Den 1 november börjar nya lönekrav för arbetskraftsinvandrare att gälla. För att få arbetstillstånd krävs en avtalad lön på minst 80 procent av medianlönen. Idag är 80 procent av medianlönen 27360 kr i månaden.
Exakt vilken lönenivå som kommer att krävas för varje person hänger på vilken medianlön som gällde vid ansökan. Kraven ska gälla även förlängningar vilket innebär att många etablerade arbetskraftsinvandrare riskerar utvisning med sina familjer.
Lagändringen gäller personer som befinner sig utanför EU och söker arbetstillstånd samt de som byter spår efter att ha varit asylsökande. Försörjningskravet för permanent uppehållstillstånd enligt gymnasielagen eller för personer med asyl påverkas inte.
FARR har – liksom många andra – motsatt sig det höjda lönekravet. Enligt regeringen ska förändringen motverka exploatering av arbetstagare. Men det fusk med löner och annat missbruk som förekommer går enligt FARR ofta till så att den sökande tvingas betala tillbaka en del av lönen eller att anställningen är fejkad. Sådana problem påverkas inte av lönenivån. Istället kommer många seriösa företag och personer med avtalsenliga löner att drabbas.
Vi har redan sett många larm från stora grupper anställda som står inför utvisning och från arbetsgivare som inte vet hur de ska klara situationen.
Uttrycket medianlön betyder att hälften av alla anställda tjänar mindre än så, och hälften mer. Ungefär var fjärde arbetstagare har en lön under 80 procent av medianlönen. Dit hör helt normala löner inom en stor del av arbetsmarknaden, inte minst i kvinnodominerade yrken inom vård, restaurang och annan service. Det finns säkert berättigade önskemål om lönehöjningar i dessa grupper, men det verkar inte vara regeringens avsikt att åstadkomma just detta, bara att luckorna inte ska fyllas av invandrare. Generella lönehöjningar medför att även medianlönen stiger.
Lagändringen berör inte arbetstagare från andra EU-länder. Detta hänger ihop med att EU-medborgare genom EU:s rörlighetsdirektiv har rätt att arbeta överallt inom EU bara de inte belastar socialförsäkringssystemen.
Säsongsarbetare omfattas inte heller. Även för dem finns EU-direktiv som styr villkoren. Dessa regler kan inte ändras av svensk lag. En konsekvens skulle kunna bli att människor i fler bristyrken får otrygga säsongsanställningar – en verksamhet som verkligen är ökänd för exploatering och allt annat än trygga arbetsförhållanden.
Ytterligare en tragisk effekt om tillgängliga arbeten inte uppfyller lönekraven är att människor med behov av att lämna sina hemländer berövas en av de få lagliga möjligheterna. Att söka asyl förutsätter en livsfarlig och illegal resa. När lagliga vägar försvåras vidgas möjligheterna för samvetslösa aktörer och riskerar att driva in fler in i utsatthet.
Det är svårt att se att lagändringen skulle ha grundats på kunskaper om arbetsmarknaden. Sammantaget framstår den mer som ovärdig signalpolitik än en seriös ambition att komma tillrätta med missförhållanden på arbetsmarknaden.
Läs lagförslaget och fler remissvar