Logga in   FARR:s krav   Asylnytt   Goda Råd   Fort Europa   Gå med!   Medlemsmeny

 

 

 

 

rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMOM FARRIntegritetspolicyOm FarrDebattinläggSanna Vestin: Har vi slut på tårta?

Sanna Vestin: Har vi slut på tårta?

"Folk i Sverige har stridit för flyktingars rättigheter och krävt att de skulle få stanna massor av gånger i historien, det är därför Fredrik Reinfeldt kan stoltsera med att vi är humana. Det vi ska vara stolta över är att det finns en tradition av solidaritet och mänskliga rättigheter."
"Men alla minns inte. Den som bara hör Fredrik Reinfeldt - eller Jimmie Åkesson för den delen - kan ju få för sig att Fredrik har tagit emot flyktingar bara för att han är så himla snäll och det kan vi låta bli om vi råkar tycka att vi har slut på tårta." Så sa FARR:s ordförande Sanna Vestin vid en manifestation för asylrätt på Medborgarplatsen i Stockholm.

Tal vid Medborgarplatsen, manifestation med kampanjen Asylrätt 2014, 14-08-31

Video: Lyssna till hela talet här

Låt mig berätta om palestinierna som jag träffade i förra veckan på Järntorget i Göteborg. De har varit här två år, fyra år, åtta år. De har utvisningsbeslut till länder som inte tar emot dem för att de är statslösa. Och de har utvisningsbeslut till Gaza, dit inga utvisningar får verkställas. Nästan alla är erkända flyktingar enligt internationella konventioner. Ändå får de inte uppehållstillstånd. De är fast här, statslösa och papperslösa. De har inget val.

Låt mig berätta om Hejran.

Grannarna slog henne för att hon gift sig med en man av fel sort. Polisen misshandlade henne när hon försökte anmäla. Hejrans mans Sabir blev påhoppad så fort han försökte visa sig hemma. Till slut flydde de. Men i Sverige blev de inte trodda.

De utvisades med sin lilla dotter – rakt i händerna på hemlandets säkerhetspolis. Redan på flygplatsen började tortyren och förnedringen. De trodde inte att Sabir skulle överleva. Men de lyckades fly på nytt – och fick ett nytt utvisningsbeslut fast Sveriges främsta tortyrexperter hade intygat skadorna. De hade inget val, de levde gömda i fyra år tills FN:s kommitté mot tortyr förbjöd Sverige att utvisa dem igen.

Vet ni, det finns nåt i lagen som heter ”Välgrundad fruktan”. Om man har välgrundad fruktan för förföljelse eller riskerar att dödas i en konflikt, då har man rätt till skydd i Sverige. Det står i lagen. Det är inte en möjlighet, eller en nåd. Det är en rättighet.

Därför vill jag också berätta om Abdullah.

Talibanerna som misshandlat Abdullah lämnade honom livlös på vägen med en skylt på bröstet. ”Så här går det om man samarbetar med utlänningar.” Abdullah överlevde den gången. Men när fienderna kom för att göra slut på honom väntade han inte. Han flydde bakvägen.

I Sverige kunde Abdullah inte bevisa att talibanerna var ute efter just honom andra gången de kom. Han hade ju inte väntat och öppnat dörren för dem. Nej, han gjorde inte det. Han var faktiskt väldigt rädd den gången. Och jag tänker – var inte det ganska välgrundad fruktan?

Nu lever Abdullah papperslös i Sverige. Han kan inte återvända. Den som flyr har inget val.

Det finns många flyktingar fulla av ”välgrundad fruktan” men som myndigheterna definierat bort – för att de inte har pass, för att de inte har bevis, för att det är någon annans sak att skydda, för att de skulle kunna flytta nån annanstans om det bara ville – whatever.

Samtidigt. Fredrik Reinfeldt berättar hur många vi tagit emot här och ber oss vara öppna. Och det är sant att många asylsökande har fått uppehållstillstånd i Sverige. Jag är också glad över det!

Men skam vore det väl annars! Sverige är rikast, Sverige är glesast befolkat, Sveriges rikedom bygger på invandring och det vete sjutton om den inte också delvis bygger på rikedomar från de länder som människor flyr från.

Nu har Sverige sagt nej till så många, så nu lever vi på de papperslösa också.

Jag vet att för många lyser Sverige ändå som en fyr, en plats där det ska finnas demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Jag har också träffat många som har kämpat för att få tas emot i Sverige istället för i ett annat EU-land, där de bemötts med hugg och slag.

Just därför blir det en kalldusch för dem som kommer hit och inser att så enkelt är det inte. Att proceduren fungerar ibland hjälper inte dem som blir bortdefinierade.

Till alla som slutgiltigt definierats bort lyder Migrationsverkets fråga: Har du nya omständigheter som kan ge dig en ny prövning?

Frågan är fel ställd. Rätt fråga är: Hur mycket måste Abdullah frukta innan det räknas som välgrundad fruktan? Hur många nya blodiga attentat krävs innan Sverige stoppar utvisningarna till Afghanistan av barnfamiljer och unga pojkar utan nätverk? Hur många fler kidnappade kvinnor och barn behövs det, hur många fler svältande och dödade krävs innan Sverige stoppar utvisningarna av förföljda minoriteter till Irak? Och hur många år ska palestinierna hänga i limbo innan de får ett liv?

Det kan kännas helt hopplöst. Det är ju inte enskilda misstag vi bekämpar. Sverige är med i EU som med berått mod bygger murar mot flyktingar och tvingar de mest utsatta att resa illegalt och livsfarligt. Vi är del av en gränspolitik som gör flyktingar papperslösa. Och just de personligt förföljda, de som en kan tycka att asylpolitiken är till för – de har svårast att bevisa sina skäl. Och det samtidigt som vi ska hantera bilden att Sverige är världens humanaste.

Det känns ibland som bullshit att prata om human flyktingpolitik. Det känns som att vi är med om att fördela den där ynka lilla tårtbiten till någon särskilt utsatt medan vi tar oss rätten att hålla alla andra utanför kalaset. På deras bekostnad, mer eller mindre.

Men jag tänker så här. Det är aldrig fel att se individerna. Den dagliga kampen mot att individer drabbas, det är den kampen som öppnar ögon och driver kampen mot de stora orättvisorna. Liksom varje papperslös individs kamp för sina mänskliga rättigheter är det som ändrar attityder och undergräver murarna.

Folk i Sverige har stridit för flyktingars rättigheter och krävat att de skulle få stanna massor av gånger i historien, det är därför Fredrik Reinfeldt kan stoltsera med att vi är humana. Det vi ska vara stolta över är att det finns en tradition av solidaritet och mänskliga rättigheter.

Men alla minns inte. Den som bara hör Fredrik Reinfeldt – eller Jimmie Åkesson för den delen – kan ju få för sig att Fredrik har tagit emot flyktingar bara för att han är så himla snäll och det kan vi låta bli om vi råkar tycka att vi har slut på tårta. Det är också lätt att få för sig att Sveriges flyktingpolitik är helt igenom human, om man inte vet, om man inte får höra hur det är.

Därfår måste vi föra vidare berättelser om flyktingarna, men också om solidariteten, att människors största rikedom är människor. Vi behöver varann. Jag och ni och Hejran och Nidal och Fowsia.

När jag säger human flyktingpolitik menar jag inte human som i att tycka synd om. Human betyder mänsklig – mänsklig som i mänskliga rättigheter, som i människan istället för paragraferna, som i människovärde istället för ekonomiskt värde. ”Human being” är en människa oavsett ras, kön, läggning, tillgångar, status… En human flyktingpolitik kan inte vara rasistisk eller villkorad.

I valrörelsen har vi berättat också för politikerna. Vi har gjort frågor av Asylrätt 2014:s krav och ställt dem till politikerna, vad tänker göra åt det här, det som inte är humant.

Ni kan vara med i det här, gå in på Asylrätt 2014, använd kraven. Behöver ni mer fakta, exempel, förklaringar, de konkreta frågorna, kolla FARR:s sida asylkampanjen.se, där finns hur mycket som helst, vi är lite faktanördar i FARR.

Ta med frågorna och ställ dem när det kommer en politiker på besök eller ni annars har chansen. Och de av er som har rösträtt, gå sen och rösta på nån som har svarat någorlunda anständigt.

Det är det minsta. Den som flyr har inget val. Du som har ett val, gå och rösta.

Och efter valet – då kommer vi igen. Då ska vi komma ihåg vad som lovades.

För ni vet ju fortsättningen. Den som flyr har inget val – ingen människa är illegal!”

Av Sanna Vestin, Ordförande Flyktinggruppernas Riksråd, FARR

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Kontakt

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391,
101 27  STOCKHOLM

Medlemssidor

Medlemssidorna är just nu stängda på grund av resursbrist. Vi hoppas kunna öppna ett nytt medlemsforum på en annan plattform.

Stöd FARR!

  

SWISH

123 327 8983

Postgiro 520890-5