rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMOM FARRRemissvarYttrande om förslag till EU-förordning om asylprocedur

Yttrande om förslag till EU-förordning om asylprocedur

Hämta eller läs förslaget på EU-kommissionens hemsida

Hämta FARR:s yttrande i pdf-format


Yttrande över EU-kommissionens förslag till asylprocedurförordning

Ärende Ju2016/05296/EMA

Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, har den 31 augusti beretts tillfälle att lämna synpunkter och kommentarer över EU-kommissionens förslag till Europaparlamentets och Rådets förordning
om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU.


Allmänna synpunkter

I alla förslagen som kommit från EU-kommissionen på asylområdet de senate månaderna framstår det som ett överordnat mål att förhindra ”sekundära förflyttningar” och ”asylshopping”, detta egentligen utan argumentering varför fri rörlighet är dåligt just för asylsökande eller invandrare som kommit som asylsökande.

Det förnedrande uttrycket asylshopping borde över huvud taget inte förekomma i EU-terminologin. Att försöka få skydd är inte en lättsam shopping. Om EU vill uppnå en god miniminivå i alla medlemsstater så är det utmärkt och kommer att leda till färre sekundära förflyttningar. Men det går inte att skapa en god nivå baklänges genom att stänga in skyddsbehövande människor i dåliga förhållanden.

Situationen skulle ha varit mycket värre i EU-ländernas asylsystem om asylsökande inte hade haft möjlighet att röra sig och åstadkomma en viss fördelning, något som inte EU-länderna själva klarat av. Om maxkvoter (150 % av jämn fördelning) ska införas så finns ännu mindre anledning att låsa in asylsökande i ankomstländer som konstant kommer att ligga ovanför kvoten. En möjlighet att nå ett önskat land för asylansökan är en betydligt bättre förutsättning för familjeåterförening och integrering än den enorma tvångsapparat som kommer att behövas för att förflytta en stor majoritet av de sökande till länder de inte valt och där de i värsta fall inte är välkomna.

Vi vänder oss också emot att asylprocedurdirektivet omvandlas till förordning. Vi förstår ambitionen att nå en mer enhetlig nivå, då asylbedömningarna skilt sig radikalt åt. Men eftersom situationen förblivit sådan trots decenniers försök att harmonisera, menar vi att skillnaderna istället riskerar att cementeras genom att reglerna slås fast - med sina olika tolkningar. Värsta scenariot är att de "villiga" länderna lojalt anpassar sin tolkning i restriktiv riktning, medan "ovilliga" länder ändå inte kommer att uppnå denna miniminivå.

Vi vill också påpeka att det är ett mycket drastiskt steg att göra asyldirektiven till förordningar, då det torde sätta en stor del av Utlänningslagen och gällande praxis ur spel, samtidigt som skrivningarna i förordningarna inte tillnärmelsevis har den detaljnivå som idag styr proceduren i Sverige. Många av formuleringarna i förslagen är synnerligen svårtolkade, och ibland drar preamble och olika artiklar åt olika håll. Vi kommer att ställas inför en oändlig mängd överväganden kring vilka regler som fortfarande gäller i Sverige och hur de nya ska tolkas.

På grund av bristande resurser har FARR inte haft möjlighet att detaljgranska och värdera varje artikel i de förslag vi getts tillfälle att yttra oss över. Följande synpunkter gör därför inte alls anspråk på fullständighet.

Vi ser fram emot tillfällen att delta i kommande diskussioner under ärendets gång.


Synpunkter och kommentarer till enskilda artiklar


Artiklarna 7-8

En problematisk skillnad görs mellan att ”göra” en ansökan, ”registrera” en ansökan och ”lämna in” en ansökan. Det riskerar att leda till stor förvirring. Det allvarligaste problemet är att en ansökan kan anses vara ”gjord” därför att en myndighetsperson tolkar situationen som att personen vill ansöka om asyl. Detta är i och för sig en bra rättssäkerhetsgaranti för den som behöver skydd men inte kan terminologin. Men i det nya systemet får det enorma rättseffekter att  ”göra” en ansökan. Det är också bra med obligatorisk information på ett språk som den sökande kan förstå om proceduren och konsekvenserna av att inte följa regler. Men det hindrar inte att konsekvenserna av att misslyckas med att följa reglerna är alltför drastiska (se angående artikel 39).

De formella hindren som införs för att över huvud taget försöka att söka asyl i ett land efter eget val eller att söka asyl på nytt efter utvisning och liknande situationer är inte acceptabla. Det rör sig dels om att personer ställs utanför de normala rättigheterna som asylsökande, dels att deras ansökningar ska behandlas med påskyndad procedur eller ses som efterföljande ansökningar. Om vissa EU-länder inte klarar att ge ett bra skydd eller asylsökande riskerar att fängslas eller misshandlas i vissa länder, så är det inte de asylsökande som ska straffas, när de försöker få skydd någon annanstans.

FARR motsätter sig bestämt att asylsökande som inte uppfyllt det nya (och sannolikt för många asylsökande okända) kravet att söka asyl i "rätt" land därmed skulle stå utanför grundläggande rättigheter.


Artiklarna 12-15

Vi välkomnar en rad förbättringar med avseende på rättssäkerheten för alla sökande. Dit hör kravet på personlig intervju, som endast ska kunna hoppas över om personen ändå kommer att få flyktingstatus. Det är bra att den sökandes tillgång till intervjun och möjlighet att kommentera före beslut stadgas, liksom att asylintervjuer ska spelas in. Det är mycket fördelaktigt för alla parter att offentligt biträde finns med från procedurens början och att den sökande har rätt att träffa biträdet före intervjun.


Artiklarna 19-21

Vi välkomnar förstärka förfarandegarantier för att urskilja och bemöta särskilt utsatta grupper på ett bra sätt. Det är också positivt att rätten till personlig intervju garanteras även för barn, av personal utbildad för detta.


Artikel 24

Formuleringarna om åldersbedömning och hur medicinska bedömningar kan användas är bättre än i tidigare direktiv. Det finns de facto inga vetenskapligt exakta sätt att bestämma någons ålder och därför krävs en "benefit of the doubt" som är bättre tillgodosedd i detta förslag.

Vi vänder oss däremot emot att en bedömning i ett annat EU-land inte ska kunna omprövas. Det är normalt att i osäkra situationer inkalla en "second opinion" från en annan läkare. Vi vet dessutom av erfarenhet att alla garantier kommer inte att uppfyllas i alla länder även om de finns i direktiv eller förordning. Barn ska inte straffas för att de behandlats felaktigt i ett annat land. De ska inte heller straffas om de sagt sig vara 18 för att slippa ur ett låst hem, komma ifrån en dålig behandling, eller för att de visat upp det pass som en smugglare försett dem med. Vi erinrar också om att trafficking förekommer, där falska uppgifter om barns ålder kan ingå i upplägget.


Artikel 27, 28, 31
Flera rättssäkerhetsgarantier för ensamkommande barn välkomnas särskilt. Exempelvis är det bra att förmyndare ska utses inom fem dagar, att tidsfristen för att lämna in ansökan för ensamkommande barn ska räknas från när barnet fått en förmyndare samt att förmyndaren ska vara involverad vid inlämning av ansökan. Med tanke på de olägenheter som uppstått i Sverige då ensamkommande barn gör "första intervjun" utan varken god man eller juridiskt ombud närvarande, skulle det vara bra med ett ännu tydligare krav på förmyndarens medverkan vid inlämning, om denna innefattar en första intervju. Det skulle vara bra med ytterligare åtgärder för att undvika att ett barns ansökan antingen fullföljs utan barnets vetskap eller avslås som avstådd på grund av att barnet inte förstått proceduren - se artikel 31, punkt 9.


Artikel 33
Vi välkomnar att EU:s asylbyrå förstärks om det innebär att landinformation kan framställas tillförlitligt och uppdateras snabbt. Vi reserverar oss dock mot att informationen kan användas på ett uteslutande sätt, se yttrande över skyddsgrundsdirektivet, och oförstående till att asylbyrån skulle vara den i stor sett enda källan.


Artikel 36
EU-kommissionen slår knut på sig själv i försöket att förklara att alla har rätt till prövning men ändå inte alla, som i preamblen: "Om det emellertid redan vid första anblicken är tydligt att en ansökan kan avslås som uppenbarligen ogrundad får den avslås på denna grund utan bedömning av huruvida den kan tas upp till prövning.” Det är svårt att förstå hur det ska till att bedöma att saken inte ska tas upp till prövning utan att bedöma huruvida den kan tas upp till prövning. Själva bestämmelsen i artikel 36 är nära nog lika svårtolkad: "Om den beslutande myndigheten vid en första anblick anser att en ansökan får avslås som uppenbart ogrundad ska den inte vara skyldig att uttala sig om huruvida ansökan kan tas upp till prövning." Det skulle vara bättre om artikeln tydligt slog fast att en bedömning faktiskt måste göras.


Artikel 39

Om en person som ”gjort" en ansökan inte fullföljer med att ”lämna in” en ansökan inom ett antal dagar kan ansökan behandlas som återkallad, samtidigt som möjligheter till att söka asyl på nytt blir högst begränsade. Detta är inte acceptabelt med tanke på att en ansökan kan ”göras” å personens vägnar, och med tanke på att den sökande kan vara traumatiserad, är i en stressad situation och en främmande miljö. Om överhuvud taget några sanktioner eller tidsfrister ska vara kopplade till ansökan så bör det gälla den ansökan som ”lämnats in” av personen själv.

Det är inte heller rimligt att en rädsla för myndigheter som kan ta sig uttryck i till exempel vägran att underkasta sig kroppsvisitering, lämna fingeravtryck eller lämna ifrån sig handlingar, ska leda till att ansökan kan räknas som återkallad.

Flera av faktorerna som kan leda till att en ansökan inte blir ordentligt prövad är ovidkommande för asylfrågan men riskerar ändå att leda till att personer med verkliga skyddsbehov utvisas. Detta är en mycket allvarlig brist i förslaget.


Artikel 42
Vi ser flera problem med uppdelningen mellan första och andra efterföljande ansökan (ett andra försök att påtala verkställighetshinder med svensk terminologi). Den främsta anledningen är förstås att förbudet mot refoulement är absolut. Om det uppstår verkställighetshinder som medför skyddsbehov så skall detta accepteras oavsett vad som hänt dessförinnan.

Det är också problematiskt att en första ansökan i en annan medlemsstat omedelbart räknas som en andra efterföljande ansökan. Som nämnts ovan kan förhållandena vara nog så olika i olika länder och det borde inte förutsättas att inga misstag kan ha begåtts. En avvisning av det slag som idag sker exempelvis från Ungern borde inte utesluta en person från att åtminstone få sin sak prövad som verkställighetshinder, utan inskränkningar i rättsgarantierna.

Ett annat problem uppstår, åtminstone för svenskt vidkommande, när en andra efterföljande ansökan riskerar att avfärdas snabbt utan seriös prövning. Det är inte ovanligt att sökande som är i en svår situation skickar in vädjanden efter beslut om utvisning, utan kännedom om proceduren, kraven på vad som är en ny omständighet, eller vad som räknas som skäl för att hejda en utvisning. Det kan handla om en uppmaning att tänka på barnen eller ett påpekande om att myndighetern har missförstått allt. Varje påstående om att paragrafen om ny prövning åberopas, eller antydan om att det finns nya skäl som gäller skyddsbehov, tolkas av Migrationsverket som en ansökan om ny prövning. Det är naturligtvis bra att ansökningar inte ska riskera att avfärdas bara för att den sökande inte uttrycker sig professionellt. Men när en stark skillnad införs mellan första och andra efterföljande ansökningar kan det få olyckliga konsekvenser när ett ombud i senare skede lämnar in en mer fullständig ansökan om verkställighetshinder och ny prövning - och då finner att enkelt vädjande har spolierat möjligheten.


Artiklarna 44-45
Vilka länder som är ”säkra” (i någon av de tre bemärkelserna första asylland, tredjeland, ursprungsland) bör inte slås fast i dokument som tar flera år att ändra. Det är fråga om föränderlig politik, inte statiska egenskaper. Ekonomiska kriser, flyktingkriser och regeringsombildningar uppstår på några veckor, för att nu inte tala om statskupper. De länder som är utnämnda till säkra känner sannolikt ingen skyldighet att rätta sig efter EU:s bedömning i det avseendet. Turkiet är ett bra exempel.

Begreppet ”första asylland” tänjs i preamblen ut till att innefatta inte bara ett land där en person har fått skydd utan även när det "kan rimligen antas att ett annat land skulle bevilja skydd i enlighet med de materiella normerna i Genèvekonventionen eller om sökanden skulle få tillräckligt skydd i det landet”. Det är inte acceptabelt att en så vid definition används för att helt neka prövning av asylansökan. Dessutom utgör formuleringen en försåtlig underminering av respekten för Genèvekonventionen. I artikel 44 är dock formuleringen att personen ska ha "åtnjutit tillräckligt skydd i landet innan han eller hon reste in till unionen och kan fortfarande erhålla detta skydd". Det är bättre, men samtidigt är det oroväckande att begreppet första asylland i samma dokument kan tolkas så svävande. Det bör leda till en diskussion om det över huvud taget är lämpligt att frångå den enkla principen att personen faktiskt ska ha åtnjutit skydd i enlighet med Genèvekonventionen.

Motsvarande gäller beskrivningen av när en person kan anses vara skyldig att söka skydd i ett ”säkert tredjeland”. Det borde inte räcka med att "sökanden har en anknytning till det berörda tredjelandet som gör att det skulle vara rimligt för denne att resa till det landet, bland annat därför att sökanden har transiterat genom detta tredjeland” - som skäl för att helt neka prövning av asyl, som kan bli konsekvensen enligt förslaget. Citatet ur artikel 45.

Artikel 54
Det är glädjande om rätten att stanna under överklagandeprocedur förstärks, även i vissa snabbprocedurer. Det är logiskt och rimligt att den sökande får stanna åtminstone tills en domstol har avgjort om avvisningen eller utvisningen ska inhiberas under prövningen.


Slutkommentar

EU-kommissionen har tidigare många gånger lagt fram förslag som skyddar asylrätten i vid bemärkelse. De dokument som så småningom har antagits har dock varit urvattnade efter många års förhandlingar, framför allt drivet av regeringarnas olika intressen. Vi ser med oro på att EU-kommissionen denna gång verkar ha haft utgångspunkten att reglera på en miniminivå. Det är stor risk att regeringar med lägre ambitioner trots detta kommer att ”bjuda under” och slutreslutatet bli ännu mer restriktivt. Det är mycket viktigt att länder med en ambition att stärka asylrätten står upp för detta och försöker se till så att asylsökande får en kraftfull möjlighet till skydd i EU-länderna fortsättningsvis.

När Sveriges riksdag antog den tillfälliga begränsningslagen och en rad andra åtgärder har det varit efter regeringens uttryckliga önskan att Sveriges asylregler ska ligga på en miniminivå. Samtidigt har regeringen varit helt överens med kritikerna om att många av åtgärderna drabbar både de asylsökande och samhället på ett olyckligt sätt. Rimligen bör därför Sverige nu strida för en högre miniminivå, så att dessa olyckliga konsekvenser kan undvikas istället för att permanentas.

 

På uppdrag av FARR:s styrelse


Sanna Vestin, ordförande

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Kontakt

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391,
101 27  STOCKHOLM

Medlemssidor

Medlemssidorna är just nu stängda på grund av resursbrist. Vi hoppas kunna öppna ett nytt medlemsforum på en annan plattform.

Stöd FARR!

  

SWISH

123 327 8983

Postgiro 520890-5