Logga in   FARR:s krav   Asylnytt   Goda Råd   Fort Europa   Gå med!   Medlemsmeny

 

 

 

 

rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMOM FARRIntegritetspolicyOm FarrDebattinläggBaharan Kazemi: "Välkomstcenter" - paradigmskifte i svensk flyktingpolitik

Baharan Kazemi: "Välkomstcenter" - paradigmskifte i svensk flyktingpolitik

Flyktingbloggen 13-06-08:

Migrationsverkets planer på ”välkomstcenter” i Afghanistan är ett paradigmskifte i svensk flyktingpolitik

Ett välkomstcenter låter så härligt, eller hur? Där står vänligt sinnad personal på rad och bara välkomnar alla som passerar. Det låter nästan festligt, ”Skål och välkommen!” och någonting att fira. En ankomst.

Men de välkomstcenter som Migrationsverket planerar väcker inga sådana härliga associationer. Snarare ser jag framför mig de barnhem som jag har besökt runtom i världen, vissa finansierade med stöd från Sverige. Jag ser de ensamma, afghanska barnen, redan många gånger utsatta för övergrepp, ty sig till varandra för skydd, eftersom ingen annan finns. I Afghanistan kan du som ensamt barn inte räkna med myndighetsskydd, lika lite som kvinnor kan det, eller ens män för den delen. 30 år av krig har skapat andra skyddsnät för människor. Desperationen, våldet och de väpnade gängens skydd. Liksom i Centralamerika, där vapen florerar efter många inbördeskrig och länderna inte förmår skapa en miniminivå av säkerhet för befolkningen, vilket driver fattiga killar till att ansluta sig till gäng för att få skydd från andra gäng, finns risken för våra unga, ensamkommande flyktingar, att de vid ett återsändande inte får skydd från någon annan än till exempel taliban. Det är många som kommer hit för att de har vägrat ansluta sig till dem. Många har fått sina pappor dödade i strider om rätten till familjens mark. Många har sina föräldrar på flykt i Pakistan, Iran, Turkiet eller Grekland. Många familjer har satsat alla sina besparingar på att skicka ett barn till Europa, för att åtminstone ett barn ska få utbildning och kunna arbeta, inte bara överleva undan nästa katastrof. Vad dessa barn och ungdomar har sett kan vi som har vuxit upp i Sverige inte ens föreställa oss. Det ansvar som vilar på dem, att hjälpa familjen, att rädda syskonen, det kan vi inte förstå, för vi har alltid haft en stat som har hjälpt oss när det har blivit svårt.

Migrationsverket förhandlar just nu med myndigheterna i Afghanistan om tillstånd att öppna ett mottagningscenter i Kabul, dit ensamkommande flyktingbarn kan utvisas efter avslag på asylansökan i Sverige. Det rapporterade SR:s Ekot den 1:a juni (https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5551415). Syftet är att skapa en plats där barnen kan tas emot i väntan på återförening med familj och släkt. Som det ser ut idag kan många av de ensamkommande barnen inte utvisas, eftersom det inte finns någon vuxen på plats, eller någon institution, som tar hand om dem. Sveriges regering har redan 2010 uttryckt ambitionen att bygga barnhem i Afghanistan, för att kunna ordna ett mottagande för utvisade barn (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/regeringen-vill-ha-flyktingbarnhem_4476403.svd).

Ulrik Åshuvud som är processledare för återvändande på Migrationsverket, sa till Ekot att tanken är att svenska myndigheter redan innan utvisningen ska lokalisera barnens föräldrar och att välkomstcentret bara ska vara en transitplats, i väntan på återförening. Men om föräldrarna är lokaliserade finns inget hinder för utvisning redan idag. De flesta föräldrar är inte lokaliserade. Och Åshuvud lämnar en öppning för att även tvångsdeportationer där det inte finns planer på föräldrar som hämtar barnen, ska kunna verkställas till Välkomstcentret. Dessa barn kan vara placerade där tills de blir vuxna.

Barnombudsmannen Mikael Malmberg och Mikaela Hagan från Rädda barnen har redan kritiserat projektet med Välkomscenter, då det inte tar hänsyn till barns olika behov och innebär en ökad utsatthet för barn som varit utsatta för tvångsrekrytering till miliser (http://www.sydsvenskan.se/sverige/bo-orolig-for-barncenter/).

Svenska Afghanistankommittén är en ideell organisation som i många år har verkat för att stärka det afghanska civilsamhället. Den typen av insatser är ovärderliga och det vore mycket mer gynnsamt för såväl de afghanska familjerna som har skickat barn till Sverige, som för dem som inte har gjort det, att Sverige gav sitt stöd genom sådana insatser istället för att bygga fasader av välkomnande. Ingen luras av den retoriken. Det är en uppenbar strategi för att minska antalet ensamkommande flyktingbarn i Sverige.

Det mest problematiska med idén om ett Välkomstcenter är inte att barnen får det sämre än i sina familjehem och gruppboenden i Sverige, att de kan bli kvar där på obestämd tid, att deras säkerhet inte kan garanteras etc. Den mest oroväckande aspekten är att det här är ett stort steg, rentav ett paradigmskifte i svensk flyktingpolitik.

Grunden i asylärenden är att en person kommer hit, ansöker och får ett svar. De ensamkommande barnen har beviljats uppehållstillstånd, antingen på grund av skyddsskäl, eller på grund av synnerligen ömmande omständigheter, då de är minderåriga och inte kan skickas tillbaka ensamma till sitt hemland, om det inte finns någon som tar emot dem där. Om Sverige nu börjar bygga påstådda säkra zoner i de krigsdrabbade länderna som människor flyr från, då innebär det att du som ensamkommande barn kan skickas tillbaka, inte för att du saknar skyddsskäl eller för att du har föräldrar som tar emot dig – utan för att Sverige ordnar ett Välkomstcenter åt dig på plats i ditt hemland. Det är en skrämmande tanke, att Sverige ska bygga små läger inuti länder som Afghanistan, för att kapsla in flyktingar där, istället för att låta dem stanna här. Kan det tänkas utökas till andra länder? Låsta gayklubbar i Iran, dit homosexuella kan utvisas och utöva sin sexualitet, på villkor att de inte går ut? Skottsäkra säkerhetsrum under jord i Somalia? Ett palestinskt välkomstcenter på ett skepp utanför Gaza?

Välkomstcenter låter i bästa fall varmt och mjukt, men risken är att det blir institutioner liknande dem som fanns i Libyen enligt avtal med Italien – förvar för att hålla flyktingarna borta från Europa.

Det bästa Sverige kan göra är att välkomna de ensamkommande barnen här, i Sverige, där politiken faktiskt kan planera såväl befolkningens välfärd som säkerhet. Det står inte i konflikt med att skicka bistånd till Afghanistan, för att stärka civilsamhället.

För det är högst osannolikt att Migrationsverket ska klara av det som den afghanska staten, trots allt internationellt bistånd och militärt stöd, inte klarar – nämligen att garantera barnens säkerhet! Det är rentav ett ansvarslöst risktagande med barns liv som insats.

Baharan Kazemi, Sekreterare för FARR (Flyktinggruppernas riksråd)

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Kontakt

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391,
101 27  STOCKHOLM

Medlemssidor

Medlemssidorna är just nu stängda på grund av resursbrist. Vi hoppas kunna öppna ett nytt medlemsforum på en annan plattform.

Stöd FARR!

  

SWISH

123 327 8983

Postgiro 520890-5