Den som har lyckats fly kan ha lämnat en familj som har stannat kvar för att undvika en farlig flyktväg och fortfarande befinner sig i det hotade området. Det är inte värdigt om Sverige erbjuder skydd och samtidigt tvingar människor att leva åtskilda från sina familjer under lång tid framöver. Detta skriver FARR, Flyktinggruppernas Riksråd, i ett yttrande över betänkandet SOU 2025:95 Skärpta villkor för anhöriginvandring.
FARR påpekar att utredningens målsättning att placera regleringen av anhöriginvandring på EU:s miniminivå är problematisk. Begreppet “miniminivå” applicerat på grundläggande rättigheter riskerar att hamna i strid både med andra internationella åtaganden och med EU-domstolens praxis att gemensamma rättsakter ska tolkas i enlighet med lagstiftarens intentioner. Syftet med EU:s familjeåterföreningsdirektiv är att främja familjeåterförening, inte att begränsa den. Villkor som är till för att få färre människor att ansöka om familjeåterförening är inte tillåtna.
Utredningen saknar genomgående ett barnperspektiv. Flera av förslagen innebär försämringar för barn och barns rättigheter. De riskerar också att strida mot barnkonventionens diskrimineringsförbud genom att göra åtskillnad mellan barn beroende på deras migrationsstatus.
Det är enligt FARR ett stort ingripande att splittra familjer som flera av utredningens förslag riskerar att göra. En grundläggande utgångspunkt i FN:s arbete med flyktingar och fördrivna personer, är att familjer så långt möjligt ska hållas samman. Detta är även djupt förankrat i det allmänna rättsmedvetandet.
En rad nya hinder och kontroller föreslås, som två års extra väntetid, fler DNA-tester, vandelskrav, bevis för vårdnadsskap. Dessutom vill utredningen lägga in en återkommande omprövning genom att försörjningskrav ska gälla även vid förlängning.
Utredningen har också försökt hitta kategorier som inte behöver räknas som familj. En grupp som pekas ut är par som inte hunnit gifta sig eller vara sambo innan en av dem kom till Sverige. De ska inte tillåtas flytta ihop om inte någon av dem är svensk medborgare eller EU-medborgare. En annan grupp är barn till arbetskraftsinvandrare, när de fyllt 18 – idag är gränsen 21.
Två års väntetid innan en ansökan ens kan påbörjas kommer att bli en svår påfrestning för familjer där anknytningspersonen redan kan ha väntat i åratal på uppehållstillstånd. Med utökade kontroller kan handläggningstiderna bli fortsatt långa. När familjerna väl har återförenats lär tonårsutvisningarna fortsätta eftersom allt färre kommer att få permanenta uppehållstillstånd samtidigt som utredningen inte har något förslag för hur unga vuxna ska slippa utvisas när de gått ut skolan. Utvisningar av fler familjemedlemmar efter lång tid kan också följa på de upprepade försörjningskraven.
Sammantaget kan utredningens förslag tillsammans med övriga förändringar de senaste två åren ses som en politik för familjesplittring snarare än att slå vakt om rätten till familjeliv.
Remissvaret i sin helhet hittar du här: