FARR kräver att alla utvisningsbeslut till Afghanistan omprövas
Med anledning av den skrämmande och hastiga utvecklingen i Afghanistan vill Flyktinggruppernas Riksråd framföra följande:
FARR har under flera års tid protesterat mot tvångsutvisningarna till Afghanistan. Vi har inte bara pekat på det våld som kan drabba vem som helst i den väpnade konflikten. Många av de asylsökande har personligen riskerat förföljelse på grund av markkonflikter, sin grupptillhörighet eller sina kontakter med utlänningar eller regeringsmakten. En del har utsatts för övergrepp och bestraffningar enligt sharialag. Även att ha bott flera år i Europa och tagit till sig “västerländska vanor och värderingar” har blivit en risk oavsett vilken bakgrund i Afghanistan personen har.
Landet har samtidigt utvecklats, talibanerna har inte haft makten överallt, kvinnor har fått större frihet och de svenska myndigheterna har envist hävdat att det går att klara sig i en av storstäderna även om man inte har några kontakter där. Men konflikten har förvärrats. Delegationen för migrationsstudier (Delmi) som följt upp utvisningar har visat att ungdomar som saknar nätverk har hamnat i misär och försökt lämna landet igen. UNHCR har avrått från att skicka personer till Kabul som inte kommer därifrån. Rädda Barnen har visat att familjer åter har hamnat i en situation de försökt undvika och inte vågar släppa sina flickor till skolan. Amnesty International och Röda Korset har för länge sedan ställt sig bakom kraven på att stoppa tvångsutvisningarna.
Nu har verkligheten kommit ikapp dem som hävdat att det går bra att återvända. En fundamentalistisk regim utlovar rättvisa – men det enligt sharialag. Bland dem som nu fruktar för sina liv finns ungdomar som nyligen utvisats från Sverige, ibland trots påbörjade studier eller jobb, många med familjeband här. Många som fått uppehållstillstånd i Sverige har släktingar kvar i Afghanistan som fruktar för framtiden.
Det är allvar nu. FARR kräver med många andra att alla utvisningsbeslut till Afghanistan nu upphävs och att de som berörs beviljas ny prövning av sina asylskäl.
Den “paus” som utlysts i beslutsfattandet har inte stöd i lagen. Förvaltningslagen ger inget utrymme att låta människor hänga i limbo utan prövning av skyddsskälen. De som till äventyrs inte kan bevisa personliga skyddsskäl omedelbart har i den här osäkra situationen ändå rätt till uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder som kan ge dem rätt att arbeta och försörja sig, och möjlighet till ny prövning av skyddsbehovet eller uppehållstillstånd på grund av anknytningen senare.
Under stoppet för verkställighet av utvisningar har några av dem som har utvisningsbeslut fått lov att behandlas som asylsökande igen, men många andra har lämnats utan någon som helst rätt till boende eller försörjning trots att deras utvisningsbeslut stoppats på samma sätt. Det här gäller personer som redan ansökt om en ny prövning, de som haft ett uppehållstillstånd tidigare, de som varit utomlands och skickats tillbaka… Även barnfamiljer drabbas. Att dessa skulle hamna i kläm har inte förutsetts av lagstiftaren.
Det är inte rimligt att personer som inte får utvisas ställs på gatan förbjudna att ens försöka försörja sig. Att Migrationsverkets beslut fått sådana konsekvenser är en förvaltningsteknisk kuriositet som behöver utredas.
En annan allvarligare smärtpunkt som kommer att behöva utredas i framtiden är hur Migrationsverket och migrationsdomstolarna så länge kunde blunda för situationen i Afghanistan och därmed sätta människors liv på spel. Asylutredningar ska vara framåtsyftande och opartiska och bygga på aktuell landinformation. Ändå utvisades människor fram till i somras. Sveriges hårda praxis i jämförelse med andra EU-länders väckte bestörtning till exempel i Frankrike när tusentals personer med utvisningsbeslut sökte sig dit och många fick stanna på grund av samma asylskäl som avslagits i Sverige. Men utredningarna av vad som har varit får anstå. Det viktiga nu är att legalisera de utvisningshotade.
FARR uppmanar också socialtjänsterna i berörda kommuner att respektera den svåra utsatthet som i synnerhet barnfamiljer befinner sig i, och ta sitt ansvar för att dessa personer får mat och husrum i väntan på ytterligare besked kring deras asylärenden, så länge detta inte kan lösas inom Migrationsverkets system för mottagande.
Migrationsverket har i samarbete med regeringen och försvarsmakten visat på en oväntad uppfinningsrikedom när det gäller att evakuera lokalanställd personal. Det har hittills sagts att det är omöjligt att bevilja humanitära visum eller på något annat sätt låta människor fly på en laglig väg. Människor som tvingats på flykt och som inte haft möjlighet att bli uttagna som kvotflyktingar av FN har därför tvingats ut på de livsfarliga färderna över havs- och landgränser i sällskap med skrupelfria smugglare. De har bemötts med våld och förakt vid EU:s yttre gränser – och även om de lyckats ta sig hit betraktats med misstänksamhet efter sin “illegala” flykt.
Nu har Försvarsmakten visat att det går att evakuera människor som är särskilt hotade och se till att deras ansökningar behandlas i särskild ordning. Låt detta bli en startpunkt för att evakuera andra med kända hotbilder eller har familj i Sverige. Ta ansvar för dem som utvisats och som nu under livsfarliga omständigheter väntar på beslut om återföreningsärenden eller arbetstillstånd!
Därefter bör riksdagen återuppta diskussionen om hur Sverige kan införa humanitära visum på reguljär basis.
Slutligen konstaterar FARR att den nya utlänningslagen där alla uppehållstillstånd från början är tidsbegränsade kommer att leda till att Migrationsverket kommer att behöva ägna en stor del av sitt arbete till förlängningar. Den nu antagna utlänningslagen motverkar en snabb etablering och integration av personer med skyddsskäl. Det finns skäl att anta att Sveriges möjlighet att hantera de kommande flyktingmottagandet rent av försvåras av den nya lagen.
Vi hade önskat att det “andrum” som utlystes i flyktingmottagandet 2015 skulle ha använts så som det utlovades då – till att förbättra beredskapen i flyktingmottagandet. Istället har ett snabbt flyktingmottagande i en kris avfärdats som något omöjligt som ska tryckas undan så långt som möjligt. Så kan inte människor i kris hanteras. Vi kommer att behöva hantera fler pandemier, klimatkrisen och även fler kriser som den i Afghanistan nu utvecklas till.
Linus Ericsson
Ordförande FARR
Ida Gunge
Ordförande FARR