Asylprocedur och rättssäkerhet

Förslag i Tidöavtalet
I Tidöavtalet ingår att “så långt det är rättsligt möjligt begränsa asylsökandes rättigheter”. Det handlar om att höja beviskraven i asylproceduren, begränsa rätten till tolk och offentligt biträde samt se över listan över “säkra länder”. I avtalet står också att asylprocessen ska ses över för att stärka kvalitet och rättssäkerhet, bland annat för konvertiter och HBTQ-personer – men inte för att utöka rättigheterna.

Bakgrund

Det finns ingen entydig definition av rättssäkerhet, men det brukar innefatta sådant som att myndighetsutövning ska vara lagstyrd, att lika fall ska bedömas lika och att myndighetsbeslut och rättsliga avgöranden ska vara förutsebara. Ett viktigt inslag i den nuvarande asylproceduren är rätten till offentligt biträde. Den rätten gäller dock inte om ansökan anses vara “uppenbart ogrundad” till exempel för att personen inte framför några asylskäl eller kommer från ett land som definierats som “säkert”. Vuxna som ska överföras enligt Dublinförordningen kan också nekas offentligt biträde. 

Asylsökande har idag rätt till tolk vid intervjuerna och information på språk de kan förväntas förstå. Kallelser och annan praktisk information brukar ändå utgå på svenska. De offentliga biträdena kan fakturera Migrationsverket och domstolarna för tolkning vid sina samtal med de asylsökande, men det finns en utbredd kritik från advokatbyråerna mot att arvoden och ersättningar regelmässigt sätts ner så att det blir svårt att bekosta tillräckliga genomgångar med tolk. 

Utlänningslagen föreskriver att muntlig handläggning alltid ska ingå i asylärenden. Undantag gäller bara om den sökande ändå förklaras som flykting. Muntlig handläggning behöver dock inte betyda att det är en “muntlig förhandling” eller att personerna finns i samma rum. När någon sitter i förvar finns rätt till muntlig förhandling vid varje omprövning av förvarsbeslutet.