8 september 2022
Gemensamt uttalande:
I december 2021 lade EU-kommissionen fram ett förslag till förordning om hantering av instrumentaliseringssituationer på migrations- och asylområdet. Genom förslaget införs en mekanism som tillåter medlemsstaterna att göra avsteg från sitt ansvar enligt EU:s asyllagstiftning i situationer där migration utnyttjas (instrumentalisering). Mekanismen blir permanent tillgänglig för medlemsstater som kan åberopa den i många situationer, vilket i grunden gör det möjligt för dem att medvetet avvika från sina åtaganden.
Vi förstår att det finns ett brett stöd bland medlemsstaterna för den föreslagna förordningen och att det tjeckiska ordförandeskapet siktar på att anta en gemensam ståndpunkt senast i december. Detta skulle göra det till ett av de snabbast behandlade lagförslagen som rör asyl i Rådet. Förslaget gör det möjligt för stater att göra undantag från den föreslagna asylprocedurförordningen från 2016, det uppdaterade asylprocedurförslaget från 2020, den föreslagna omarbetningen av direktivet om mottagningsvillkor från 2016 och förslaget till omarbetat återvändandedirektiv från 2018. Inskränkningarna är omfattande och påtagliga och påverkar i hög grad rättigheterna för personer som söker skydd.
Undertecknade frivilligorganisationer (NGO:s) motsätter sig starkt införandet och användningen av begreppet instrumentalisering och dess kodifiering i EU-lagstiftningen. Vi förkastar vidare reformer av EU-rätten som bygger på att omfattande undantag från EU-lagstiftningen blir tillåtna. Skälen är följande:
Det är oproportionerligt: Begränsningen av de grundläggande rättigheterna för de personer som berörs av förslaget är så omfattande att det kan ifrågasättas om åtgärderna är nödvändiga och proportionerliga. Vi motsätter oss argumentet att åtgärder som vidtas av tredje lands regeringar som utnyttjar människor – inklusive asylsökande – för att destabilisera EU, bör leda till en kraftig inskränkning av dessa människors rättigheter genom att försämra asylregler och göra det svårare för dem att ansöka om internationellt skydd i Europa.
Det är kontraproduktivt: Undantag som finns permanent tillgängliga kommer att underminera det gemensamma europeiska asylsystemet och i synnerhet dess gemensamma natur. Liksom EU-domstolen har varnat för i samband med missbruk av artikel 78.3, riskerar reformerna att skapa godtycke genom att medlemsstater tillämpar olika standarder och väljer att gå in och ut ur det gemensamma europeiska asylsystemet efter behag. Avvikelser från EU:s normer är redan utbredda och medlemsstaterna kommer att använda “instrumentalisering” som förevändning för att inte tillämpa reglerna. [FARR:s kommentar: Artikel 78.3 i EU:s funktionsfördrag är den som tillåter EU-kommissionen att ingripa om ett EU-land hamnar i en nödsituation på grund av plötslig tillströmning av människor. Den kom till för att möjliggöra snabb omfördelning, inte för att stoppa människor på flykt.]
Det är onödigt: Det nuvarande regelverket ger redan medlemsstaterna flexibilitet att hantera skiftande händelser vid sina gränser, bland annat genom att redan tillåta undantag, om än hårt begränsade av fördragen och rättspraxis. Under vissa omständigheter får medlemsstaterna ange var asylansökningar ska lämnas in, förlänga tidsfristen för registrering av asylansökningar och sänka sina nivåer för mottagningsvillkor.
Det är missriktat: Länder manipulerar ofta fördrivna människor. Det är ett känt faktum genom historien och det fortsätter att påverka enskilda medlemsstater, hela EU och många andra länder runt om i världen. Det finns inget logiskt skäl till att manipulation av människor skulle kräva ett annat asylsystem. Åtgärder som vidtas av regeringar i tredjeländer för att destabilisera EU borde mötas genom politiska åtgärder riktade mot dessa regeringar, snarare än mot personer som söker skydd och själva är offer för agerandet.
Det är orättvist (mot sökande och vissa medlemsstater): De stora skillnaderna i respekten för rättsliga åtaganden leder till att människor som söker skydd behandlas olika beroende på hur de rest in. Det leder också till ökat ansvar för de medlemsstater som respekterar lagen. Ett system där vissa medlemsstater ofta avviker och tillämpar sämre villkor – genom att hävda att de utsätts för instrumentalisering – kommer sannolikt att påverka medlemsstater som fortsätter att tillämpa högre villkor. Bristande respekt för EU-rätten och internationell rätt blir en pådrivande faktor.
Det finns risk för att dessa reformer kommer att undergräva respekten för EU-rätten som helhet. Att införa en modell som bygger på att tillåta undantag efter behag under en rad olika omständigheter (de flesta situationer vid EU:s gränser) kan skapa prejudikat, särskilt när rättsstatsprincipen utmanas i hela Europa. Det finns inga bevis för att en reglering av undantagen skulle uppmuntra till bättre genomförande eller efterlevnad av EU-rätten i allmänhet.
Slutligen: Ett rättsligt ramverk som tillåter länder att (när det handlar om instrumentalisering – en mycket vanlig företeelse) sänka normerna för hur asylsökande och flyktingar behandlas, kommer sannolikt att kopieras på andra ställen i världen och därmed undergräva det globala skyddssystemet.
Medlemsstater som har ett intresse av att förbättra CEAS bör fokusera på att enas om reformer som stöder asylsystemens funktion och som skyddar rättigheter, ökar efterlevnaden och bidrar till förtroendet bland medlemsstaterna inom detta konfliktfyllda politikområde. En överenskommelse om den föreslagna instrumentaliseringsförordningen kommer att ha motsatt effekt och avveckla asylrätten i Europa genom att medlemsstaterna tillåts gå in och ut ur det gemensamma systemet.
Länk till originaltext på engelska
Undertecknare:
11 september 2022
Aktion för kvinnor Hellas
Amnesty International
Arsis – Föreningen för socialt stöd till ungdomar
AsyLex
Boat Refugee Foundation (Stichting Bootvluchteling)
Caritas Europa
Center for Research and Social Development IDEAS
Changemakers Lab
Child Circle
Conselho Português para os Refugiados (Portugisiska flyktingrådet)
Convive Fundación Cepaim
Danska flyktingrådet (DRK)
Diotima Centrum för jämställdhet & Jämlikhet
Nederländska flyktingrådet
ECRE
Estniska flyktingrådet
Europeiska evangeliska alliansen
Europeiska advokater på (ELIL)
Fenix Humanitärt rättshjälp
Finlands flyktingrådgivningscenter
FOCSIV Italienska federationen kristna organisationer internationell volontärtjänst
Frankrike terre d’asile
Grekiska flyktingrådet (GCR)
Grekiska forumet för migranter
Grekiska flyktingforumet
HIAS Grekland
Human Rights Watch
HumanRights360
Jag har rättigheter
Internationella räddningskommittén
Irida Women’s Center
JRS Europe
Legal Centre Lesvos
Lighthouse Relief
METAdrasi
Mobile Info Team
Network for Children’s Rights
Northern Lights Aid
Norwegian Refugee Council
OPU – Organizace pro pomoc uprchlikum
Oxfam
PIC – Legal Center for the Protection of Human Rights and the Environment
Platform for International Cooperation on Undocumented Migrants (PICUM)
PRO ASYL
Red Acoge
Refugee Legal Support (RLS)
Refugee Support Aegean (RSA)
Refugees International
SÄKER PASSAGE INTERNATIONAL AMKE
Rädda barnen
Andra trädet
Spanska flyktingkommissionen (CEAR)
Still I Rise
Stowarzyszenie Interwencji Prawnej (Association for Legal Intervention)
Swedish Refugee Law Center
Gränsvåldsövervakningsnätverket
Det svenska nätverket för flyktingstödgrupper (FARR)
Transgender Europe
Vluchtelingenwerk Vlaanderen
Yoga och sport med flyktingar