För att bättre kunna upprätthålla ordning och säkerhet på Migrationsverkets förvar föreslår Förvarsutredningen i ett delbetänkande att möjligheterna till tvångs- och kontrollåtgärder ska öka och lagregleras. Syftet är främst att minska förekomsten av narkotika och andra otillåtna föremål. FARR avvisar utredningens förslag (SOU 2024:5) som vi anser vara alltför långtgående, oproportionerliga och illa underbyggda. Det saknas ett underlag som trovärdigt visar att droger med mera, utgör ett så stort ordnings- och säkerhetsproblem att det motiverar de omfattande och ofta integritetskränkande åtgärder som föreslås.
FARR instämmer i att det måste råda ordning och säkerhet på förvaren. Ett förvar ska vara en trygg plats för alla dem som av olika anledningar är förvarstagna. Men ökade kontrollåtgärder leder inte automatiskt till ökad säkerhet och trygghet.
Förslagen innebär bland annat att kroppsvisitationer och visitationer av förvarstagnas bostadsrum och personliga tillhörigheter ska kunna genomföras vid lägre misstankegrad än idag, att alla besök ska kunna kontrolleras vid behov, att personalen ska få använda tekniska hjälpmedel såsom metalldetektorer och narkotikahundar och att möjligheten att genomföra övervakade besök genom glasruta ska införas.
– Vi reagerar starkt på den ensidighet som finns i förslagen i form av tvång och kontroll och efterlyser åtgärder som i högre grad främjar ett förebyggande arbete och ger olika former av stöd till människor som frihetsberövats och som befinner sig i en mycket utsatt situation.
Det säger Sofia Häyhtiö som har mångårig erfarenhet av FARR:s besöksverksamhet och varje vecka träffar förvarstagna i landets största förvar i Märsta. Grundtanken när förvaren togs över i Migrationsverkets regi från polisen var att de skulle efterlikna Migrationsverkets mottagningscenter med så få tvångsåtgärder som möjligt. Detta eftersom förvaren inte är till för dem som har begått brott.
– Att endast rikta in sig på repressiva åtgärder riskerar att försämra boende- och arbetsmiljön på förvaren, vilket i förlängningen kan leda till minskad trygghet och säkerhet i stället för motsatsen. Om det behövs ytterligare åtgärder för att stärka ordningen och säkerheten är det viktigt att dessa inte inskränker den personliga integriteten och individens fri- och rättigheter mer än absolut nödvändigt.