Detta är en analys från 2014!
Migrationsverket har åter uppdaterat riktlinjerna för åldersbedömning av unga asylsökande. Av riktlinjerna framgår att åldersbedömningen ska göras i början av proceduren om det kan bli aktuellt att överföra den unge till ett annat EU-land. I andra ärenden ska åldersbedömningen inte göras förrän i samband med beslut i asylärendet. All bevisning och olika utredningar ska vägas samman.
Samtidigt – Sveriges Radio avslöjar att de flesta åldersbedömningar görs med bara röntgen. Ahmad, 17, blev plötsligt 19 och ska utvisas ensam till ett land han inte känner.
De flesta åldersbedömningar som görs av Migrationsverket går ut på att bedöma om den som söker asyl som ensamkommande barn ska bedömas som barn eller vuxen. Bedömningen är avgörande för om den unge ska få tillgång till en rad rättigheter: god man, offentligt biträde i Dublinärenden, boende med andra ungdomar, skolgång, full sjukvård.
Det förekommer åldersbedömningar i andra sammanhang också, till exempel det omvända, att en ung person ansöker som vuxen, men bedöms vara under 18. Åldersgränsen för att lägga in fingeravtryck i EU:s register är 14 år. I senare skeden kan en åldersbedömning ändras, till exempel då en utvisning ska verkställas, eftersom barn under 18 inte får sändas till hemlandet utan ordnat mottagande. Om barnet får uppehållstillstånd har 18-årsgränsen åter betydelse för rätten till familjeåterförening.
Åldersbedömningen i själva asylärendet ses som en del av identitetskontrollen. Om den ålder som en ung person har uppgett inte godtas, kan det alltså sätta ned trovärdigheten och bidra till att asylberättelsen inte blir trodd om den sökande inte har bevis.
Det nya rättsliga ställningstagandet om åldersbedömning (RCI 13/2014) klargör att den ålder som uppges vid ansökningstillfället alltid ska registreras, liksom andra uppgifter som har med åldern att göra. Detta kan vara viktigt, eftersom det ibland har förekommit att åldern höjs redan vid ansökningstillfället, utan någon utredning. Men enligt ställningstagandet kan en ålder ändå ändras redan vid ansökningen, i “fall där var och en utan närmare överväganden klart kan konstatera att det rör sig om en vuxen (eller i vissa fall underårig) person (…) Det ska röra sig om sökande där det över huvud taget inte finns något utrymme för någon annan bedömning.” Som exempel på uppenbara fall nämns när den sökande har identifierat sig med pass inför en myndighet i ett annat EU-land. Att åldern ändras ska i sådana fall dokumenteras i tjänsteanteckning. Det ska alltså inte förekomma att en annan ålder än den sökande uppger skrivs in direkt vid ansökning utan att det dokumenteras som en ändring.
I ställningstagandet beskrivs hur åldersbedömning ska gå till. Först ska de id-handlingar som lämnats in bedömas. En muntlig utredning ska göras, med frågor om den sökandes bakgrund mm. Uppgifter från andra EU-länder, från socialtjänsten mm ska tas in. Den sökande har rätt att få del av alla uppgifter som kommer från andra. Om id-handlingarna inte godtas för att visa åldern ska den sökande “erbjudas en möjlighet att stödja sina uppgifter genom en medicinsk åldersbedömning” – om åldern kommer att ha avgörande betydelse för frågan om uppehållstillstånd.
Beslutet om medicinsk åldersbedömning ska tas av en tjänsteman med barnkompetens. Riktlinjerna innehåller inte någon uttrycklig definition av vad en medicinsk åldersbedömning är. Men det framgår av formuleringarna att det som avses är ett utlåtande från en sakkunnig läkare med underlag av tand- och handledsröntgen samt barnpediatrisk undersökning – alltså inte bara röntgen.
Det rättsliga ställningstagandet bör läsas tillsammans med beslutet från Migrationsöverdomstolen (Mig 2014:1). Enligt det vägledande beslutet kan ålder inte avgöras med en muntlig utredning, och det är i första hand skriftlig bevisning som är relevant. Eftersom de id-handlingar som personen lades fram inte ansågs möjliga att verifiera räknades de inte som bevis och röntgenundersökningen blev avgörande. Det hade inte gjorts någon läkarundersökning utöver röntgen, men Migrationsöverdomstolen påpekade att den sökande har bevisbördan och att det inte finns någon skyldighet för Migrationsverket att erbjuda läkarundersökning.
Migrationsöverdomstolens dom talar för att röntgenundersökning – trots all kritik som riktats mot osäkerheten i den metoden – kommer att bli avgörande i många fall, särskilt från länder vars id-handlingar inte godkänns i Sverige. Men enligt Migrationsverkets ställningstagande är det ändå handläggaren som ska göra en samlad bedömning av bevisen där det medicinska underlaget är ett av flera bevismedel.
Socialstyrelsens riktlinjer för åldersbedömning utgår från att det ska vara en barnläkare som gör den medicinska bedömningen. Detta stöds även av barnläkarföreningen. Socialstyrelsen har tidigare kritiserat Migrationsverket för att enbart röntgenundersökning kallades för “medicinsk utredning”. Men en kartläggning av Sveriges Radio har visat att de allra flesta åldersbedömningarna fortfarande görs precis på det sättet. I endast tio av 350 fall gjordes en barnläkarundersökning. Saken kompliceras av att många läkare vägrar utföra åldersbedömningar, av etiska skäl.
Migrationsverket har nu upphandlat åldersutredningar med vissa sjukhus, bland annat Norrlands universitetssjukhus.
Det återstår att se om det nya ställningstagandet kommer att öppna för mer allsidiga åldersbedömningar – och om det avgörande inslaget ändå alltid kommer att bli röntgen.
Hämta Migrationsverkets rättsliga styrning RCI 13/2014
Hämta referat av Migrationsöverdomstolens vägledande dom 2014:1
eller sök den i domstolarnas databas för äldre domar