Logga in   FARR:s krav   Asylnytt   Goda Råd   Fort Europa   Gå med!   Medlemsmeny

 

 

 

 

rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMOM FARRIntegritetspolicyOm FarrDebattinläggBaharan Kazemi: Den magiska gränsen

Baharan Kazemi: Den magiska gränsen

Från Flyktingbloggen den 9 februari 2014:

När slutade du att vara barn? Eller du kanske hör till dem som har barnasinnet kvar och har svårt att förlika dig med ordet vuxen? För de flesta av oss som har vuxit upp i Sverige är det här med att bli vuxen en process som smyger sig på. Vi märker inte hur vi en dag klarar att sköta våra vardagsrutiner helt utan vuxnas tjat, hur vi snart nog tar hand om vår egen ekonomi och hur vi plötsligt en dag blir kallade tant av något barn på tunnelbanan. För de flesta av oss som har en medfödd eller tidigt förvärvad uppehållsrätt, innebär 18-årsdagen inte att tillvaron vänds upp och ner. För asylsökande ungdomar är det helt annorlunda.

Om Sara, Milan, Dawid och Mai berättade Sanna Vestin i en debattartikel på Aftonbladet i söndags. Dessa ungdomar kommer från olika länder, har varit i Sverige olika länge, av olika skäl. Det de har gemensamt är att deras 18-årsdag innebär en avgörande skillnad för deras framtid. De som har vuxit och mognat i Sverige, får på 18-årsdagen ett beslut om att skickas tillbaka till sina forna hemländer. För vissa är det ett land som de inte har någon relation till, vars språk de inte längre behärskar. För andra är det ett land där de helt saknar anhöriga. Men Sverige tycker att man är vuxen när man är 18 och när man är vuxen kan man utvisas nästan vart som helst. Till och med dit UD avråder svenskar från att resa, ens på semester.

Varenda människa kunde hålla med om det absurda i att Sara skulle utvisas till Etiopien när hennes pappa och hans fru – hennes enda föräldrar – skulle bli kvar i Sverige. Även Europa domstolen ställde sig undrande och stoppade utvisningen i avvaktan på ett yttrande från UD om hur man egentligen har tänkt.

Att barn är särskilt utsatta och behöver skyddas av lagen, är en av sakerna som fungerar ganska bra i Sverige, som man ofta kan vara stolt över. Men hur blir det för barn att växa upp med vetskapen att deras trygghet är tillfällig, att de är här på nåder och kan bli tillbakaskickade när som helst efter 18-årsdagen? Hur påverkar det självkänslan och upplevelsen av att höra till i samhället?

Det här problemet illustrerar ett egentligen mycket större problem, nämligen den skarpa gränsdragning som görs inom migrationsrätten mellan barn och vuxna. Den drabbar både asylsökande och personer som söker uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. Vore det inte för den magiska 18-årsgränsen, hade dessa födelsedagar inte varit så dramatiska. Idag är det så att om ett barn hamnar på ena sidan gränsen, kan bedömningen göras att hen har rätt till skydd, till att vara med sin familj och att ha ett tryggt boende, medan personer som hamnar på fel sida om gränsen kan utsättas för utvisning utan ett ordnat mottagande och en rad tvångåtgärder på vägen. Det kan skilja dagar i ålder och mognad, men ljusår i behandling. Det är det som gör åldersbedömningar så känsliga.

Tillbaka till dig själv eller dina barn. Hur mogen var du på 18-årsdagen? Redo att klara allt helt själv?

På många svenska myndigheter finns särskilda enheter för ”unga vuxna”, just för att man utgår från att det är en grupp människor som behöver mer stöd än andra vuxna. Även om de inte är barn och inte bör omfattas av det särskilda skydd som gäller just barn, är det helt orimligt att 18-åringar kan deporteras ensamma till exempelvis Kabul, där inte ens vuxna kan garantera säkerheten för sig och sina familjer.

I sina bedömningar gällande unga vuxna, borde Migrationsverket ta stor hänsyn till vilket nätverk som finns vid ett återvändande, vilka faktiska omständigheter hen skickas till och vilka förutsättningar hen har för att klara av den situationen. En ensam 18-åring är ett lovligt byte i ett krigsdrabbat land och det gynnar ingen, utom väpnade grupper och traffickingligor.

Asylsökande barn förlorar i många fall sin barndom alldeles för tidigt. Därför borde vuxenvärlden göra sitt yttersta för att skydda dem och låta dem bygga upp en trygg tillvaro. Det som sker idag är raka motsatsen. De asylsökande barnen behandlas som samhällets styvbarn på ett sätt som är ovärdigt. Att Migrationsverket i strid med sina egna bestämmelser har börjat glida på beslut och verkställighet, så att de väntar ut barns 18-årsdag för att därmed kunna utvisa dem, är djupt stötande. Det är en form av psykisk misshandel mot dessa barn, som i många fall redan har gått igenom svårare påfrestningar än vad ett barn någonsin ska behöva uppleva. Copy-paste-fraserna om barnets bästa i besluten blir ytterligare ett hån mot barnen som tvingades bli vuxna långt innan de passerade den magiska gränsen.

Baharan Kazemi

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Kontakt

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391,
101 27  STOCKHOLM

Medlemssidor

Medlemssidorna är just nu stängda på grund av resursbrist. Vi hoppas kunna öppna ett nytt medlemsforum på en annan plattform.

Stöd FARR!

  

SWISH

123 327 8983

Postgiro 520890-5