enorma resurser till gränskontroll. Förordningen fungerar inte. Sverige lyckades bara överföra 2.000 personer av 50.000 förra året, trots att vi inte har några yttre gränser utöver flygplatserna. Men Dublinreglerna leder till att flyktingar reser med smugglare även inom Schengenområdet, av rädsla för att gripas. Och flyktingar snurrar runt mellan länderna utan att få skydd, precis det som skulle undvikas.

Gör EU nåt bra? Jo, för all del. Det gick visserligen mycket fortare för EU-ledarna att enas om restriktioner än om rättigheter för asylsökande. Men nu finns till slut ett asylpaket, med direktiv om mottagandevillkor, asylprocedur och skyddsskäl. När asylpaketet väl var på plats var det rejält urvattnat och förgiftades av resonemangen om säkra länder . Men direktiven ställer ändå krav på länderna att ha ett asylmottagande med vissa minimivillkor - som flyktingrörelsen i olika länder sen kan strida för att upprätthålla. Det gäller även Sverige.

Egentligen älskar jag EU för den ursprungliga planen, den fria rörligheten. EU-medborgarna flyttar som galna. Att det är fritt fram mellan länderna är det invånarna tycker är bäst med EU. Flera miljoner om året flyttar mellan EU-länderna, och turisterna räknas i miljarder.

EU-kommissionen vet mycket väl att det bara skulle vara positivt för EU med mer invandring även utifrån. EU-kommissionens rapporter visar att ekonomin inte går ihop om vi bara inväntar jättepuckeln av äldre invånare som ligger framför oss.

De vet! Förra året, 2014, så gav EU-länderna uppehållstillstånd - förstagångstillstånd - till 2,3 miljoner människor från länder utanför EU. Samma år fattades beslut om 360.000 asylsökande varav 160.000 fick stanna. Det är alltså typ sju procent av invandringen. Om man räknar med invandringen inom EU så är asylinvandringen i varje EU-land typ 3-4 procent i genomsnitt. Det blir inte särskilt stor andel ens om asylinvandringen tredubblas i år.

Vad är det som gör just den här delen av invandringen till en flod som vi måste hejda? Jo, just att den är okontrollerad. Så kommer det att förbli tills det finns lagliga vägar, som också är möjliga att ha överblick över och registrera.

Nu är ju Sverige en extra stor flyktingmottagare och det skulle väl vara dumt att påstå att det inte för med sig en mängd organisatoriska problem just nu. Och det är absolut sant att socialsekreterare och andra i det offentliga går på knäna på sina håll. Men det är som socialdemokraten Boel Godner sa i en intervju häromdan. Sverige är inte fullt. De flesta kommuner har en in- och utflyttning på flera tusen personer varje år. Det här handlar om politiska beslut och att se till att nästa tjugo eller hundra lägenheter går till flyktingar, sa Boel Godner - och hon vet vad hon pratar om; hon är kommunalråd i Södertälje.

Det kan vara så att nyckeln till lösningen av det som ser ut som ett resursproblem finns på förläggningarna. Det finns inte sängar. Men på förläggningarna finns det många sysslolösa människor som skulle kunna spika sängar. Det finns inte lärare till alla flyktingbarnen. Men på förläggningarna finns massor av utbildade lärare. Vi skulle kunna ta ut den ekonomiska fördelen redan i förväg bara genom att flytta åt sidan en del byråkratiska hinder och släppa in människor. De har trotsat alla hinder och tagit sig hit.

Sverige är ett av de länder som har en fantastisk ekonomisk fördel av sin stora invandring, inklusive flyktinginvandrig. Men nationella politiker utnyttjar folks oro för ekonomin och blandar ihop den med rädslan för muslimer och terrorister till en världsbild där invandringen ligger bakom allt ont. Så när EU-kommissionen för några år sen bestämde sig för att öppet driva en gemensam politik för ökad invandring med tanke på befolkningskurvan, då sålde de in det tillsammans med att det också skulle bli hårdare tag mot oreglerad invandring.

Flyktingarnas säkerhet offras för att politikerna ska kunna visa handlingskraft och visa sina väljare att de inte alls är på väg att släppa in hela världen.

Nu är det 2015. Alla pratar om dem som är på väg in. Vi har mobiler och tv-apparater, vi ser bilderna. Vi ser utmärglade döda kroppar ligga utspridda på källargolvet i Damaskus. Vi ser halshuggningarna på video. Vi får rapporterna om bombningarna i Kabul lika snabbt som grannarna i kvarteren intill. Vi vet vad som händer i Irak och i Gaza. Vi kan inte säga att vi inte vet.

Flyktingarna har också mobiler. De hör att vi lovar att behandla dem anständigt. Efter två, tre år i läger i Turkiet och inför hotet av ett nytt inbördeskrig också där, så bestämde sig många flyktingar på en gång. Det här går inte, här kan vi inte stanna, vi är skyldiga våra barn att fortsätta.

Och nu svarar EU: Öka bevakningen. Förstör båtarna från Libyen. Vänd människor till Turkiet. Förstärk gränskontrollerna och skicka tillbaka dem som inte har skäl. Men hur kan de tro att mer åtgärder av samma sort inte skulle leda till mer resultat av samma sort? Ännu farligare vägar, nya sätt att smugglas.

Grekland har hittills i år tagit emot 600.000 flyktingar som kommit över vattnet. Om Dublinförordningen "fungerade" skulle alla stannat där - ett land dit ingen asylsökande ska skickas tillbaka eftersom asylproceduren inte fungerar.

Men flyktingarna stannar inte. Den fördelning EU-ledarna inte klarat av att åstadkomma inom EU, den åstadkommer flyktingarna själva. De tar sig ända till Finland om så krävs.

Svenska politiker har länge slagit sig för bröstet att Sverige tar emot så många. Jag tycker också det är bra att de tagit sig hit men jag förstår inte varför nån annan än flyktingarna själva är stolta över det. De är inte hitbjudna.

Nu är situationen ovan för Sverige därför att alla som kommer hit inte vill stanna. Ett stort antal flyktingar särskilt från Irak och Somalia har sett att Sverige ger många avslag. Andra har sett att familjeåterföreningen inte fungerar. Om du söker asyl i Sverige så kan din familj få stanna kvar i helvetet i tre år om de överlever.

Det finns många andra skäl. Jawid berättade på Malmö Central att han har en moster i Göteborg och därför vill han resa dit. Omar har sina kusiner i Finland och eftersom de fick stanna så tror han att han också kommer att få stanna. Fawsiya har fått för sig att polisen har rätt att skicka henne och hennes barn till hemlandet om de söker vid gränsen så hon blir helt förtvivlad när polisen spanar in henne.

Sen kommer ett helt gäng rödögda och utmattade pojkar som åkt och gått i veckor efter att de hölls fängslade i Ungern. De tror att att de inte kommer skickas tillbaka Ungern om de väntar med att söka asyl några månader. En av dem vänta på sina id-handlingar som hans mamma ska skicka, för han vill inte bli inskriven som vuxen.

Ett annat gäng ungar skulle registreras direkt i Trelleborg men fick bara stanna kvar i en gymnastiksal dag efter dag. Till slut reste de vidare. Samir är helt övertygad att den som sökt asyl måste stanna där ansökan görs, och han vill längre norrut där han har hört att Sverige inte är så fullt. Samirs kompis vill bara åka så lååångt som möjligt från hemlandet.

Det är inte myndigheterna utan frivilliga som lugnar ner dem och försöker förklara reglerna. Om inte polisen kör bort dem förstås.

Polisens bekymmer - innan gränskontrollerna infördes - var att de inte kunde göra så mycket. Lagen ger ju visserligen polisen rätt att gripa och deportera en person till hemlandet om den befinner sig illegalt i Sverige och vägrar att söka asyl. Men Sverige har 230 förvarsplatser. Hur ska polisen kunna gripa 1000 personer om dan?

Dessutom går det inte utan vidare att skicka människor till något land där de kanske riskerar livet. Det förbjuder flyktingkonventionen och Europakonventionen även om personen inte formellt sökt asyl. Och det går inte heller att skicka dem till något annat EU-land eftersom Dublinförordningen bara gäller personer som sökt asyl.

Det enda polisen kunde göra var att hota med fängelse och skrämma upp folk. Det ska påpekas att polisen i Stockholm har inte uppträtt på samma sätt som polisen i Malmö, och alla poliser är inte likadana i Malmö heller. Men en del hotade och skrämde - och bidrog förstås till oordningen genom att folk rymde från dem.

Nu när gränskontroller har införts så kan polisen låta bli att överhuvudtaget släppa in dem som inte vill söka asyl på en gång.

Många politiker använder argumentet att Sverige bryter mot Dublinförordningen genom att låta människor resa igenom. Men det är en missuppfattning. Förordningen går trots allt inte ut på att flyktingar som i ett dominospel ska skickas tillbaka till det land de senast kom ifrån - tvärtom var det sånt som skulle undvikas genom Dublin.

Tyskland skulle aldrig ta tillbaka någon bara för att den passerat eller registrerats av tysk polis. Sverige skulle aldrig ta tillbaka någon från Finland av den anledningen heller.

Så vad var det som var så farligt med att människor reste genom Sverige?

Fyktingarna som kommer resande har antagligen ingen aning om att vi i Sverige tycker det är så fruktansvärt extra illegalt att vara flykting som ska söka asyl just HÄR. Att flyktingarna över huvud taget vistas illegalt beror ju på att det inte går att söka asyl i EU utan att först ta sig hit illegalt och vistas illegalt innan man gör själva ansökan.

En stor del av ungdomarna från Afghanistan, de har aldrig någonsin bott lagligt nånstans, eftersom deras föräldrar är papperslösa i Iran. De är jätteglada över att ha kommit till en lugn plats där polisen inte slåss, men de har ingen aning om att politiker i Sverige är jätteupprörda över att de inte söker asyl just i Malmö, eller att de inte söker asyl just ikväll.

Många som kommer har längtat i flera år efter att få träffa sina släktingar. De ska åka raka vägen dit - och dagen därpå ska de söka asyl. Vad skulle du ha gjort? Och vad skulle du ha tyckt om du först tvingades söka asyl - och sedan genast måste åka iväg 80 mil så att du inte fick träffa släktingarna i alla fall?

De flyktingar som kom förra året gjorde likadant. Förra året kom 80.000 till Sverige och ingen brydde sig om hur de tagit sig hit, utom Migrationsverkets dublinutredare. De fick själva leta sig till Migrationsverket bäst de ville när de bestämde sig för att söka asyl. Men nu möts de upp på stationerna och plötsligt är de synliga. Det är bra! För en gångs skull har vi sett dem under hela flyktvägen och vi vet att de är överlevare. Men det gjorde också att myndigheterna började oroa sig för att de inte ställer sig i kö direkt på kvällen när de kommer.

Regeringen säger att gränskontrollerna har kommit till för att upprätthålla ordning och säkerhet. Men motiveringen var grumlig. Det talades mycket om hur många flyktingar som kommer, att gränsen är nådd.

Det finns ingen klausul i Schengenregelverket som tillåter tillfälliga gränskontroller för att det kommer för många flyktingar. Däremot finns det en klausul som tillåter tillfälliga gränskontroller för att upprätthålla ordning och säkerhet. Därför "måste" Sverige ha ett ordnings- och säkerhetsproblem, annars blir det inga gränskontroller. Och då blir det förstås flyktingarna som är ordnings- och säkerhetsproblemet.

Allt det här med att sängplatserna är slut, snabba avvisningar till säkra länder, att det bara blir tillfälliga tillstånd och nu även gränskontrollerna, det är signalpolitik, avsikten är att avskräcka människor från att söka asyl just här.

EU:s gränspolitik riktad mot flyktingar och andra oönskade invandrare är enda stor signal: Kom inte hit, du får bara skit. Men det är egentligen inte det värsta. Det värsta är signalen till oss som redan bor här. Det är tydligen vid gränserna polisen behövs, inte kring flyktingförläggningarna där attentaten faktiskt har skett den här hösten. Signalerna får oss att glömma vilka det är som är hotade.

Sådan signalpolitik är särskilt tragisk i dessa dagar när hela Europa fylls av medkänsla med offren för terrorattentaten i Paris. De människor som flyr från år av terrordåd i sina hemländer är också värda vår medkänsla och välkomnande.

Det är bra att Sverige tagit emot många flyktingar. Jag är stolt över att jag tillhör den rörelse som har upprätthållit det genom att strida för den ena gruppen efter den andra. Det är en tradition som har förts vidare genom generationer och gjort Sverige fantastiskt mycket bättre.

Därför blir jag bedrövad när jag ser människor instängda bakom järnstaket i kalla tält utanför Migrationsverket i Malmö, och se frivilliga kasta in filtar och mat över stängslet. Det är ovärdigt, inte minst för att det faktiskt finns tillfälliga boenden som frivilliga har öppnat men som Migrationsverket inte vill utnyttja för att kontrollen är viktigare. Regeringens samlade åtgärder riskerar att göra Sverige till ett av de mer restriktiva länderna i EU. Samtidigt riskerar vi än en gång att genom nya restriktioner pressa människor till allt mer illegala vägar.

Men den allvarligaste risken är att omvärldens samlade restriktioner gör att fler människor - vuxna och barn - kommer att falla offer för terrorn utan möjlighet att fly.

Vi får inte acceptera det.

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Kontakt

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391,
101 27  STOCKHOLM

Medlemssidor

Medlemssidorna är just nu stängda på grund av resursbrist. Vi hoppas kunna öppna ett nytt medlemsforum på en annan plattform.

Stöd FARR!

  

SWISH

123 327 8983

Postgiro 520890-5