Logga in   FARR:s krav   Asylnytt   Goda Råd   Fort Europa   Gå med!   Medlemsmeny

 

 

 

 

rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMOM FARRIntegritetspolicyOm FarrDebattinläggSanna Vestin: Otillräckligt ömmande

Sanna Vestin: Otillräckligt ömmande

Att lämna föräldralösa barn åt sitt öde, ta barn från deras hem, splittra familjer med berått mod eller utvisa döende människor - sådana beslut kan inte fattas mot närstående, bara mot "den andre". Det säger FARR:s ordförande Sanna Vestin i en kommentar till lagändringen som ska göra det lite lättare för barn med särskilt ömmande omständigheter att få uppehållstillstånd.

Sanna Vestin ser ett samband mellan inhumana beslut och framgångarna för partier som spelar på nationalism och att finna syndabockar – de andra. Att stoppa sådana utvisningar bara för barn är otillräckligt men livsnödvändigt, skriver hon och påpekar att det inte skulle  ha skett utan rörelsen för en human flyktingpolitik. "Varje gång vi  tillsammans hejdar en orimlig utvisning visar vi att ”den andre" är en av oss. Otillräckligt är inte onödigt. Otillräckligt är en sporre och ett löfte om att fortsätta kampen."


En tidigare version av artikeln publicerades i Flyktingbloggen den 4 juni.

Den 1 juli trädde en efterlängtad lagändring i kraft i Sverige. Det bittesmala kryphålet ”synnerligen ömmande omständigheter” som kan ge uppehållstillstånd för personer vars asylskäl har bedömts som otillräckliga, vidgas nu till ”särskilt ömmande omständigheter” – men bara för barn.

Hur har vi över huvud taget hamnat i situationen att omänskliga beslut kan fattas, med skygglapparna på, och med hänvisning till vad lagen kräver och vad riksdagen bestämt?

För inte länge sedan transporterades en familjefar ur Sverige trots hjärtläkarens uttryckliga förbud och trots att mannens utvisning redan skjutits upp för att han drabbats av hjärtinfarkt när han togs i förvar. Återförd till förvaret fick han en ny infarkt. Istället för att få vård fick mannen stryk av de behjälpliga poliserna. Tumultet på planet spelades in i hans mobiltelefon tills någon stängde av den. Hur kan det ske, varför ringer ingen larmklocka?

Jag hör om flera fall där en kvinna ligger apatisk månad efter månad, oåtkomlig för sina barn och borta för omvärlden. Ingen larmklocka där heller, ingen myndighetsperson frågar efter vad kvinnan upplevt som gör att hon över huvud taget inte är beredd att uppleva något mer.
Jo, jag förstår att beslut kan fattas med ett beklagande, men jag förstår inte att lagens undantagsregler inte används. Jag förstår inte att orimliga beslut kan fortsätta fattas trots att lagstiftarna uppmärksammas på problemen.

I nio år nu, sedan den nuvarande Utlänningslagen antogs, har migrationsministern i riksdagens talarstol bemött de flesta påpekanden om brister och orimligheter med mantrat ”vår nuvarande utlänningslag antogs av en enig riksdag”.

Och? Hela landet och precis alla verksamhetsområden styrs väl av lagar som antagits av riksdagen? Är det över huvud taget ett argument för någonting? Kan riksdagen avskaffas nu när vi har lagar, eller?

Att argumentera som migrationsministern gör är att missbruka demokratin.
Att fatta orimligt inhumana beslut med hänvisning till lagen är också att missbruka demokratin – och det leder till förakt för demokratin och dess politiker.

Utlänningslagen och beslutsfattandet i utlänningsärenden har brister som drabbar asylrätten och gör att människor som behöver skydd utvisas, eller måste förlita sig till eventuella ”ömmande omständigheter”. Men jag återkommer till asylrätten en annan dag. Just nu stannar jag vid de ömmande omständigheterna.

Det skulle vara omöjligt att fatta vissa beslut om de berörde beslutsfattaren närstående barn eller vuxna som beslutsfattaren kan identifiera sig med. Besluten går att fatta – och fortsätta att fatta år efter år – därför att de drabbar ”den andre”.

I det stora: Att fortsätta låta människor dö i tusental och åter tusental vid EU:s gränser, trots att alla vet att det är EU:s lagstiftning som är orimlig. Att bara släppa in asylsökande som rest med smugglare eller lyckats fuska, och neka alla andra som är på flykt att söka asyl.

I det ”lilla”: Att vägra pröva ansökningar från föräldralösa barn som har sin familj i Sverige och istället lämna barnen åt sitt öde i flyktlandet. Att ta barn från deras familjehem eller ungdomshem i Sverige och överföra dem till länder där de redan utsatts för övergrepp – och insistera på det även om barnet försöker ta sitt liv. Att splittra familjer med berått mod. Att utvisa döende människor. Att vägra låta en åldring leva sina sista månader med sina närmaste.

Sådana beslut kan bara fattas om ”andra”. Därför ser jag ett samband mellan de inhumana besluten och framgångarna för de partier som spelar på nationalism och möjligheten att sparka nedåt och finna syndabockar – ”de andra”.

När riksdagen nu har antagit en förbättring för barn väntas det leda till att fler barn med svåra sjukdomar som inte kan behandlas i föräldrarnas hemland och barn som traumatiserats så illa i hemlandet att de inte kan rehabiliteras där kommer att slippa utvisning. Några fler som fått sin trygghet i familjehem här kommer också att få stanna. Genom att formuleringen ändras ges beslutsfattarna större möjlighet att ta humanitär hänsyn.

Samma sak borde ske för vuxna, och mycket mer behöver ändras. Dagens beslut är ändå ett steg i rätt riktning, ett steg som inte skulle ha tagits om det inte fanns en rörelse för en human och solidarisk flyktingpolitik. Steget är otillräckligt – men livsnödvändigt. Det är likadant varje gång när vi i flyktingrörelsen hejdar en orimlig utvisning genom att samarbeta och uppbåda alla röster, media, juridiska kunskaper och dokument vi kan. Det är otillräckligt och ett bevis på att systemet inte fungerar – men samtidigt är det livsnödvändigt för den det gäller. Varje gång visar vi att ”den andre” är en av oss.

Otillräckligt är inte onödigt. Otillräckligt är en sporre och ett löfte om att fortsätta kampen.

Sanna Vestin
ordförande i Flyktinggruppernas Riksråd, FARR

Läs mer om lagändringen


Läs om vad FARR vill - 110 krav för en human och solidarisk flyktingpolitik

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Kontakt

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391,
101 27  STOCKHOLM

Medlemssidor

Medlemssidorna är just nu stängda på grund av resursbrist. Vi hoppas kunna öppna ett nytt medlemsforum på en annan plattform.

Stöd FARR!

  

SWISH

123 327 8983

Postgiro 520890-5