För femton år sedan gick vårdprofessionerna samman och satte ned foten: Vi ger vård efter behov, inte efter status. På den tiden fanns rätten till vård för papperslösa inte inskriven i svensk lag, även om rätten fanns i konventioner som Sverige undertecknat. I stort sett alla yrkesgrupper som sysslade med vård gick ihop i ”Rätt till vård-initiativet” och formulerade ett gemensamt ställningstagande. De skapade en argumentsamling och lobbade på alla sätt för att den medicinska etiken och mänskliga rättigheter ska råda. Många sjukhus och landsting tog så småningom egna beslut om rätten till vård. Efter många turer beslutade riksdagen år 2013 att vuxna papperslösa ska ha rätt åtminstone till omedelbar vård och vård som ”inte kan anstå”, dvs på samma nivå som asylsökande. Samtidigt lagfästes att alla barn ska ha rätt till i stort sett all vård. Det finns fortfarande allvarliga problem med lagstiftningen. Men riksdagens beslut för tio år sedan var ett stort steg framåt, som blivit möjligt genom Rätt till vård-initiativet.
Nu krävs samma mobilisering på nytt när regeringen och sverigedemokraterna hotar med nya attacker mot vårdetiken och mänskliga rättigheter. Tidöpartierna vill dra tillbaka rätten till viss vård för asylsökande och papperslösa, inskränka rätten till tolk och införa en plikt att ange papperslösa patienter. Därför har Rätt till vård-initiativet åter gått samman om ett ställningstagande: Rätten till vård på lika villkor får inte urholkas.
FARR stod bakom Rätt till vård-initiativet från början och FARR är en av de organisationer som stödjer det nya ställningstagandet. Läs det som debattartikel i Dagens Samhälle och läs mer om Rätt till vård-initiativet.