Fredag den 6 juni firar vi Sveriges nationaldag. Som traditionen bjuder kommer medborgarskapsceremonier hållas runt om i landet för att välkomna nya medborgare. I stad och land vankas det tal, diplomutdelning och underhållning följt av jordgubbstårtor, kaffe och bullar. En glädjens dag då många som väntat länge nu får tillgång till alla de rättigheter och möjligheter som ett svenskt medborgarskap innebär.
Det finns dock rejält med smolk i glädjebägaren. I skrivande stund står vi inför en rad utmaningar som i grunden kommer att förändra och försvåra vägen till svenskt medborgarskap. Förslag om bland annat inkomstkrav på 20 000 kr i månaden och språk- samt kunskapstester ligger nu på bordet och skulle kunna införas strax innan nästa års nationaldag. Vi är flera som har varnat om att de föreslagna löne- och kunskapskraven riskerar att förvärra befintliga barriärer och utanförskap, bland annat för kvinnor, äldre och grupper med kort utbildningsbakgrund som skulle drabbas dubbelt.
Utöver de nya kraven har långa väntetider för medborgarskap länge varit föremål för kritik, bland annat från Justitieombudsmannen. I nuläget behöver en vuxen person generellt vänta i 700 dagar på svar om medborgarskap. Som om väntetiderna inte redan var nog så har regeringen dessutom inför extra säkerhetsprövningar av befintliga ansökningar, vilket betyder att alla som redan sökt medborgarskap kommer behöva kallas till en extra intervju hos Migrationsverket.
De allt högre trösklarna för medborgarskap är dock bara en del av Tidöregeringens politik som syftar till att stänga ute grupper av människor. Vi ser en oroväckande utveckling där det görs större och större skillnad på människor och där klyftorna mellan de som får och inte får rätt till medborgerliga rättigheter kommer att utvidgas framöver.
Vi ser utvecklingen i regeringens förslag om kvalificering till välfärden, där nyanlända som inte har flyktingskäl skulle utestängas från bidrag som bostadsbidrag, barnbidrag och assistansersättning under sina fem första år sedan de fått uppehållstillstånd, även om de jobbar och bidrar till socialförsäkringarna. Bara de som uppnått en hög lön skulle få undantag. Även försörjningsstöd och övrigt ekonomiskt bistånd skulle enligt förslagen villkoras för icke-medborgare till att personen i fråga vistats lagligt i Sverige i fem år. Förslagen skulle innebära en radikal förändring där nyanlända och icke-medborgare på ett systematiskt sätt utestängs från det svenska välfärdssystemet och fråntas rätten till ekonomiskt trygghet.
Vi ser utvecklingen i retoriken där människor med uppehållstillstånd uppmanas att “Vakta sin tunga!” och i att företeelser som inte är kriminaliserade för medborgare i ökad grad innebär risk för utvisning för icke-medborgare. Dessa dubbla måttstockar har genomsyrat inte minst förslagen om vandel och hederligt levnadssätt.
Vi ser utvecklingen i regeringens politiska ambition om ökad återvandring. När Socialtjänsten och Migrationsverket nu ges i uppdrag att informera och uppmuntra klienter om återvandring kommer inte bara direkt berörda, utan otroligt många fler med utländsk bakgrund att uppleva sig alltmer oönskade i det svenska samhället.
Vi ser det när regeringen öppnar för återkallanden av både medborgarskap och uppehållstillstånd framöver. Eftersom de uppehållstillstånd som ges numera är tidsbegränsade har också den tryggheten som tidigare kom med ett permanent uppehållstillstånd bytts ut mot permanent osäkerhet för många i Sverige. För flyktingar och människor med humanitära skäl, det vill säga de som har störst behov av en trygg plats, planerar regeringen att helt avskaffa permanenta uppehållstillstånd. Framöver kommer allt fler uppleva att tryggheten som man tidigare trodde sig ha i Sverige rycks undan. Vi gör klokt i att inte ta lätt på vad detta gör med det svenska samhället.
Regeringen motiverar återkommande sin migrationspolitik och lagförslag rörande medborgarskap med att man vill minska segregationen i Sverige. Samtidigt läggs obefintliga resurser på de integrationsinsatser som vi som möter nyanlända vet fungerar. Viljan att sända ut ett budskap om hårdare tag verkar stå över allt annat. I praktiken riskerar det utanförskap som redan finns att allvarligt förvärras av regeringens migrationspolitik. Ett system där rättigheter ses som självklara för vissa men nekas eller behöver förtjänas av andra är ett system som aldrig kommer bära god frukt, det har historien lärt oss. Vid nästa års nationaldag kan flera av de lagförslag som omnämnts här redan ha trätt i kraft. Vi bör ställa oss frågan; vilken utveckling vill vi att samhällsgemenskapen ska ta framöver
FARR- Flyktinggruppernas Riksråd tillsammans med följande medlemsföreningar:
Föreningen Stöttepelaren
Föreningen Kulturum i Gävle
Borlänge Asylkommitté
Ingen Människa Är Illegal Östersund
Nätverket Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
NU i Linköping
Rainbow Refugees Sweden
RFSL
Refugees Welcome Stockholm