rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMOM FARRRemissvarRemissvar på Sou 1999:16 Ny instans- och processordning i utlänningsärenden

Remissvar på Sou 1999:16 Ny instans- och processordning i utlänningsärenden

Remissvar avseende slutbetänkande av Kommittén om ny instans-och processordning i utlänningsärenden (NIPU- SOU 1999:16)

 
Sammanfattning

FARR tillstyrker förslaget vad avser ändrad processordning

FARR avstyrker kommitténs förslag avseende ändrad instansordning att regeringen upprättar listor över säkra länder

att, om sådana listor trots allt införs, inhibition inte kan erhållas om verkställighet skall ske till länder upptagna på regeringens förteckning över säkra länder

att ny verkställighet skall kunna ske inom hela preskriptionstiden

FARR föreslår

att en modifierad version av minoritetens förslag, s k alternativ 2, införs som ny instansordning. Invandrarverket får fatta positiva beslut samt även avslagsbeslut i uppenbart ogrundade ansökningar där omedelbar verkställighet kan aktualiseras men länsrätten blir första instans där negativa beslut i "långa ärenden" får fattas och kammarrätten överinstans.

att det nya kapitel 6 av Utlänningslagen direkt anger vilken myndighet som skall fatta beslut om utvisning enl 6§

Övergripande synpunkter

FARR är kritisk mot att utredningen saknar barnperspektiv, d. v. s. hur asylsökande och andra berörda barns intressen skall tillvaratas i processen. Barnens intressen, behov och rättigheter, som i många fall kan skilja sig från de vuxnas, har inte i tillräcklig grad beaktats.

FARR är också kritisk mot att utredningen inte analyserat de brister i det nuvarande systemet, vilka lett till att NIPU-utredningen tillsattes. FARR anser också att utredningens analys av orsakerna till de långa handläggningstiderna är felaktig.

FARR finner att bristerna i nuvarande system ur rättssäkerhetssynpunkt inte till fullo åtgärdas i majoritetens förslag. "Rättssäkerheten måste komma alla till del, inte bara dem som överklagar" för att citera utredningen sid 226.

FARR anser att man måste utgå ifrån att det faktiskt har funnits verkliga brister i rättssäkerheten och att dessa brister också har bidragit till att felaktiga beslut har fattats. Ett tecken på detta är att Sverige sju gånger har prickats av FN:s kommitté mot tortyr för att ha fattat beslut om avvisningar trots risk för tortyr. Det räcker alltså inte att genomföra vissa formella förändringar för att rätta till formella brister.

Det finns en uppenbar risk att om förändringarna inte får reellt genomslag - verklig tvåpartsförhandling, verklig muntlighet etc - så att det nya systemet i praktiken kommer att bli alltför likt det gamla, så kommer de påtalade bristerna att kvarstå. Därmed kommer problemen inte att vara lösta. Vi riskerar då att återigen få en ohållbar situation med en asylprocess som misstros av såväl sökande som jurister (och allmänheten). Vi riskerar att dåligt grundade beslut med tragiska konsekvenser åter fattas.

Dublinkonventionen förutsätter en harmoniserad asylpolitik och en större likhet i de skyddsmöjligheter som tillkommer asylsökande än den som råder idag. Än så länge föreligger inte en harmoniserad politik. Tidigast om fem år kan detta vara en realitet om Amsterdamfördragets villkor genomförs. Högsta domstolen i Storbritannien har nyligen konstaterat att det vore ett brott mot landets åtaganden enligt Genevekonventionen att avvisa asylsökande enligt Dublinkonventionen till Frankrike och Tyskland eftersom dessa länder har en snävare tolkning av begreppet "utövare av förföljelse".

Dublinkonventionen har undantagsregler i artikel 3.4 och artikel 9 som innebär att ett land kan ta över prövningen av ett asylärende även om denna skyldighet inte föreligger enligt konventionen. För att bevaka de asylsökandes intresse i dessa fall samt för att bevaka ett ökat antal beslut om avvisningar med omedelbar verkställighet till s k säkra tredje länder behövs en ökad insyn. Myndigheterna har annars ett stort spelrum, skyddat från insyn, med möjligheter att fatta och verkställa avvisningsbeslut i ansökningar som bedöms vara uppenbart ogrundade utan att den asylsökande har fått tillgång till juridiskt rådgivning. En ordning bör införas med advokatjourer kopplade till vart och ett av Invandrarverkets regionkontor. Det bör utredas hur advokaterna och de frivilliga organisationernas representanter kan samarbeta för att öka rättssäkerheten. Vidare bör det snabbutredas om företrädare för frivilliga organisationer kan få full insyn i ärenden där beslut om omedelbar verkställighet till ett annat "Dublinland" eller till tredje land fattas, med rätt att, i likhet med den danska modellen, förorda om en fullständig utredning i fall där det kan finnas grund att ifrågasätta beslut om att en ansökan är uppenbart ogrundad.

Av samma skäl som FARR är kritisk mot att Amsterdamfördraget inskränker möjligheterna för medborgare i EU-länderna att söka asyl, kan vi inte heller stödja ett system som bygger på en regeringslista över säkra länder som a priori skulle utesluta en enskild person från att få sin sak prövad i en fullständig asylprocedur.

Om förhållandena i ett visst land förändras på ett sådant sätt att mänskliga rättigheter börjar åsidosättas, så kommer detta sannolikt inte i första hand att märkas genom att landet offentligt frånträder internationella konventioner. Men kanske kommer det att märkas just genom att enskilda människor tvingas på flykt. Deras behov av skydd får då inte vara bortdefinierat. Det senaste århundradets omvälvningar borde ha lärt oss att varken regimers stabilitet eller skyddet för mänskliga rättigheter kan tas för givna ens i utvecklade länder.

9.2 Tvåpartsförfarande och muntlig förhandling

FARR tillstyrker kommitténs förslag

FARR tror att ett tvåpartsförfarande och muntlig handläggning kommer att leda till en högre kvalité på beslutsunderlag, men för detta krävs vissa ändringar i nuvarande rutiner samt ett större beaktande av bevisvärderingsfrågor. Vi måste minimera risken för "att utredarens första intryck när det gäller den sökandes "sannfärdighet" ofta har en stark styrande roll för den fortsatta utredningen. När sedan omständigheter som dokumentlöshet, sen ansökan i förhållande till ankomsten och ändrade uppgifter används som "bevisning" mot den sökande är risken mycket stor att denne hamnar i ett läge, som knappast överensstämmer med de förhållanden som bör råda vid en objektiv och rättssäker prövning" (Christian Diesen, Bevis 2)

Med nuvarande ordning samt enligt majoritetens förslag får den asylsökande lägga fram sina skäl vid en muntlig utredning och komplettera skriftligt. Först vid beslutstillfället får den asylsökande veta vilka Invandrarverkets bedömningsgrunder är och vilken betydelse som ges till de olika aspekterna i dennes asylansökan. Om Invandrarverket redan i första instans måste möta den asylsökande i länsrätten i ett tvåpartsförfarande skulle den asylsökande och dennes ombud kunna bemöta Invandrarverkets tolkningar innan ett beslut fattas i ärendet. Eventuella missuppfattningar skulle kunna klaras ut, och i och med att den asylsökande är närvarande i länsrätten skulle en opartisk trovärdighetsbedömning kunna göras redan i första instans. Att som majoriteten föreslår vänta till den andra instansen innan fullgod opartiskhet och rättssäkerhet uppnås anser FARR kommer att leda till flera överklaganden. Om FARRs förslag genomförs i asylärenden blir det tydligare för den asylsökande att dennes sak har granskats detaljerat och opartiskt med stora möjligheter för den sökande att påverka processen. Dessutom kommer beslutet att formuleras utifrån besvisvärderingsnormer som gäller i förvaltningsdomstolar. Med en sådan modell kan det inte uteslutas att en större acceptans för negativa beslut uppnås, med färre överklaganden och ett ökat antal nöjdförklaringar som resultat. Man bör också i detta sammanhang ha i åtanke Invandrarverkets satsning på att ta upp återvändarperspektivet på allvar efter avslag i första instans. Om den första instansen är en opartisk domstol och inte ett beslut av samma myndighet som genomför återvändandesamtalen bör chanserna öka för att dessa samtal uppfattas som neutrala.

FARR föreslår följande rutiner för att stärka rättssäkerheten vid ett tidigt skede i asylutredningen:

Ett juridiskt ombud utses så tidigt som möjligt. Krav bör ställas på ombudets kunnighet (se 7.2 sid 190-191) Ombudets förordnande skall kvarstå till dess att den asylsökande lämnar landet. Det måste också bli större möjligheter att få byta ett uppenbart olämpligt biträde.

Den asylsökande bör alltid träffa det juridiska ombudet innan den fördjupade asylutredningen äger rum. Man borde också överväga ett förfaringssätt där den asylsökande med hjälp av det juridiska ombudet får tillfälle att skriftligt lägga fram sin berättelse före asylutredningen. Denna skrivelse skulle sedan finnas tillgänglig för Invandrarverkets utredare innan förhöret inleds och kunde utgöra underlag för ytterligare muntlig utredning. En väl förberedd utredare som känner till grunden för en asylansökan bör kunna genomföra intervjun på ett mycket initierat sätt och bör få fram mer relevant information. Detta bör skapa ett större förtroende för asylproceduren hos den asylsökande.

Gemensamma riktlinjer bör dras upp avseende en uppförandekod vid asylförhör för såväl myndigheternas företrädare som tolkar, juridiska ombud , företrädare för frivilliga organisationer och andra ombud. En sådan uppförandekod borde eftersträvas på sikt inom hela EU.

Det måste ställas höga krav på tolkning. I dag finns inte ens fastlagda minimikrav. Därmed har anbudsförfarande i praktiken lett till att icke auktoriserade tolkar premieras.

En kvinnlig asylsökande bör kunna framföra önskemål vid ankomstutredningen att hon företrädesvis vill ha en kvinnlig utredare och/eller kvinnlig tolk under asylförhöret. Sådana önskemål bör i princip beaktas. Motsvarande skall gälla för manliga asylsökande.

Barns egna asylskäl samt humanitära skäl bör utredas från början av personal med särskild utbildning i utredning av barn. Det måste fastställas stora krav på denne personals både utbildning och lämplighet. Det skall från början stå klart att barnutredningar kan ta en viss tid.

Många problem som kan uppstå under och efter en asylutredning grundar sig på en brist på klarhet vad gäller syftet med asylutredningen; är syftet att inhämta information om asylskälen eller är det att kontrollera den asylsökandes trovärdighet?

 
9.3 Instansordning


FARR tillstyrker förslaget att inte inrätta en asylnämnd hos Invandrarverket.

FARR ansluter sig i stort till minoritetens förslag (alternativ 2). Invandrarverket får fatta positiva beslut men även avslagsbeslut i uppenbart ogrundade ansökningar där omedelbar verkställighet kan aktualiseras. Däremot ska länsrätten bli första instans där negativa beslut fattas i "långa ärenden" och kammarrätten överinstans.

Vid en snabb bedömning kan den instansordning som FARR förespråkar förefalla kostsam. Men vi tror att man då underskattar följdkostnaderna av dåligt underbyggda beslut, misstro mot rättssystemet etc. Vilken instansordning som än väljs skall i någon form en grundlig utredning göras, som tar sin tid.

De långa handläggningstiderna vi ser idag beror i mycket stor utsträckning på den utdragna hanteringen/eller ickehanteringen / av praxisbildande fall, samt på att beslut fattas som inte går att verkställa. Enligt FARR:s erfarenhet är de asylsökandes påverkan genom att "dra ut på ärendet" mycket överskattad. I realiteten har de asylsökande sällan denna önskan, eller ens praktisk möjlighet att påverka handläggningstiden.

I alla händelser får inte valet av instansordning göras på snäv ekonomisk grund. Rättssäkerheten måst få vara avgörande.


10.5.2 Krav på prövningstillstånd i Utlänningsöverdomstol.

Om majoritetsförslaget ligger till grund för regeringens proposition anser FARR att rätten att begära prövningstillstånd baserad på ändringsdispens skall gälla framledes utan eventuell tidsbegränsning genom utvärdering av försöksverksamhet

10.6.1 Tillståndsärenden (ärenden om uppehållstillstånd där frågan om avvisning eller utvisning inte aktualiseras)

FARR tillstyrker förslaget i stort och menar att Invandrarverket bör vara första instans när det gäller anknytningsansökningar, medborgarskapsfrågor, ansökningar om uppehållstillstånd och arbetstillstånd där inga asylskäl åberopas med länsrätten som överklagandeinstans och möjlighet för båda parter att söka prövningstillstånd hos kammarrätten.


10.6.2 Ärenden om flyktingförklaring och resedokument

FARR avstyrker förslaget och föreslår att ansökningar om flyktingförklaring och resedokument avgörs i länsrätten med rätt att överklaga till kammarrätten. Detta innebär att om Invandrarverket beviljar uppehållstillstånd i ett asylärende måste den sökande vända sig till länsrätten med en ansökan om flyktingförklaring och/eller resedokument. Om den asylsökande yrkar RD/FF under asylutredningen bör Invandrarverket lämna ett yttrande till länsrätten i denna fråga vid eget bifallsbeslut. Återtagande av RD/FF anmäls av Invandrarverket och kan ske först efter beslut i länsrätten eller kammarrätten.

 

10.6.3 Medborgarskapsärende

FARR tillstyrker förslaget

1.5 - 11.5.4 Snabbprocessen

Utredningens förslag: Någon definition i lagtext av begreppet ogrundade ansökningar bör inte ges. Tidigare motivuttalanden bör alltjämt äga giltighet

FARR avstyrker förslaget men anser att tidigare motivuttalanden bör äga giltighet i stort även framöver. Utredningen redovisar EU-arbetet kring frågan om uppenbart ogrundade ansökningar och en resolution i denna fråga i avsnittet 11.2.2. Kommittén tar ingen egen ståndpunkt vad gäller innehållet i denna resolution. För närvarande pågår diskussioner inom EU om harmonisering av begreppet "uppenbart ogrundade ansökningar" som kan leda till en situation där vår lagstiftning måste bli tydligare i denna fråga. Därför bör möjligheten hållas öppen att i lag ange vad som avses med "uppenbart ogrundade ansökningar". Lagtexten behöver inte vara uttömmande på denna punkt. På sid 246-7 tar kommittén upp att resolutionen i befintlig form föreslår att om ett internflyktsalternativ existerar kan detta vara grund för att en ansökan hanteras inom snabbprocessen. FARR motsätter sig detta och vill att det ska framgå av lagstiftning att inga ärenden där det anses föreligga ett internflyktsalternativ skall hanteras i en snabbprocess enbart på denna grund. FARR instämmer med kommitténs slutsats att "Om det råder någon tvekan i frågan om det kan finnas grund för asyl, får ansökningen inte behandlas som uppenbart ogrundad. Detta gäller vid avvisning såväl till ett första asylland (tredje land) som till hemlandet." Sid 251

Den vidgade insyn i denna typ av ärende som FARRs förslag att införa advokatjourer i Invandrarverkets alla regioner samt deltagande av frivilliga organisationer i beslut om avvisningar med omedelbar verkställighet borde ytterligare stärka rättssäkerheten.

11.5.2 - 11.5.4

FARR delar uppfattningen att en möjlighet bibehålls att verkställa avvisningsbeslut som inte vunnit laga kraft och inte heller överklagats. Vi är dock av den uppfattning att en första ansökan om inhibition i samband med ett överklagande alltid ska ha uppskovseffekt till dess att länsrätten prövat inhibitionsansökan. Någon särskild förteckning av regeringen över vissa säkra länder skall inte upprättas. Vårt ställningstagande bygger på att uppdateringen av en särskild förteckning inte kommer att kunna ske med den frekvens som krävs. Vi delar reservanternas uppfattning att andra hänsynstaganden kan komma att fördröja eller helt stoppa regeringen från att avföra ett land från listan.

Vi delar uppfattningen att ett beslut där ansökan bedömts uppenbart ogrundad av både Invandrarverket och länsrätten inte skall kunna överklagas till kammarrätten.

Vi delar uppfattningen att länsrätten skall återförvisa ett ärende till Invandrarverket där Invandrarverket ej gjort en fullständig asylprövning, om länsrätten anser att en sådan erfordras.

12.1 Förfarandet hos Invandrarverket

För att uppnå målsättningen med hög rättssäkerhet och ett snabbt förfarande som i kombination kortar väntetiderna och ökar möjligheten för att avslagsbeslut godtas i större utsträckning av den asylsökande måste rutinerna ändras hos Invandrarverket. FARR föreslår att ett offentligt biträde utses från början av ett asylärende, då det står klart eller rimligen kan antas att det är Sverige som ska pröva asylskälen. Det offentliga biträdet skall sedan tillsammans med den asylsökande sammanställa en skriftlig redovisning av asylskälen innan den fördjupade utredningen äger rum hos Invandrarverket. Då läggs en bättre grund för en muntlig handläggning. Denna skriftliga redovisning kan bestå av två delar; den asylsökandes skriftliga redogörelse på det egna språket och biträdets sammanfattning och eventuella kompletteringar på svenska. För några år sedan tillämpade Invandrarverket under en viss tid skriftliga utredningar i asylärenden, som efter översättning kunde genomläsas av handläggaren innan det kompletterande muntliga förhöret ägde rum. Erfarenheterna visade då att det var lättare att fokusera på de väsentliga frågorna avseende asyl. Metoden övergavs inte på grund av brister i rättssäkerheten utan på grund av lägre balanser hos Invandrarverket som innebar att det fanns personal tillgänglig för att göra muntliga utredningar. Det visade sig i det skriftliga förfarandet att det var i vissa fall lättare för asylsökande att ta upp traumatiska upplevelser och därmed kom dessa aspekter in i utredningen från början.

Att hantera asylansökningar på detta sätt innebär ökade kostnader för rättshjälpen, särskilt om kostnader för tolkning och översättning belastar rättshjälpen i större omfattning än tidigare. Men FARR instämmer med kommittén då den skriver "Sammantaget bör det dock kunna bli fråga om en avsevärd besparing genom att den väntetid under vilken en asylsökande måste försörjas kommer att minska kraftigt" (sid 259). I detta avseende stödjer FARR utredningens ståndpunkt att en större flexibilitet behövs i Invandrarverkets anslagskonstruktion för att kunna hantera asylprocessen på ett effektivt och flexibelt sätt.

12.2 Förfarande inför domstolar

12.2.1 Muntlig förhandling

Utredningens förslag: Förvaltningsprocesslagens regler om muntlighet skall gälla. Detta innebär att muntlig förhandling får hållas om det kan antas vara av fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande. Vidare skall muntlig förhandling hållas om utlänningen begär detta om det inte är obehövligt eller att särskilda skäl talar emot det

FARR tillstyrker förslaget att förvaltningsprocesslagens regler om muntlig förhandling skall gälla.

Det som i nu gällande ordning omnämns muntlig handläggning innebär i merparten av alla asylärenden att den sökande, oftast i närvaro av sitt offentliga biträde, intervjuas av en av Statens Invandrarverks handläggare/utredare. Förfarandet kan inte betecknas som muntlig förhandling. Det är fråga om en intervju under vilken det offentliga biträdet, i bästa fall, ges möjlighet att ställa kompletterande frågor. Intervjun görs med utgångspunkt från ett schema där frågor ställs i viss ordning. Tidsbrist råder ofta vilket inte sällan leder till att den sökande ej ges utrymme att utveckla sin syn på vissa omständigheter.

Det faktum att nuvarande ordning i låg utsträckning ger utrymme för muntlig förhandling inför Utlänningsnämnden innebär i praktiken att den sökande inte vid något tillfälle ges möjlighet att direkt till beslutsfattare ge kompletterande förklaringar till uppgifter i det skriftliga beslutsunderlaget.

Oavsett att tyngdpunkten vid handläggning skall ligga i första instans så måste stort utrymme ges muntlig förhandling vid länsrätten. Möjligheten att avslå begäran om muntlig handläggning måste vara ytterst begränsad och detta för att såväl öka tilltron till fattade beslut som att säkerställa ett rättssäkert förfarande.

Den ordning som föreslås av kommittén kan leda till en kvalitativ förbättring under förutsättning att muntlig handläggning vid länsrätten anses vara ett väsentligt inslag i processen som inte utan starka skäl ska få anses som obehövlig, detta särskilt om den sökandes trovärdighet är avgörande för ett kommande beslut. FARR tillstyrker förslaget under förutsättning att muntlig handläggning vid länsrätten aldrig kan anses obehövlig om den sökandes trovärdighet avseende viss uppgift är av betydelse för ett kommande beslut.

FARR finner det också väsentligt att förarbetet innehåller riktlinjer för domstolarnas genomförande av muntlig förhandling där barn är berört, vare sig detta gäller barn med familj eller ensamkommande barn. Metoder för samtal med barn bör utvecklas liksom metoder för tolkning och bedömning av barnets uppgifter och åsikter. Barnets uppgifter och åsikter bör tillmätas betydelse i förhållande till dess ålder och mognad. Detta är särskilt väsentligt eftersom konventionen om barns rättigheter (artikel 12) ger barnet rätt att höras i frågor som det berörs av.


12.2.2. Domstolens sammansättning

Utredningens förslag: Domstol är domför med lagfaren domare (juristdomare) och tre ledamöter. Mål av enklare beskaffenhet får avgöras av ensam domare. Utlänningsdomstolen är domför med tre juristdomare men i mål rörande av- eller utvisning skall i vissa fall nämndemän delta. Reglerna motsvarar de i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.

FARR tillstyrker utredningens förslag under förutsättning att begreppet "enkelt ärende" preciseras i utlänningslagens förarbeten. Vid handläggning av ett avvisnings-eller utvisningsärende föreslår FARR att med enkelt ärende avses ett sådant där de omständigheter som åberopats är sådana att dessa inte under några omständigheter kan läggas till grund för ett uppehållstillstånd. Ett ärende kan aldrig avses vara av enkel beskaffenhet om det erfordras överväganden avseende länderinformation eller annan sakkunnig bevisning, bedömning av sökandens trovärdighet eller hans personliga förhållanden och bakgrund.


12.2.3 Tidsfrister

Utredningens förslag: Av - eller utvisningsmål skall avgöras skyndsamt (förtursmål)

FARR tillstyrker kommitténs förslag. FARR vill åter framhålla att NIPU inte genomlyst orsakerna till dagens långa handläggningstider, vilket skulle ha givit bättre möjligheter att bedöma föreslagna förändringar.

FARR delar inte kommitténs antydan om att en väsentlig orsak till de genomgående exceptionellt långa handläggningstider skulle vara den sökandes eller dennes ombuds åtgärder, såsom begäran om anstånd. Detta kan endast ha en högst marginell inverkan på handläggningstiderna.

Att överföra utlänningsärenden till domstolar innebär inte i sig att man uppnår en större effektivitet eller snabbhet, i synnerhet då större kravs ställs på muntlighet vid en tvåpartsprocess. FARR är övertygad att om en ökad snabbhet ska uppnås måste det ske en betydande ekonomisk och personell resurstillskott. Regeringen har ansvaret för detta.

FARR vill betona att det är av ytterst vikt att ett ärende som rör barn handläggs skyndsamt med höga krav på rättssäkerhet. Många barn är traumatiserade av upplevelser i hemlandet och/ eller under flykten hit varför de i många fall behöver professionell hjälp för att bearbeta detta. Ovisshet om den framtida situationen kan avsevärd försvåra och i vissa fall rent ut omöjliggöra behandlingen. Ärenden som berör barn måste därför ges särskild prioritet. Oavsett kravet på skyndsamhet får detta inte under några omständigheter leda till att man frångår kravet på noggrann ärendeberedning och omsorgsfull prövning.

12.2.4 Meddelande av dom och beslut

Utredningens förslag: Samma regler som i övrig förvaltningsprocess bör gälla (senast fyra veckor efter dom)

FARR tillstyrker kommitténs förslag

Vi saknar uppgifter om hur snabbt ett ärende expedieras efter att det avgjorts i Utlänningsnämnden. Vår uppfattning är dock att det rör sig om en väsentlig kortare tid än fyra veckor. I såväl asylärende som i övriga uppehållstillstånd är det för den klagande, och i vissa fall dennes anhöriga, av stor vikt att så snart som möjligt ta del av besluten. Detta gäller i synnerhet ärenden där barn är berörda.

Oavsett de tidsramar som ges i förvaltningslagen så måste domstolarnas målsättning vara att meddela dom eller beslut någon dag efter förhandling, speciellt om denna varit muntlig. Samma målsättning måste gälla för Statens Invandrarverk.
 

12.2.5 Parts rätt att få del av uppgifter

Utredningens förslag: Part skall ges tillfälle att yttra sig över uppgift som tillförts ärendet av någon annan.

FARR tillstyrker förslaget

FARR anser att det är ur rättssäkerhetssynpunkt ett helt oeftergivligt krav att allt material som utgör eller kan komma att utgöra beslutsunderlag kommuniceras den sökande. Detta gäller även den landinformation som kan komma att användas i ärendet. Om detta se vidare avsnitt 15.1

13. Särskilda frågor om utlänningsdomstolarna

13.1. Domstolarnas lokalisering

Utredningens förslag: Kommittén förordar att länsrätterna i Stockholm, Skåne län och Göteborg utgör utlänningsdomstolar. Kammarrätten i Stockholm skall utgöra Utlänningsöverdomstol.

FARR tillstyrker förslaget avseende Utlänningsöverdomstol men anser att antalet länsrätter bör utökas till fyra för att täcka även den norra delen av landet.

13.2.3 Hur nämndemännen i utlänningsdomstolar och Utlänningsöverdomstol bör utses

Utredningens förslag: Nämndemän utses på samma sätt som i läns - och kammarrätt. Annan kretsindelning är dock nödvändig.

FARR avstyrker kommitténs förslag och föreslår att nämndemän i utlänningsdomstolar väljs bland de nämndemän som normalt tjänstgör vid de länsrätter som ligger inom varje utlänningsdomstols "upptagningsområde". Vid Utlänningsöverdomstolen skall förordas nämndemän som normalt tjänstgör vid Kammarrätten i Stockholm eller vid annan kammarrätt.


14. 0 Processuella beslut (Förslag till instansordning/förvarsbeslut av statsråd)

Utredningens förslag: Beslut i processuella frågor överklagas i samma ordning som för utlännings-och  medborgarskapsärenden i övrigt. Beslut av statsråd överklagas till Regeringsrätten.

FARR tillstyrker kommitténs förslag.


14.4.1 Överlämnade av ärenden till högre instans

Utredningen förslag: Ett ärende skall kunna överlämnas från lägre till högre instans om det på grund av familjesamband eller annan liknande orsak har samband med ärende som prövas av den högre instansen. Detta under förutsättning att den sökande lämnar sitt medgivande till detta.

FARR avstyrker kommitténs förslag

För en rättssäker prövning bör alla ärenden prövas i minst två instanser. Detta gäller i synnerhet ärenden där asyl- eller andra skyddsskäl åberopas. De sökandes vetorätt kan inte anses utgöra ett tillräckligt starkt skydd mot att en ur rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande prövning sker.

Prövning i två instanser medför självfallet en ökad samlad arbetsbörda, men då antalet sådana ärenden ändå är tämligen begränsat bör detta inte vålla några större olägenheter. Inte heller bör olägenheter i form av lång tidsutdräkt uppstå om den lägre instansen handlägger det senare ärendet med förtur eller särskild förtur.
 

14.4.1 Överlämnande mellan sidoordnade instanser

Utredningens förslag: Ärenden skall kunna överlämnas mellan sidoordnade instanser enligt förvaltnings- och processlagens regler för överlämnande mellan länsrätter

FARR tillstyrker kommitténs förslag
 

15 Behovet av länderkunskap och annan ny kompetens

15.1 Länderkunskap

Utredningens förslag: Erfarenhet och uppbyggnad av Invandrarverkets informationssystem LIFOS bör avvaktas. Domstolarnas bibliotek och information skall utvecklas och kompletteras. Domstolarna bör ha tillgång till LIFOS.

FARR avstyrker kommitténs förslag.

I direktiven till NIPU anges "Handläggningen av asylärenden har under lång tid av år kritiserats för att handläggningstiderna varit långa och att insynen i processen från såväl parter som allmänhet varit dåliga."

Endast om part kan bedöma vilket material som kommer att läggas till grund för kommande beslut kan han eller hon åberopa relevant motbevisning och därtill uppfatta beslutet som trovärdigt. Det optimala vore om endast av part åberopat material lades till grund för bedömning och beslut.

Genom förvaltningsprocesslagens 8§ har dock utlänningsdomstolarna en egen utredningsskyldighet. I första hand anser vi att domstolen, vid otillräckligt beslutsunderlag, skall förelägga part att komplettera ärendet. Först i andra hand bör domstolen själv ta initiativ till egna utredningar.

Vi tror att utlänningsdomstolarna och Utlänningsöverdomstolen behöver god baskunskap för att kunna bedöma behovet av kompletteringar i beslutsunderlaget. Denna skulle kunna ges form av en av förslagsvis Utrikesdepartementet och SIV upprättad generell information om förhållanden i andra länder. Informationen skulle vara officiell och offentlig och som förebild kunde man lägga U S Department of State Country Reports on Human Rights Practices eller den brittiska INDs Country reports kompletterad med fakta av den typ som finns i Central Intelligence Agency (CIA) World Factbook och med utförliga kartor över landet. Dessutom borde information från FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) om aktuella länder samt UNHCR:s bedömning av vilka kategorier som är i behov av skydd ingå. Ovan angiven information skulle inte bara vara offentlig utan också vara möjlig att prenumerera på. Uppdateringar skulle med automatik sändas till prenumeranter.

Förslaget skulle ge domstolarna en grund utifrån vilken de skulle kunna bedöma behovet av ytterligare utredningar

Om domstolarna tar initiativ till ytterligare utredning skall utredningsresultat delges part

I detta sammanhang bör också påpekas att harmonisering av asylfrågorna inom EU kommer att leda till krav på att beslut grundas på likvärdiga länderbedömningar. För närvarande finns den s k CIREA gruppen (Centre for Information, Discussion and Exchange on Asylum) som gör dessa analyser och bedömningar. Riktlinjerna för CIREA:s verksamhet öppnas en möjlighet att dela med sig av dessa uppgifter till part. FARR anser det av stor betydelse att detta sker när myndigheterna åberopar CIREA rapporter. Här har Sverige ytterligare en möjlighet att förverkliga krav på större öppenhet inom EU genom att gå i spetsen för en sådan utveckling.

15.2. - 15.3.3 Frågor om behovet av ny kompetens

FARR delar uppfattningen framförd av andra frivilliga organisationer att ämnet utlänningsrätt, av många olika skäl, måste bli föremål för juridisk akademisk forskning. Tilltron till hanteringen av utlänningsärenden, oberoende av om den sker vid myndighet eller vid domstol, torde vara beroende av om olika frågeställningar kan bli föremål för saklig analys och debatt. Inte minst torde en utvärdering av nu föreslagna reformer vinna ytterligare acceptans om den görs av oberoende forskare. I samband med förslaget att utlänningsärenden nu skall handläggas vid domstol borde därför också tillses att det vid de juridiska institutionerna finns forskare, helst professorer, i ämnet. Den grundläggande juristutbildningen bör också påverkas av den föreslagna reformen så att utlänningsrättsfrågor får en tydligare plats i grundutbildningen av jurister. Även ansvariga för utlänningsrättsliga frågor inom frivilliga organisationer bör ha tillgång till relevanta kortkurser genom universitetens försorg.

Det är väsentligt att den teoretiska grunden inom utlänningsrätten utvecklas och då särskilt inom de processuella och bevisteoretiska områdena. Vidgade kunskaper och insikter på dessa områden bör bibringas alla berörda beslutsfattare och handläggare på prövningens alla nivåer såväl som jurister som utses som offentliga biträden.

Särskilt vikt bör tillmätas hörande av barn och bedömning av barnets berättelse. Detta fordrar då utbildning och fortbildning inom området. Detta gäller såväl hörande av barn som bedömning och tolkning av vad barn har att anföra. Barn kan också ha egna asyl- eller andra skyddsskäl såsom risken för att rekryteras som barnsoldat, att utsättas för könsstympning eller hamna i prostitution. Det är därför väsentligt att tillräckliga bakgrundskunskaper finns även avseende dessa frågor.


16 Biträdesfrågor

16.1 Offentligt biträde

Utredningens förslag: Kommittén föreslår inga lagändringar.

FARR tillstyrker kommitténs förslag men vill erinra om förslaget att advokatjourer införs vid varje region inom Invandrarverket.

16.2 Medverkan av frivilliga organisationer eller medborgarvittne

Utredningen lämnar inget förslag

FARR föreslår att det utreds om frivilliga organisationer kan få aktiv insyn i ärenden som bedöms som uppenbart ogrundade bl a på grund av tillämpningen av Dublinkonventionen eller principen om säkert tredje land. Utredningen kan bygga delvis på utvärderingen av det s.k. Arlandaprojektet och överväga om företrädare för frivilliga organisationer kan ges möjlighet att kräva att ett ärende behandlas fullt ut i två instanser utan omedelbar verkställighet då tveksamhet om beslutets riktighet uppstår och med rätt för den sökande att vistas i Sverige under prövningstiden.

17 Sekretessfrågor

17.1 Sekretesslagstiftningen

Utredningens förslag: Kommittén föreslår inga lagändringar beträffande sekretesslagstiftningen.

FARR tillstyrker förslaget men erinrar om att om myndigheter grundar sina beslut delvis på underlag som bygger på kunskaper och slutsatser från ett EU-organ ( t ex CIREA) så ska inte nuvarande principer om utrikessekretess hindra att innehållet kommuniceras parten.


18 Regeringens styrning av praxis

Utredningens förslag: Möjlighet att överlämna ärenden till regeringen för vägledande beslut slopas. Regeringens styrning får ske genom förordningar.

FARR tillstyrker kommitténs förslag men vill dock betona att vi anser det väsentligt att regeringen, liksom på andra rättsområden, inte styr tillämpningen utan endast inom ramen för dess statsrättsliga kompetens kompletterar av riksdagen fattad lag. Regeringens befattande med det utlänningsrättsliga området måste vara mycket generell.


19 Säkerhetsärenden


19.6 Överväganden och Kommitténs förslag

Utredningens förslag: Säkerhetsärenden skall i första instans avgöras av Statens Invandrarverk och kunna överklagas till regeringen. Regeringen skall inhämta yttrande från Högsta Domstolen. Dess yttrande är bindande i alla ärenden där HD funnit att s.k. absoluta verkställighetshinder föreligger (9 kap 1 § första förslag till ny utlänningslag) och i fråga om av- eller utvisning av EES-medborgare.

FARR tillstyrker med tvekan kommitténs förslag.

Säkerhetsärenden är sällan rent juridiska utan inbegriper nästan undantagslöst även betydande politiskt material. I dagsläget är det tveksamt om Invandrarverket besitter erforderliga kunskaper på detta område. För att verket skall kunna hantera säkerhetsärenden på ett rättssäkert sätt fordras att de får tillgång till information som finns på detta område inom regeringskansliet och säkerhetspolisen och att berörd personal får tillräcklig utbildning och information. Av sekretess- och effektivitetsskäl bör ärendena exklusivt handläggas av en mindre enhet inom verket.


19.1 Ärende med utrikespolitisk betydelse

Utredningens förslag: Ärenden avgörs inom den vanliga instansordningen även om de kan ha utrikespolitisk betydelse.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

FARR vill uttrycka sin tillfredsställelse över att dessa ärenden skall avgöras i vanlig ordning utifrån sina förutsättningar utan beaktande av vilken utrikespolitisk konsekvens ett avgörande kan få.

21 Anknytning genom äktenskap/sammanboende


21.3.1. Anknytningsutredingens förslag

Utredningens förslag: Kommittén ställer sig bakom Anknytningsutredningens betänkande

"Uppehållstillstånd på grund av anknytning"

Regleringen av den uppskjutna invandringen

Utredningens förslag: Ett system med uppskjuten invandringsprövning bör bibehållas. Den bör lagregleras.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

 
Seriositetsprövningen


Utredningens förslag: Fråga om ett förhållande är seriöst bör kunna bedömas utifrån en bra utredning. Såväl sökande som referensperson bör i normalfallet höras muntligt.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

Behovet av bra utredningar i anknytningsärenden vid de olika svenska beskickningar världen runt kan inte nog betonas. För detta krävs en gedigen utbildning kring vilka frågor som är av betydelse för bedömningen om tillstånd skall beviljas. Systemet med utlänningsattachéer från Invandrarverket har höjt kvalitén men fortfarande förekommer det ärenden där Statens Invandrarverk och Utlänningsnämnden inte har ett tillräckligt gott beslutsunderlag i enskilda ärenden.

Om ett förhållandes seriositet ifrågasätts bör både sökanden och referenspersonen höras muntligt. I det fall det finns tveksamheter på grund av de uppgifter referenspersonen lämnat skriftligen måste denna alltid ges möjlighet att förklara sig muntligt.

 
Arrangerade äktenskap

Utredningens förslag: Uppehållstillstånd bör kunna beviljas även om parterna träffats i mycket lite utsträckning om detta konstateras ha sin bakgrund i traditionella förhållanden.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

FARR vill uppmärksamma lagstiftaren på problemet med tvångsvisa arrangerade äktenskap där mannen och kvinnan, eller någon av dem, vigts mot sin vilja.

Risk för våld eller kränkning i förhållandet

Utredningens förslag: Endast om det finns påtaglig risk för våld eller annan allvarlig kränkning inom ett förhållande skall ansökan avslås om det i övrigt framstår som seriöst.

FARR tillstyrker kommitténs förslag


Kontroller genom utredningar och registerutdrag

Utredningens förslag: Referenspersonen i Sverige bör alltid tillfrågas om tidigare förhållanden och eventuella domar för brott. Utdrag ur polisregister bör alltid kunna inhämtas och Invandrarverket bör ha rätt till terminalåtkomst för uppgift om domar enligt 3, 4 och 6 kap brottsbalken.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

 
Fortsatt uppehållstillstånd trots att förhållandet upphört

Utredningens förslag: Fortsatt uppehållstillstånd skall kunna lämnas trots att förhållandet upphört om sökanden utsatts för våld eller annan allvarlig kränkning eller om barns frihet och frid kränks. Uppehållstillstånd skall som regel beviljas om det är sannolikt att sökanden eller dennes barn utsatts för allvarliga övergrepp och dessa upphört så sammanlevnaden avslutats såvida inte sammanlevnaden varit helt kortvarig eller att förhållandet från början varit oseriöst.

FARR tillstyrker kommitténs förslag i stort men ansluter sig till minoritetens reservation.


 Information till de sökande

Utredningens förslag: Genom partsinsyn och kommunicering skall sökanden ges ett tillfredsställande skydd mot att det i ärendet förekommer uppgifter av betydelse som denna inte känner till.

FARR tillstyrker kommitténs förslag.


21.3.2 Uppehållstillstånd efter inresan

Utredningens förslag: Även fortsättningsvis skall uppehållstillstånd ha beviljats före inresa. Undantag skall kunna ske om utlänningen har stark anknytning till någon i Sverige och det inte skäligen kan krävas att denne återvänder till ett annat land för att ge in en ansökan.

FARR delar minoritetens uppfattning om undantag från huvudregeln sid 609-610 och stödjer deras ändringsförslag.

FARR avstyrker förslaget i nuvarande lydnad och föreslår att "till ett annat land" byts ut mot "hemlandet". Genom utvecklingen i EU kommer medlemsländerna att öka samarbetet så att i länder där Sverige inte har en beskickning kommer ett annat EU-land med närvaro i det aktuella landet att överta ansvaret för att pröva en viseringsansökan. Detta ansvar borde kunna utökas till att omfatta en anknytningsansökan.

FARR vill också behålla möjligheten för uppehållstillstånd att beviljas efter inresan "om det är uppenbart att utlänningen skulle ha fått uppehållstillstånd om prövningen skett före inresan". Som det är idag så förekommer det fortfarande ett onödigt exercerande i uppenbara anknytningsfall även inom ramen för tillämpningen av Dublinkonventionen. FARR anser att starka anknytningsskäl bör ha företräde vid tillämpningen av Dublinkonventionen. Konsekvensen är annars att man tvingar en person att återvända till ett "Dublinland" inte egentligen för att söka asyl men för att söka anknytningstillstånd till Sverige. Ett sådant systen belastar i onödan ett annat europeiskt lands asylmottagningssystem.

FARR vill också i detta sammanhang peka på de olika sätt att behandla principen om familjens rätt att enas. Det finns väsentliga skillnader mellan EU- och EES-medborgare och så kallade tredjelandsmedborgare. EU- och EES medborgare har rätt till familjeåterförening eller familjebildning med andra EU- eller EES medborgare samt med tredjelandsmedborgare utan att den andra personen söker om tillstånd före ankomsten till Sverige. Tredjelandsmed-borgare med vistelserätt i Sverige, samt svenska medborgare med anknytning till tredjelandsmedborgare har däremot inte denna rättighet, utan ansökningar skall göras utanför Sverige och ett positivt besked erhållas innan inresa kan ske. Det vore önskvärt att sådan skillnader i behandling upphör och att alla personer skulle behandlas lika inför lagen. Det är seriositeten bakom anknytningen som ska vara det avgörande - inte vilken typ av medborgarskap man har.


22 Omprövning av beslut som vunnit lagakraft

22.3.3. Utredningens förslag Nuvarande ordning för ny ansökan ersätts med en ordning där Statens Invandrarverk prövar om hinder mot verkställighet föreligger. Verkställighetshinder av humanitär art införs. Invandrarverket får upphäva avvisningsbeslut om det föreligger praktiska verkställighetsgrunder eller om det står klart att politiska och humanitära verkställighetshinder föreligger. Nya skäl som tidigare inte prövats i sin helhet måste av verket anmälas till utlänningsdomstol. Detta behöver dock inte ske om verkställighet inte är planerad inom den närmaste tiden.

FARR tillstyrker förslaget i stort men med reservation.

Det är ett absolut krav att ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut måste kunna omprövas om nya omständigheter framkommit som visar att utlänningens liv, hälsa eller frihet är i fara om verkställighet skulle ske. Det är bra att verkställande myndighet är den som också, i första hand, skall vara den som har att pröva om nya omständigheter inträffat som omöjliggör verkställighet av ett tidigare fattat beslut och eventuellt beviljar uppehållstillstånd.

Det är också bra om ärendet skall hänvisas till länsrätten om de nya skälen inte i sin helhet prövats tidigare - d.v.s. att även skäl som bara delvis är nya ska kunna prövas. FARR vill erinra om att det nuvarande förbudet mot att beakta redan prövade skäl har framtvingat en olycklig snedvridning så att bedömningen efter s.k. ny ansökan nästan uteslutande har handlat om humanitära skäl. Inte ens uppenbara felaktigheter har varit möjliga att rätta till om de avser ett redan prövat skäl. I förlängningen av denna lagtolkning har vi fått den tragiska pressen mot psykiska sammanbrott och självmordshandlingar. Det vore önskvärt med ett tydliggörande i propositionen av att den asylsökandes hela situation inklusive de "gamla" skälen för ansökan ska beaktas vid bedömning av verkställighetshinder, även om enbart dessa skäl inte har varit tillräckliga för att medge uppehållstillstånd.

FARR har även tre väsentliga reservationer:

För det första ser vi en risk att handläggningsordningen i princip kommer att bli avhängig verkets bedömning av omständigheterna i det enskilda ärendet. Det delade ansvaret kan därtill leda till att Statens Invandrarverk skärper tillämpningen med hänvisning till att ärendet ju ändock kommer utlänningsdomstolen tillhanda när verkställigheten blir nära förestående. Utlänningsdomstolens bedömning kan å andra sidan komma att påverkas av att SIV kort tidigare gjort bedömningen att hinder mot verkställighet ej föreligger.

I många fall där nya ansökningar görs hyser de sökande, oavsett de objektiva förhållandena, så stark subjektiv fruktan för ett återvändande att detta uppfattas som omöjligt. "Hotet" om verkställighet leder i dessa fall ofta till psykiska problem. Barn riskerar att drabbas av allvarliga psykosociala skador.

Mot denna bakgrund är FARR av den uppfattning att även en mindre omfattande skärpning av tillämpningen, av i första hand vad som skall anses som stridande mot humanitetens krav, kan få ytterst allvarliga konsekvenser, inte minst för barn.

Den föreslagna ordningen för omprövning av lagakraftvunna beslut kan således, genom en oklar ansvarsfördelning, leda till oönskade resultat ur humanitär synpunkt. Ett klargörande avseende ansvarsfördelningen mellan SIV och utlänningsdomstolen skulle undanröja ovan nämnda risk.

För det andra: ärenden som anhängiggörs ett internationellt organ såsom Domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg eller FN:s kommitté mot tortyr i Geneve och där en begäran riktas till Sverige av organet att avvakta med verkställighet tills ärendet har granskats har hitintills varit ett skäl att meddela inhibition grundad på verkställighetshinder. Utredningen föreslår att den nya lagen skall utesluta denna formulering och ersättas med att "lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning inte hindrar att uppehållstillstånd beviljas om det följer av ett internationellt åtagande." Utredningen ger sken av att handläggningen går fort vid dessa internationella instanser och att "i de allra flesta sådana fall " står det "helt klart att uppehållstillstånd skall beviljas." Verkligheten är annorlunda. När ett ärende anhängiggörs det internationella organet måste en första prövning ske om huruvida ärendet kan tas upp eller inte. Innan detta sker kan det internationella organet begära konventionsstaten att skjuta upp verkställigheten i avvaktan på en s k "admissibility" prövning. Enligt Europadomstolens beslut i Cruz Varas fallet (1991) är inte en sådan begäran bindande men i verkligheten har de flesta stater respekterat dem och meddelat inhibition. Handläggningen vid domstolen eller kommittén kan ta tid. Om man tar bort nuvarande regel att inhibition meddelas i sådana fall om inte synnerliga skäl talar däremot innebär det att en person tvingas hålla sig gömd hela tiden fram tills dess att det internationella organet lämnar besked om att ärendet tas upp till full prövning. Men FARR tolkar utredningens förslag så att det inte kan komma på fråga att meddela inhibition ens om ärendet tas upp till full prövning. Det är först när ett beslut föreligger från det internationella organet till förmån för den sökande som detta skulle kunna ske och ett sådant beslut kan ta ännu längre tid. Även om beslutet är till den sökandes fördel anser kommittén att nya omständigheter kan ha kommit fram efter utslaget av det internationella organet som medför att det inte framstår som rimligt att bevilja uppehållstillstånd. FARR menar att om ett internationellt organ har funnit att en person bör ges skydd bör ett beslut fattas omedelbart av Invandrarverket att bevilja uppehållstillstånd. Om det senare framkommer skäl som kan föranleda en omprövning bör ärendet behandlas som ett ärende om återtagande av uppehållstillstånd i en särskild ordning.

Utredningens bristfälliga resonemang lämnar inte tillräckliga garantier att en person som har vänt sig till ett internationellt organ med rätt att döma i hans/hennes ärende inte faktiskt avvisas eller utvisas från Sverige under tiden som ärendet prövas av antingen Invandrarverket, eller om ärendet har överlämnats till polisen för att den sökande inte är anträffbar, av polismyndigheten.

För det tredje: utredningens förslag innebär i praktiken ett hinder för en person som lever gömd att få frågan om verkställighetshinder prövad. Detta genom att invandrarverket inte ska behöva lämna över ärendet till länsrätten om verkställigheten inte är omedelbart förestående - och det är den enligt utredningen inte om vederbörande är oanträffbar.

Skälet till att införa en sådan begränsning är uppenbart. Utredarna torde vilja förhindra att utlänningar vars skäl redan är prövade ska bli kvar i Sverige och få möjlighet att ansöka gång på gång. Men begränsningen drabbar även dem, för vilka undantagsregeln om verkställighetshinder är avsedd. Man måste utgå ifrån att det faktiskt kan inträffa i verkligheten att en persons skyddsbehov har blivit missbedömda (även om det förhoppningsvis blir mer sällsynt i morgondagens asylprocess). En felbedömning kan göras på grund av otillräckligt utredningsmaterial eller på grund av att den sökande själv (i skräck för myndigheter eller av andra skäl) ej har vågat uppge sanningen. Det kan alltså inträffa att ett beslut behöver omprövas för att det faktiskt föreligger ett skyddsbehov. Ett faktiskt skyddsbehov kan också uppstå under utredningstiden eller till och med efter lagakraftvunnet beslut - till exempel genom att myndigheterna i hemlandet får upp ögonen för en person som de tidigare har haft ett särskilt intresse för.

Undantagsregeln är till just för dessa situationer. Om sådana inte skulle kunna uppstår, så skulle det inte behövas någon paragraf om verkställighetshinder. Problemet är att just i dessa situationer, då ett faktiskt skyddsbehov föreligger, så är det fullständigt rationellt för den asylsökande att hålla sig undan verkställighet. Det är orimligt att därmed definiera ut honom/henne från möjligheten till en prövning.

En motsvarande situation uppstår även då det av myndigheterna bedömda faktiska skyddsbehovet inte föreligger - men då den asylsökandes subjektiva skräck för hemresan driver in vederbörande i psykosliknande tillstånd, eller utlöser självdestruktiva handlingar. Det måste finnas en ventil för humanitära överväganden, som inte hålls stängd beroende på att den sökande i sitt nedbrutna tillstånd är livrädd för att ge sig till känna.

Det är enligt FARR:s mening ett fullt tillräckligt skydd mot "missbruk" att Invandrarverket utan inhibition direkt kan säga nej då skälen redan är prövade i sin helhet. För att rent praktiskt kunna pröva saken i länsrätt, är det tillräckligt att den sökande uppger en kontaktadress, till exempel genom juridiskt ombud.
 

Rättshjälp

Utredningens förslag: Offentligt biträde skall vid ny ansökan förordnas om det inte kan antas att behov av biträde saknas. Detta är samma ordning som i utlänningsärenden i övrigt. Detta kommer i regel att ske av till utlänningsdomstol anmälda ärenden.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

23 Levnadssättets betydelse vid prövningen av ärenden om uppehållstillstånd, avvisning och utvisning

23.3.2 Uppehållstillstånd

Flyktingar och vissa skyddsbehövande

Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelser ändras ej.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

De som flytt undan krig eller miljöförstöring

Utredningens förslag: Endast brottslighet är skäl för att vägra uppehållstillstånd av vandelsskäl.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

 
Andra tillståndssökande än skyddsbehövande

Utredningens förslag: Vid prövningen skall brottslighet, eventuellt i förening med annan omständighet, beaktas. Skälen för uppehållstillstånd skall vägas mot misskötsamheten.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

 
23.3.3 Tidsbegränsade uppehållstillstånd

Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelser ändras inte.

FARR tillstyrker kommitténs förslag



23.3.4 Återkallelse av uppehållstillstånd

Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelser ändras inte.

FARR tillstyrker kommitténs förslag
 

Återkallelse på grund av att utlänningen har handlat på ett sådant sätt att det finns allvarliga anmärkningar mot levnadssättet

Utredningens förslag: Möjligheten att återkalla uppehållstillstånd på grund av misskötsamhet utgår.

FARR tillstyrker kommitténs förslag


Återkallelse på grund av att det kan antas att utlänningen kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet

Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelser bör inte ändras.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

Beaktande av levnadsomständigheter

Utredningens förslag: Även vid återkallelse på andra grunder än oriktiga uppgifter skall hänsyn tas till utlänningens levnadsomständigheter.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

23.3.5 Avvisning

Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelser ändras inte.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

Avvisning när utlänningen på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan särskild omständighet kan antas komma att begå brott

Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelser ändras inte.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

 
Avvisning när det kan antas att utlänningen kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet


Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelser ändras inte.

FARR tillstyrker kommitténs förslag
 

24 Preskription av beslut som vunnit laga kraft och ny verkställighet
 

24.3.1 När ett beslut om avvisning eller utvisning skall anses vara verkställt

Utredningens förslag: Ett inte preskriberat av- eller utvisningsbeslut skall alltid kunna verkställas på nytt om utlänningen återvänder oavsett om återreseförbud gäller eller ej.


24.3.2 Ansökan om uppehållstillstånd när ny verkställighet kan genomföras

Utredningens förslag: Ansökan handläggs som ett verkställighetsärende enligt 9 kap. förslaget till ny utlänningslag

FARR avstyrker förslagen

En sökande som återvänder till Sverige en tid efter (upp till fyra år efter att avvisnings- utvisningsbeslutet vunnit laga kraft) att han avvisats och som då åberopar helt nya asylskäl kommer, som kommitténs förslag under 24.3.2 får förstås, få sin ansökan prövad i form av ett verkställighetsärende. Oberoende av om skälen uppfattas som nya eller ej blir dessa därmed prövad i endast en instans (antingen av SIV eller av en utlänningsdomstol). Detta torde strida mot Europakonventionens artikel 13.

Oavsett de problem som redovisas som skäl för förslagen i utredningens 24 kap. så är FARR av uppfattningen att det i lag måste anges när ett avvisnings- eller utvisningsbeslut skall anses vara verkställt.

25 Straffbestämmelser

Utredningens förslag: Straffbestämmelser i utlänningslagen systematiseras och görs klarare. Det skall fortfarande vara straffbelagt att inte söka uppehållstillstånd inom föreskriven tid. Bortsett från skyldigheten att ha pass, visering, uppehålls- och arbetstillstånd, bortfaller straffbestämmelser mot överträdelser av utlänningslagen. Detsamma gäller skyldighet att vistas i viss del av landet.

FARR tillstyrker kommitténs förslag


26.1 Beslut om avvisning när inga politiska skäl åberopas

Utredningens förslag: Polismyndighetens möjlighet att besluta om avvisning när inga politiska skäl åberopas behålls.

FARR tillstyrker kommitténs förslag


26.2 Tiden inom vilken beslut om avvisning skall fattas

Utredningens förslag: Beslut om avvisning måste fattas inom tre månader från att den första ansökan om uppehållstillstånd getts in. Fattas beslut senare benämns avlägsnandet utvisning.

FARR tillstyrker kommitténs förslag
 

Mot bakgrund av den föreslagna ändringen anser FARR att tydlighet skulle erhållas om det i förslaget till 6 kap. Utlänningslagen införs en paragraf genom vilken anges vilken myndighet som skall fatta beslut enligt den föreslagna 6§ i 6 kap.


26.3 Uppsikt i form av skyldighet att uppehålla sig inom visst geografiskt område

Utredningens förslag: Möjligheten utgår att låta uppsikt ta formen av ett åliggande att vistas inom ett visst geografiskt område.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

 
28.1 Kostnader

Kommitténs bedömning: Kostnaden för en ändrad instansordning överstiger Utlännings- nämndens nuvarande anslag med ca 25 - 30 milj kronor.

FARR anser att bedömningsgrund saknas.

FARR har inte tillräckligt underlag för att bedöma om kommitténs uppskattning av kostnaderna kan ha förankring i verkligheten.

Som tidigare angivits är vi av uppfattningen att kortare handläggningstider endast kan erhållas för det fall, i första hand, Statens invandrarverk erhåller ytterligare resurser för utredning av ärenden.

Vår uppfattning är att ett sådan resurstillskott till hanteringen i början av proceduren leder till stora slutliga besparingar, genom i första hand betydligt kortare totala handläggningstider.

Vi tror inte, till skillnad mot kommittén, att Statens Invandrarverk vid en dags muntliga för- handlingar inför utlänningsdomstolen kan företrädas av en anställd i samtliga ärenden. Denna vår bedömning baserar vi på uppfattningen att utlänningsärenden är av komplicerad natur med mängder av detaljuppgifter. Förutsatt att den muntliga förhandlingen inte är tänkt att vara enbart skydd mot den kritik som framförts mot gällande ordning utan öka rättssäkerheten vid beslutsfattandet så torde en ensam tjänsteman inte förmå att tillvarata statens intressen i ett större antal ärenden under samma förhandlingsdag.

Vi delar inte heller kommitténs uppfattning att tvåpartsprocessen i sig medför ökad snabbhet och därmed kortare handläggningstider.

28.2 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Utredningens förslag: Ny instans- och processordning och övriga förslag träder i kraft 1 juli år 2001.

FARR tillstyrker kommitténs förslag

FARR vill slutligen påpeka behovet av förtydligande och tillägg till det föreslagna 10 kap Utlänningslagen : Verkställighet av beslut om förvar

10 kap. 3 § bor kompletteras med: "Ensamstående och ogifta kvinnor skall erbjudas förvar avskilt från man", för att minska risken för att de kan utsättas for övergrepp.

Hedemora 1999-08-31

För styrelsen i Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd,

Michael Williams

ordförande

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Kontakt

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391,
101 27  STOCKHOLM

Medlemssidor

Medlemssidorna är just nu stängda på grund av resursbrist. Vi hoppas kunna öppna ett nytt medlemsforum på en annan plattform.

Stöd FARR!

  

SWISH

123 327 8983

Postgiro 520890-5