Detta är en analys från 2017!
En granskning som FARR har genomfört av ett antal åldersuppskrivningar i asylärenden visar att Migrationsverkets beslutsfattare ändrar åldern för ensamkommande barn utan någon utredning över huvud taget. I de flesta av de 20 beslut som närgranskats redovisas ingen indikation alls på att barnet skulle vara vuxen, samtidigt som alla tänkbara intyg från professionella i barnets omgivning lämnas utan avseende. I ett par av besluten finns en åldersbedömning – mer eller mindre seriös – från ett annat EU-land. Samtidigt innehåller andra beslut åldersbedömningar från EU-länder som visar på en ålder under 18 år. Beslutet blir ändå: Du är vuxen.
Ärendena som granskats har samlats in från rörelsen “Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa” som med hashtaggen #vistårinteut i högsta hugg har kämpat för de ensamkommande barnen sedan i höstas. Tyvärr utgör fallen inga undantag. Granskningen kom till stånd efter diskussioner med andra frivilligorganisationer – alla har samma erfarenhet.
FARR har även tagit del av statistik från 2016 som visar att för ensamkommande barn från Afghanistan tycks åldersuppskrivningar i stort sett ha ersatt den praxis med tidsbegränsade uppehållstillstånd som aviserades förra våren. Barn över 15-16 år som inte kan bevisa ett personligt skyddsbehov skulle enligt Migrationsverkets ställningstagande få uppehållstillstånd tills de fyller 18. Det som istället händer är att de får ett utvisningsbeslut och samtidigt ett beslut om att de är vuxna. Detta pågår i stor skala. Därmed sätts även lagförslaget om uppehållstillstånd för gymnasister ur spel för denna grupp.
Du är vuxen tills du bevisar motsatsen
Det är normalt att den asylsökande måste försöka bevisa sina uppgifter. Det gäller även uppgifterna om identitet, dit åldern räknas. Att bevisa en ålder är svårt utan id-handlingar eller om id-handlingar från ett visst land inte godkänns. En viss marginal måste accepteras, och enligt tidigare riktlinjer ska den uppgivna åldern accepteras om åldern fortfarande är oklar efter utredning – eller om den uppgivna åldern ryms inom osäkerhetsintervallet efter röntgen. Men det vi nu ser är att ungdomarna inte ställs inför att bevisa den ålder de uppgett, utan de måste bevisa att de inte är vuxna. Eftersom varken den egna berättelsen eller omgivningens iakttagelser räknas som bevis så utgår Migrationsverket från att personen är vuxen. För detta behövs däremot inga bevis eller ens indicier. Det är en omvänd bevisföring som inte stämmer med några riktlinjer.
I ett brev till Migrationsverket skriver FARR: “Vi är medvetna om att det finns incitament för ungdomar att uppge lägre ålder än den verkliga och att det är olyckligt när vuxna hamnar i ungdomsboenden. Men vi erinrar om att det är ännu mer illa om barn hamnar i vuxenboenden, där det inte finns personal. Om ålder inte kan bedömas rättssäkert måste boendefrågan lösas på annat sätt.”
Besluten drabbar
FARR har tidigare beskrivit hur ungdomarna som skrivs upp i ålder ofta samtidigt tvingas lämna ungdomsboende eller familjehem hals över huvud och kan tvingas lämna skolan i förtid, trots att de har rätt att vara kvar i Sverige och överklaga besluten. De som sänt in beslut för granskningen vittnar ofta samtidigt om ungdomarnas villrådighet, förtvivlan och självskadebeteende. Det som oroar mest är att besluten kan följas av utvisning till ett land som fortfarande är i krig och där ungdomarna inte har några kontakter.