26 september genomfördes utvisningar av 26 irakiska medborgare. Uppgifterna är bekräftade av Kriminalvården.
Tvångsutvisningar från Sverige till Irak har bara skett vid enstaka tillfällen de senaste 12 åren. Vad som ligger bakom att man anser att förhållandena har ändrats för att genomföra dem är dolt i ett hemligt avtal.
UD:s presstjänst skriver till SVT Nyheter i ett mejl att Sverige och Irak är i ett samarbete och dialog. ”Inom ramen för samarbetet sker kontinuerliga samtal på olika nivåer. I övrigt vill vi i nuläget inte kommentera innehållet.”
Vi vet att många av de tvångsutvisade bott i Sverige i många år och att de rycktes plötsligt bort från jobb och familjer.
Det här agerandet verkar vara ett led i Tidöavtalets löfte att samarbeta med andra stater för att ”effektivisera återvändande”. Man kan också notera att Migrationsverket och Polismyndigheten har fått i uppdrag att gemensamt öka antalet verkställigheter av avvisnings- och utvisningsbeslut med 50 procent under 2023 jämfört med år 2021. Vilket i siffror betyder knappt 9.000 personer enligt Migrationsverket.
Överenskommelsen Sverige gjort med Irak måste omedelbart offentliggöras, och absolut innan det sker några fler utvisningar, för det lär det bli. Enligt Migrationsverket befinner sig just nu 70 personer i förvar, i väntan på utvisning till Irak.
UD vill inte svara på frågor. Inte ens de advokater som företräder de utvisade har fått ta del av handlingarna bakom beslutet och kan därför inte avgöra om hanteringen av dem som utvisas nu är rättssäker eller inte.
Det är särskilt allvarligt när utvisningar bygger på hemliga uppgörelser med mottagarländerna. Särskilt om de är diktaturer eller autokratiska stater där mänskliga rättigheter väger lätt. Vilka andra länder har eller planerar Sverige att teckna liknande avtal med?
Det är oroande att utvisningsbeslut verkställs plötsligt så lång tid efter avslag. Det kan behöva prövas om skyddsbehovet har förändrats genom den senaste händelseutvecklingen. Kommer personernas anpassning till Sverige att utgöra ett problem i hemlandet med tanke på den nuvarande relationen mellan Sverige och Irak efter koranbränningarna? Finns nya skäl i form av hedersrelaterade risker gentemot barn eller unga kvinnor som är uppvuxna i Sverige – eller mot personer som konverterat eller kommit ut med sin sexuella läggning? Den anknytning som uppkommit till makar/partner och barn i Sverige behöver också prövas.